lördag 4 juli 2009

Frejs lilla knivslidemakar-skola

Har kanske aldrig gett någon stegvis beskrivning av hur det här med att sy knivslidor går till, så här kommer en liten kort genomgång av dagens läderarbete.
Ja först för att få lädret mjukt och följsamt låter man det dra i vådis ett tag. Ge fan i att fjanta med tidtagning & sånt där, matte har inget med saken att göra utan man låter det stå precis så länge som känns bra.
Det första steget efter blötan är att krama lädret om kniven och klämma ihop sidorna för att se vart sömmen skall ligga. Limklämmor rekomenderas i böcker men det har aldrig blivit av att jag köpt några och fingrar och naglar funkar minst lika bra. Ger inte lika fula märken heller.
Sen kan biten få ligga i vatten en liten stund till så den blir mjuk & fin igen.
Nu brukar jag alltid tunna ut lädret där sömmen skall vara samt göra en liten avfasning vid mynningen så det smiter åt snuggare runt kniven sedan när det torkar.
Ny blötning & därefter kör man med lädersporren (går såklart att syla hål på frihand också men vill man ha det jämnt mellan hålen är sporren bra)...

...och sylar så upp hålen.
I masurläder, som det här är, går det ganska fint att syla men rårandsläder blir man rejält trött på innan det är klart. Dels är lädret mycket fastare och sedan gör råranden att sylen suger fast när man drar ut den. Men det är absolut inte jobbigt så man ger upp, utan bara tillräckligt för att man skall längta efter att få börja sy.
Å det är just vad man får göra nu.
Ibland börjar jag uppifrån och ibland nerifrån och fan vet om det spelar nån roll vilket?
Det är lättare att börja sy utan kniv i, men vänta inte för länge med att stoppa i den för då kan det bli lite väl trångt och knepigt, sägs det.

En annan sak som tipsas om av många är att när man sticker tråden genom nålsögat skall man sedan fortsätta att sticka nålen genom tråden för att låsa fast den så den inte glider ur hålet när man syr. Onödigt krångel tycker jag. Tråden åker ur precis lika lätt om man gör så, som om man bara låter den hänga fritt. Alla sådana där små fiffiga tips tycker jag har en tendens att slå tillbaka och orsaka mer bekymmer än man hade innan.
Klarur slidurur!
Ingen ornamentik på den här eftersom den i princip skall täckas helt i mässingsbeslag, men om man vill ornera är det bra att lugna sig en liten stund så mönstret stannar kvar och inte blir suddigt vilket det gör om lädret är för blött.
Även om nu sömmen ger lädret en ganska given form kring kniven är det bra att hjälpa till lite så man blir nöjd med hur den torkar.
Skippa falsben och andra verktyg och använd istället händer & fingrar till att gen den önskad form. Verktyg har en förmåga att ge märken man inte vill ha och trycker dessutom sönder lädret så eventuell infärgning eller annan efterbehandling tar olika mycket. Skeviga nyanser kan iofs vara snyggt men man vill ju gärna få bestämma själv hur det skall va.
FIN!
nu skall lärarn slå av datorn since it have gestartat to åska.

Inga kommentarer: