fredag 29 augusti 2008

Nitandets ädla konst

Först har jag rätat tråden lite snabbt i hyvelbänken, vilket inte blir perfekt men det räcker gott och väl eftersom nitarna ändå skall vara såpass korta att det inte spelar någon stor roll.
Sedan spänner jag fast den i ett skruvstycke och knackar ned ena änden med kulhammaren. Inte mycket utan bara så att det blir en liten hatt.

Nu är ju alla nitar redan klara men i vilket fall så sticker jag sedan i den i hålet och knipsar av den i rätt längd. Lite filande på änden och sedan är det bara att hamra tills det ser bra ut.

2 kommentarer:

kurage sa...

Tackar, jag är mer van med järnnitar och sådana rejäla doningar som klarar mycket våld. Små nitar är inte så förlåtande....

Frej sa...

Nä mässingen kan va riktigt jobbig. Den vill gärna spricka & ha sig om man hamrar en lite för vid skalle.