tisdag 14 oktober 2008

Väldigt skönt

Nu är höstkniven färdig.
Jag har ingen aning om hur många timmar jag har lagt ned på den och vill fan inte veta det heller.


Kniven jag gjorde till farfar för två år sedan (har inga bilder tyvärr) var jag riktigt riktigt nöjd med. När jag hade färgat gravyren och såg resultatet var jag tvungen att sätta mig ner och bara njuta ett tag. Samma starka känsla fick jag även på en tidigare kniv då jag för första gången hade fått infärgningen att se ut som den gör på exempelvis Tore Sunnas knivar. Vet inte riktigt hur man skall beskriva känslan, men den uppstår i alla fall när jag når nya nivåer och känner att jag verkligen har gjort framsteg.
Typen av känsla kan nog uppstå lite överallt. Har känt på samma sätt i orkestern, oftast under någon konsert när vi har varit helt samspelta och det verkligen har låtit genombra. Det händer inte ofta men ibland träffar man rätt och då är det häftigt.

Så känner jag inte nu eftersom jag inte har gjort något stort steg framåt på det sättet, men det här är faktiskt det bästa jag har gjort hittils så med det är jag ju ändå förbannat nöjd.





5 kommentarer:

Historisk dräkt och hantverk sa...

Tjusigt värre! Den där borde du få pris för

lena sa...

grattis grattis grattis!

Frej sa...

Det värmer skall ni veta

lena sa...

alltså gravyren är ju sjukt snygg! såg den först nu när jag förstorade. galet galet!

Frej sa...

Det är den kniven jag hade tänkt göra lite mer sparsmakad gravyr på :)
Spårade dock ur ganska snabbt.
Förövrigt en väldigt etniskt korrekt gravyr med element från, morisk, grekisk, egyptisk, arabisk, skandinavisk bronsålder och såklart samisk bildkonst.

Just det, den svenska floran höll jag ju på att glömma. Mångtusenårig bildtradition.