fredag 3 april 2009

Är glaset tömt eller ofyllt?

Troligtvis järnåldersmänniskans största livsfråga.
Nu sitter alltså armarna på plats och det som fattas är halshål och att sy ned sömsmånen. Skall för första gången prova att vika de båda delarna åt samma håll och därefter vika den ena över den andra och sy ned mot tyget.
På så sätt finns inte minsta lilla risk att kanten kan fransa upp sig eftersom den liksom är innesluten i sig själv.
Ett skäl till varför man kanske inte vill ha en sådan sömsmån är för att den blir mer synlig än då man viker åt varsit håll, men mitt tyg är å andra sidan så tunt att jag snarare tror det blir riktigt snyggt med den lilla extra marekringen. Kul att prova om inte annat.

På ärmarna såg jag till att få kvar stagkanten vid ärmslutet så det skall bara vikas in en gång och sedan fästas. Skönt att slippa vika två gånger så det inte blir så tjockigt vid handleden.
Apropå ärmarna är de väldigt tajta och inte helt rektangulära utan från armbågen fram till handen bröt jag linjen och vinklade den nedåt med minsta möjliga omkrets vid handleden. Dock stränar de lite över underarmen (syns vart på bilden) så kanske får jag bredda dem lite där.
Tycker ofta att järnålderskjortlarna inom reenactment svängen har förhållandevis vida ärmar och jag har börjat fundera på det där och vad vitsen egentligen är. Självklart är för smala ärmar inte praktiskt men det är ju inte vida heller. De slänger och har sig & fastnar & blir blöta & är allmänt ivägen. Ser man det i sitt sammanhang och jämför med benkläderna tycker jag det även där finns motivation att hålla ärmarna lite mer åtsittande. Byxor av modell Dammendorf och Thorsbjerg är hellånga och smala och har man de vida pösbyxorna lindar man benlindor kring underbenet och får en snygg kontrast mellan det lösa och det åtsittande.
Kan det inte ha gällt för plaggen på överkroppen också?

Måste fundera mer på det där...

Här ni! ett stycke knivblad som kom med posten i tisdags från Micke Maasing i Rejmyre. Tack för det tipset Anders det var förbannat skönt att äntligen få det här löst.
Skall alltså göra en medeltida kniv åt en viss beställare som gärna få ge sig tillkänna om hon vill, annars får projektet kallas Knieve Mystique eller nåt annat låtsasfranskt :)
Började mitt smedletande innan jul har jag för mig och det har varit minst sagt motgångsfullt men när det sen väl löste sig blev det skitbra verkligen.
Berättar och visar mer sen när jag är i Ransäter och drar igång skaftandet.
http://www.rejmyresmedja.se/

8 kommentarer:

kurage sa...

Najs, kul att de blev bra med kniven! Var han trevlig att ha med att göra?

Vad fick du betala? (maila el nåt...)

Lycka till me kniven.

Frej sa...

Jovisst, han var hur lättsam som helst. Inga problem nånstans så jag kommer helt säkert be honom göra fler blad framöver, både åt mig själv och andras knivar.

Originalets skaft bjuder på lite utmaningar i konstruktionen så det skall bli riktigt kul faktiskt.

mailar.

Jonas sa...

Du är produktiv du, önskar jag hade din hastighet i mitt eget hantverkande, då hade det blivit mycket gjort.
Intressant det där med armarna. Det är inte speciellt praktiskt med för vida armar men ibland kan återskapandet skapa en trend som är svår att bryta. Kanske idiotförklarar vi våra förfäder i vårt återskapande. De om några borde ju se fördelar och nackdelar med klädernas utformning.
Snyggt tyg förresten. Kjorteln ser också bra ut men det är svårt att säga så mycket om den modellen, den bjuder ju inte på så många aha-upplevelser. Kul att du vågar gå lite mot strömmen med armarna dock.

Frej sa...

Jo en del får jag väl ur händerna, men känner mig egentligen rätt slö & långsam jämfört med tidigare år, fast kanhända jag har börjat romantisera gymnasieåren. Det var allt en massa halvdana flumprojekt då som aldrig riktigt blev något. Mest filmer & animationer & sånt.

Ja jag tänkte i alla fall det kunde vara kul att se hur det känns med smala armar och få lite respons och åsikter från folk. Jag tror som du säger att vi lätt hamnar i mönster som är svåra att bryta.
Kankse är det rätt att ta sig ur dem, kanske inte?

Historisk dräkt och hantverk sa...

Tjusig kjortel, delar f.ö. din uppfattningen att ärmöppningen kan vara lite tajt nedtill. Ser vi till senare fynd (Kragelund, Bocksten, Herjolfsnes etc) är det ofta fallet. Bockstenskjortelns ärmar är f.ö. så tajta nedtill att man vid den första rekonstruktionen lämnade slitsar där.

Frej sa...

Tack för medhållandet.
Hur är thorsbjergs kjorteln eller tunikan, är inte de armarna lite avsmalnande också?
Likaså den från Viborg lite senare.

slingerbult sa...

Det ser fint ut detdär, håller med om de åtsittande ärmarna.

Kniven är det jag som ska ha förresten!

Frej sa...

Skönt, då kanske jag är på rätt spår ändå

Kort knivrapport kommer senare idag