Saker som blir när man gör grejer...

Concerning Hobbits, eller knivar för den delen.

Hänger mig ibland åt någonslags tema-hantverkande som här de senaste dagarna då jag slipat och brynt de flesta av knivarna, yxorna och hyveljärnen som vi tog med från Höjda. Man får liksom för sig en grej och då är det bäst att passa på att hinna med så mycket som möjligt under den period man finner sysslan givande.

De flesta är rätt gamla knivar upp frå stugan, sen är det ett par fådda fällknivar samt mina två gravyrknivar och inte att förglömma! min allra första (tokflatulerings-fula) egentillverkade kniv nere i fonden. Eller ännu mindre att förglömma!! min allra första kniv överhuvudtaget. Den urgamla längre tingesten i mitten som jag fick av min fader som litten treåring. Ä nästan som att han ville antyda något...

Den fungerade som kittkniv i slutet på 80-talet och sen tror jag den mer eller mindre bara har legat på olika hyllor genom åren. Tog mig en kik pån och bestämde att det är bra synd att ha den liggandes så längre. Kände mig kanske mogen äntligen att ta itu med den?

Skaftet var lagat med trämassa och efter bortpetning av denna visade det sig att skaftet var så jäkla slitet att det utan problem gick att vrida runt tången. Har väl börjat som ett litet obetydligt glappande vilket sedan systematiskt gröpt ur skaftets innanmäte tills det nu bara är ett stort runt hål inuti masurbiten, så det gick inte att laga som jag först tänkt. Letade istället på en ny masurbit och påbörjade omskaftning. Rostade av själva kniven också samt slipade upp eggen igen. Jag kan inte själv avgöra om bladet är hemsmitt(ser förstås ut så men jag är ju ingen smed) men om, så kan det rent teoretiskt vara gjort i Höjda varpå masurbjörken också kan vara därifrån eftersom det stod/står en rejäl kvast med masurstammar alldeles nära resterna av smedjan. Från den kvasten är all min masur också tagen och det är ju en rätt härlig tanke om nya skaftet är från samma björk som det gamla.

Vet inte heller hur gammal kniven är men den har en riktigt ålderdomlig känsla över sig, något som gett mig idén att den skall få bli min vardagskniv för järnåldersdräkten. Gamla skaftet har t.o.m. samma svagt ovala äggform med antydan till kant över buken som många skaft till järnåldersknivar har.

Mm, det va kul det där.

Julhelgens sista skidtur gav lite fler bilder från myra sydost om Ransäter.

Ser så jädra ombonat ut på nåt sätt.

På precis det här stället skidade jag för några år sen på ko & kalv som stod alldeles nära och kikade nyfiket på mig. Det va fint. Hade kamera med mig men tog inget kort. Minns jag tänkte "Äh, jag behöver inte ta kort på allting".  Å sen nåt filosofiskt i stil med att "riktigt fina saker är bättre att minnas än att fotas". Jävla tonårsidéer.

Sen har vi eldat lite igen :)

Gammalt hö som blivit kvar efter kaninerna samt lite småskräp från vebon. Skitsamma, eld ä alltid kul att fota.

Det här är förresten ett typexempel på härj eller härjigt mönster för den som undrar ;)

Ian-rocken ä int helt klar än men kom på att det nog inte visats nån bild på den sen September. Har fipplat en hel del med att få till sammetskragen och slagen men nu börjar det fan närma sig slutet på riktigt. Lovade hon jag köpte tyget av att visa bilder sen när den var klar och hon lär väl fullständigt ha tappat hoppet vid det här laget. Eller ännu troligare glömt det.

Varför är det så mycket roligare att vara oseriös än allvarlig?

Gott nytt år!! samt en liten tjänstundran

Jo, skulle egentligen vara i Örebro nu hos släkt & kusiner & annat sidfläsk och tävla i vem som kan dikta ihop mest vilda historier om sin uppväxt, men värmepumpen i Ransäter (har jordvärme så det är lite känsligt) tycker inte om att vara ensam och säger då ifrån på sitt eget lilla gulliga sätt. Kallaste tiden på året nu och när nu pumpen stänger av sig själv lite då och då är det dummigt att vara bortrest. Sjönk till 13 på en timme igår enligt fadern & var lika mysigt i  mitt rum imorse :)
Så istället för släktgrejs tänkte jag man kunde slänga ihop nåt sista inlägg här för året.

Skippar heltäckande årsredovisning, den finns ju liksom redan här i form av äldre inlägg, men har en känsla av att det blivit lite mer textilt än tidigare år. Vilket förstås är helt ok eftersom jag inte har nåt överflöd av historiska kläder men ändå envisas med att leka Vendeltid och 1300-tal samtidigt. Har under senhösten dessutom fått framtiden säkrad när det gäller beställningar på grejer vilket väl är på både gott och ont. Flera av projekten kommer bli svinigt roliga men det innebär också att jag får mindre tid till mina egna projekt, som praktkniv & kam mm. till järnåldersdräkten. Men skitsamma det går väl alltid att prioritera in saker inemellan.
Mm, får räcka så.

Pappa fick sina nya bindningar till hans gamla Tegsnässkidor igår vilka jag sedan bytte. Sen när klockan var 11 på kvällen blev jag ståendes inför två val. Ute var det nästan fullmåne 25- och en massa fluffig snö. På mitt rum stod en bäddad säng med duntäcke och fårfäll över fossingänden samt en mängd braiga böcker inom räckhåll. Vad göra?

Ja det enda rätta förstås :)

Väldigt härlig känsla faktiskt. Har inte haft så mycket fruset snor i/under/på sidan av näsan sen jag tävlade längdskidor som barnsben.

Var svårt att fota trots månskenet så det fick bli en tur idag också.

Jättefin spårsnö är det också men har bara sett efter klövdjur än sålänge.

Lade min nya gravyrkniv i olja i eftermiddags där den skall få stå och dra åt sig ordentligt till imorrns kanske. Ingen jättestor skillnad mot min första mer än att den förhoppningsvis är ännu lite smidigare att arbeta med. Körsbär i skaftet, fint det.

Pysslar man med bågskytte kan en specialring var bra om man vill ha kvar fingrarna lite längre.

Har aldrig själv använt en men hoppas du kommer trivas med den Mikael.

Inte helt klar men nästan.

Och såhär kommer nästa hornkam att se ut. En ganska mycket enklare sak än den första (borde man kanske ha gjort tvärtom?) och framförallt större. Tror den förra var 9cm bred och skall försöka nå 15cm på denna. Läderfodral får den sedan att hänga i.

Sen alla söta gulliga snälla å fina garnhantverkande tjejer därute (vet int om nån garnig kille än så därav formuleringen :) så tänkte jag höra med er om en grej. Mmm... Fan, svårt det här. Öö jo, jag behöver en mössa.

Varje vinter är det alltid ett jäkla härj om att jag inte har nån mössa på mig såvida jag inte ä ute i skogen eller på långa promenader och risken är att nån snart igen tvingar på mig nån mössa jag inte alls vill ha, så innan det händer vill jag fråga er om nån har lust att göra en åt mig.

Har nån lust att göra en åt mig? :)

Mot skälig ersättning förstås och jag är inte ute efter något jättespecial utan bara en schysst mössa som inte alla andra har. Vore ziemlich jättesnällt av den personen i sådana fall. Tänk påét

Glad nyårsfirning på er och hoppas ni fårt fint framöver!

/Frö

Trevli fortsättning på er!

Ja det blev ett litet uppehåll här, hade tänkt mata på som fan med grejer men insåg sen hur skönt det var att låta bli datorn och istället slänga på sig ett par skidor. Men, det har vart jul och saker har fåtts vilka måste få kika fram är, ett par av dem i alla fall.

Ett gäng egenönskade koppar vilka gett mig bevis på att det går att hitta snyggt porslin som faktiskt är nytillverkat. Gillar dem som bara fan vilket väl inte är så konstigt. Tack Kerstin för det porslinstipset!

Är ju vänsterhänt så jag får dricka från en filifjonkahjort istället för den tänkta ugglan, men sörjer inte det särskilt mycket, den är nästan finare.

Pappa gav mig en silversked av tidigt datum vilken är gjord av en Uppsalasmed vid namn Erik Lemon.

Det ensamma V:et på baksidan är stämpeln för 1779 och hur den hållit sig såhär fin under alla år vete sjutton ärligt talat. Kommer självklart använda den men kanske inte riktigt varje dag. Passar nog utmärkt att käka fisksoppa med t.ex. vilket då alltså tyvärr inte sker dagligen. Åh rödspätta!

Fick äran att dan före julafton sticka bort på ett hygge och ta julgran vilket resulterade i denna. Blev nöjder till slut vilket var bra med tanke på den fruktansvärt strapatsrika julgransexpedition den krävt. Redan klockan fem på morgonen steg jag upp och vässade ispiken samt smorde de högskaftade läderkängorna jag fått av liten liten same, vilka han tillverkat av lädret från tusen råhalsade renar vilka varje år på juldagsnatten vandrar upp på Kebne för den årliga leken. Efter att ha intagit en närande frukost bestående av Whisky och torkad bäverpung, snörde jag på mig kängorna och skidade iväg de femton milen bort till den mörka häxbeströdda skogen där julgranarna växa. Jag anlände, vintermörkret låg som en stor svulst över landskapet och hade det inte varit för min gamle förfaders svirrelykta vore jag hjälplös inför denna obeskrivliga ondska som omslöt mig likt en massa tjockt mörkt tyg. Med min kära slakteyxa Granedräpurur i ena handen och en bit spetsig fisk i den andra började jag så sökandet. Inte mindre än tre gånger tvangs jag gå i bivack på grund alltför hög halt av grejer på backen vilket tröttade mina ben. Försökte även en fjärde gång men hindrades då av legio attackerande bävrar som känt doften från resterna av min medhavda frukost och som nu ville hämnas medelst djävla massa framtänder i mina vader. "Hashiiiiisatjatsiiii!!" skrek de där de kom framstormande i sinom tid, vilket grovt översatt betyder ungefär "Ha´aa du Frej, nu djävlar!!". Men erfarenheten gjorde att jag med blicken genast fann ledaren långt bak i den bortesta pulten och med ett mäktigt schvusch sände jag yxan min genom skallbenet på honom varpå alla de andra bävrarna greps av tvivel och började hacka sina tänder i intillståndande broder. Detta var dock inte slutet på striden ty splitter från Überbäverns sönderslgna skalle kom flygandes genom den blodosande luften och sårade mig svårt i ena ljumsken. Det svartnade så sakteliga för mina ögon och jag kände hur mina fötter hade svårt att behålla fästet på den blodiga marken och det oundvikliga slutet mötte mig alltför raskt.

Har gjort mig en ny gravyrkniv också inför ett rätt skoj projekt här fram i vår men bilder på det kommer nästa gång. Det blir några vinterbilder istället.

Hi hi, det är så snö.

Blev långt det här igen. Sista grejen är en ny gitarrgrunka gjord igår natt, vilket är förklaring till viss synlig seghet.

Det är andra partiet av en låt jag fastnade för i höstas och inte alls nåt fängslande tekniskt att se eller höra utan bara gjord för att jag ville prova. Vet också bara en person som med säkerhet gillar musiken så det går alldeles utmärkt att skippa om mans så vill. "Face of Oblivion" heter den ifall det är av intresse.

Lånade gammal snygg skjorta av fadern för att dra uppmärksamhet från missar i spelandet :)

Ha fortsatt trevli jul, nu är det nåt skoj program om en gård i Dalarna där de har en massa roliga gamla lantraser, tror bekanta fick sina fjällkor därifrån, måste ses.

Personliga upptäckter på Historiska museet

Åker västerut imorrn. Men igår & förrgår kom det ett par dec nysnö plus att det är 8 grader kallt, så hemlängtan har till viss del mattats av. Eller, nä jag har väl egentligen inte haft nån hemlängtan på länge, inte på det sättet. Trivs som fan med de jag bor med och har sett tillräckligt mycket natur för att fungera normalt så det känns ärligt talat jävligt bra här det här senaste halvåret. Hemlängtat består väl mer i suget efter lite större skogar, mer kuperad terräng och möjligheten till att vara obegränsad i slöjdandet.

Har senaste veckorna tänkt berätta om en massa grejer som flimrat förbi. Roliga böcker jag hittat med snygga västrysska folkdräkter, häftiga gjutna beslag från Ungerska järnålersgravar, stört fina Norska & Danska bältessöljor från äldre järnålder, galna småtjejer som sjunger sommarsånger & hjular halv tio på kvällen ute i björkallén, finsk snubbe på stan som undrade om jag ville delta i en öppen bibeldiskussion om Jesus (lät som en fryntlig berusad Mark Levengood), Luciakonsert med kammarorkestern samt en jäkla massa andra grejer. Men inget av det här har kommit med, säkerligen för att det inte haft så jättemycket med något konkret hantverksprojekt att göra.
Senaste kursen här i höst har jag förresten läst för Margareta Nockert, en kurs om den liturgiska skruden från fornkyrkan fram tills idag och som avslutningsgrej var vi idag på Historiska och kikade på de kyrkotextilier som finns där. Sinnessjukt fina saker och nåt av det som fascinerar mig mest är hur många av de broderade textilierna gjorts med högsta tänkbara hantverksskicklighet, men att det ändå saknas perfektion hos dem. Bluäh, helt oförståeligt! Vad jag menar är att de är gjorda med en sån jäkla känsla där varje detalj, varje figur är unik och konstruerad på ett eget sätt och att de alltså saknar den äckliga maskinella perfektionen som blir på saker idag.
När vi var klara passade jag på att kila igenom de förhistoriska utställningarna där alla skojiga järnåldersartefakter finns. Blev nästan lite förvånad över mig själv där en stund när jag stod vid en monter med ett gäng norrländska vikingafynd. Bland föremålen finns b.la. resterna av den Magyarska väskan från Röstahammaren vilka var kul att se igen eftersom jag kikat en hel del på dem under hösten i jakt på väskinspiration. Har förstås sett allt det här flera gånger innan men nu är det nog ett par år sedan sist och man har lärt sig så jäkla mycket mer på den tiden. Hur som helst, rätt som det var fick jag syn på ett litet avlångt föremål längre ned i montern där det var lite sämre upplyst och när jag fattade vad det var blev jag fan lite rörd. För helvete jag brukar väl inte bli sån heller!?
Föremålet ifråga var originalet av den hornsked från Birka som jag gjorde kopia av förra vintern och det som gjorde mig så påverkad var att jag kände det som att det var samma jävla sked som ligger hemma i Ransäter :) Skaftets tjocklek kändes helt rätt, den saknar ornamentik på undersidan samt att måtten i övrigt verkar ha blivit ganska så skitnära. Hade nog inte riktigt tänkt på att den fanns utställd för annars borde jag ju tagit mig dit direkt i våras och jämfört. Såg även originalet till hornkammen och det var väl lite samma sak med den. Var riktigt skitkul det där faktiskt.

Kändes som att det var nåt mer jag ville skriva men det blev så köttfärslimerick-mycket ändå så det får va nöjt.

Som flummigt avslut, Kampön i min gamla badsjö Älgsjön sedd mot norr respektive söder.

Lahoprigó-lurv

Djävel i härkeberga va tyg kan va snyggt! Borde fan finnas med varningstext på sånt här kläde.
"Beröring av tyg kan orsaka akut behov. Förvaras oåtkomligt för konstnärligt sinnade"

Minns jag stod och fingrade på det blå i Visby i somras och visste väl innerst inne att det nog skulle bli det, men tyckte ändå det var lite "i grövsta" laget. Men men, inget halvhjärtat här inte. Lite meningslöst att sy ett plagg som bara till hälften är kul färgmässigt.

Fattas bara lite linne nu för fodret & apropå det måste jag bestämma på vilket sätt det skall sys i.

Har nån förresten idé om vilken kvalité på linne som kan lämpa sig vore det intressant att höra the åsikts. Å känner nån sen för att handväva lite och sen ge mig i julklapp är det faktiskt hellungt det med. Bara som info.

Ehh jo. Har aldrig någonsin fotat någonting utomhus i Uppsala, av eventuella skäl jag inte längre minns. Men så i onsdags när jag var på väg hem från föreläsningen (jepp, föreläsningen. Har bara en i veckan, det är verkligen helstört) lyste fullmånen så fint över botaniska och slottet så det var bara hem & hämta kameran å sen promenixa tillbaka.

Det där är alltså Linneanum, det stora gula orangeriet som står mitt framför slottet i botaniska trädgårn. Med sitt gavelparti som till stor del är inspirerat av exempelvis Parthenon i Grekland.

Har känt ett visst motstond till att fota sånt här tidigare, till stor del p.g.a. att byggnaderna redan är så jäkla sönderfotade. Hur många Uppsalastudenter och turister har inte redan tagit de här korten liksom? Fast ofta är det väl dagsljus och kanske även annan årstid som är populärast.

Gillar det där snälla ljuset mot kolonnerna å tympanonfältet å alla andra sånadär hopjoxade namn. Stort fetto te väggdjävel kan man också kalla den.

Där borta lyser delar av min skola förresten. Hej skolan!

Den rosa tårtan åt andra hållet. Gick för sig att teckna kroki på onsdagar uppe i södra tornet förr, men nu är det flyttat till resten av konsten på skolan. Är väl rätt så skitsamma egentligen, fast det var fin utsikt där uppifrån. Både ut över stan och innåt rummet haha! :)

Lite "Ugglemåne" över det hela. Världens bästa barnbok för de som inte läst den.

Kovändar-Frej

Ehumm... ber så hemskt mycket om ursäkt för den felaktiga information ni matas med.
Insåg igår att den tredje färgen inte alls skall vara mörkblå, haha va fan trodde jag!
Den skall såklart vara gul och inget annat.

Färgsättningen blir alltså som på killen till höger (annan fördelning dock).

Tror jag tyckte det blev lite brist på fantasi-varning med två blå nyanser på samma plagg, särskilt när det nu finns belägg för den roligare kombinationen.

Det här känns också litet bättre eftersom alla bitar nu blir i kläde, kläde som dessutom är av ungefär samma kvalisort, för det mörkblå yllet är egentligen lite för grovt i jämförelse med de andra. En liten skitdetalj förstås men det är skönare med bättre samspel.

Det dumma med det här projektet är att jag troligtvis tvingas sy mig ett par nya hosor eftersom mina gröna nog skär sig färgmässigt mot cotehardien. Gör nog röda hättan också med all sannolikhet.

Sade till Lena igår att det här skulle bli ett omröstninginlägg, men det sket sig ju förstås :) Ni får jättegärna komma med åsikter ändå men jag vet inte hur mycket de tjänar till eftersom jag redan bestämt mig. Fast medhåll är ju alltid fint förstås...

Edit: ni får förresten en kul bild också som jag dök på i samma manuscript.

Gillar speciellt att kostymbäraren är Stewie Griffin :)

"Färdig" blåbärskolt!

Ägnade kvällen igår åt att sy upp fållen på kjortelenennh så nu återstår endast fastställande av ärmlängd samt lite pyssli med halsöppningen.

Alltså på ett sätt är det jättesvårt att bestämma hur långt ner man vill att ett plagg skall gå, men sen i slutändan inser man att det ju bara är att känna efter vad tycket/smaken säger. Gillar inte att vela med sånt där och tydligen behövs det inte heller, är som att man innerst inne hela tiden vet precis vad man vill.

Tycker verkligen om den där blå, fast den är jäkligt lurig att fota & få hyfsat rätt färg. Kanhända blir den ännu mer rätt på nån annans skärm? Gick riktigt fint ihop med byxorna och lindorna också & det var ju gôtt.

Lät fållen få ha kvar de där små hörnen som blir i kilarnas sömmar, istället för att försöka jämna ut dem som jag gjort på tidigare plagg.

Sen en rolig upptäckt jag gjorde när alla bitar var utklippta, även om jag nu gjort kilarna ganska breda, ungefär 34-38cm i basen, så är det såpass mycket tyg kvar att det kommer räcka till nedre halvan av min trefärgade 1300-tals cotehardie. Skitbra verkligen för jag tror den mörka blå går superfint ihop med persikotyget från Visby (har det liggandes i Ransäter så måste prova först). Sen skall det bara till en liten bit ljusblått kläde för andra halvan av torson så är det bara att börja sy.

Ser ut såhär för de som inte minns, fast lite omflyttning av färgerna då. Någon som vet bättre får gärna bekräfta det här, men jag tycker det ser ut lite som att partiet under bältet faktiskt har en del vidd. Överdelen är tajt som fan men på flera bilder ser nederdelen lite veckad ut vilket nog kan ge rätt snygg effekt. Leker förstås med tanken eftresom jag nu gjort kjorteln rätt vid nertill.

Sen Micke frågade du efter mer musik och lugn bara, det kommer det kommer :)

Hittade en låt i helgen som jag visserligen hört tidigare men inte insett hur djävla bra andra halvan av den är. "The Face of Oblivion" som du så praktiskt hittar här te vänster. Kollade direkt upp taben så nu sitter jag och spelar det partiet så fort det blir tråkigt att skriva eller läsa skolgrejs.

Följaktligen kommer det en ny inspelning så fort jag är tillbaka i Ransäter hos kamera & förstärkare.

Fast då med LP:n vilket å andra sidan är just detsamma som Matt Pike spelar på, så det passar hur bra som helst. Fan du kan ju få agera mänsklig distpedal då, har fortfarande ingen och det är egentligen ett byte efter några riff i slutpartiet :)