måndag 17 augusti 2009

Kniv Eld & Dimma

Egentligen borde väl det här bli tre inlägg men ack så jäkla tråkigt det skulle bli, så istället knör jag ihop´et till ett.

Cajsas kniv är klar och de forna svordomskaskaderna känns faktiskt ganska lagomt avlägsna just nu. Det där med att lägga emellan fungerade alldeles utmärkt och efter lite inpassning och redigerande av läderbitarnas tjocklek vågade jag nita ihop beslagen igen. På något märkligt sätt fick slidan då en form som gör att kniven går i precis så lätt/trögt som jag från början ville. Begriper inte alls hur det gick till men vad spelar det för roll.
Utifrån skaftet sett faktiskt en av de minsta knivar jag gjort, men de kära beslagen gör att det ändå är en riktigt liten bastant sak.
Får lite vibbar av någonslags tidig 1800-tals uppfinning i stil med nåt mysko batteri eller nåt. I alla fall sedd från det här hållet.
Färgen på tyget är mycket närmare verkligheten i det förra inlägget, här blir det lite väl grällt & stickigt.
Man har allt nån underlig hatkärlek för rosa toner. Har mig veterligt aldrig burit rosa någonsin men kan samtidigt knappt bärga mig vid tanken på att få börja sy det kommande trefärgade plagget.
Nåt sånthär kommer förresten det att se ut.
Fast det persikofärgade klädet får gå hela vägen ned så delar jag den andra halvan istället, mellan ljusblått & nåt mer.
Frisyren kommer inte ske!
Nu lite annat.
Dan efter jag kommit hem från Gotland stack vi till Paskbo för att hjälpa farmor & farfar med lite riseldande.
Väldigt rolig sysselsättning och man borde nästan skriva en bok i ämnet. Någonting som Hasse Alfredson gjorde redan 1961. Ovärderlig skrift med en massa goda råd om att bränna löv, ris, kvistar och annat avfall i ett hörn av trädgården (boken heter alltså så). Med boken följer dessutom en bit spinkepapper så att man inte står utan rätt vad det är när eldar-andan faller på.
Först förstorade vi en redan existerande hög och sedan tände pappa lite.
Ett tjugotal sekunder senare brann det i fler grenar.
Ganska skojigt var det så vi råkade tända två högar till.
Det är viktigt att inte ta i för mycket än att man kan klara av att släcka om det skulle råka brinna till lite vid sidan om högen.
Några timmar senare var den stora högen alldeles borta och kvar fanns bara lite vit aska samt en satans så varm glödbädd därunder.
Man blir lite nostalgisk igen för riseldande var rätt vanlig syssla i Höjda efter diverse skogsavverkningar, fast där brukade vi hålla eldandet på vintern eftersom högarna var så enormt mycket större. Det hade varit alldeles för osäkert att tända på såhär på sommarn.
Även om det såklart är mycket jobb att dra ihop allt ris och sedan sköta brännandet blir resultatet alltid skitfint. Marken blir plötsligt framkomlig igen och har man möjlighet att låta backen bli betad efteråt kommer det snart breda ut sig vackra betesmarker där det förut såg ut som perk. Eller så kan man leka skogsfinne och så lite finnråg i askan och sedan skörda stora fina rågkvastar.
Vad jag vill säga är alltså, dra mer ris och öppna upp markerna!
Blev lite mer åkande i Granbergsdalstrakten och jäklar vad mycket fina gamla gårdar det finns kvar där. Visst finns det några utefter Klarälven också men de här är mycket mer orörda känns det. Fler också dessutom & man vill bo i allihop.
Angående knivar igen, från och med nu kommer jag nog sluta att vara snäll när det gäller priser på beställningsjobb. Det har funkat hittils men nu börjar det bli så mycket jobb åt kompisar & bekanta att jag inte riktigt kan motivera mig att hålla såhär låga priser längre.
Känns lite kymigt men då jag säljer åt återförsäljare av konsthantverk ligger priserna på en helt annan nivå och jag behöver helt enkelt få lite mer lön för mödan på alla jobb jag gör.
Lät väldigt svart & tråkigt men det är det egentligen inte.

13 kommentarer:

lenin sa...

det är alltid svårt det där med att ta betalt för saker och ting. speciellt konsthantverk. men tänk vad slit du lägger ner så det får folk förstå. och kikar man runt på andra hantverkare så ser man ju hur mycket det kostar för alla. det är väl värt priset för fint utfört hantverk.

Ville sa...

Djävulskt snyggt Frej!

Strålande från planering till utförande till färdigt resultat. Jag har inte sett så många rekonstruerade skivskidor med hela holkar förut, jag har känslan av att betydligt fler knivar hade hela holkar än vad man kanske tidigare trott. Det här är iallafall den snyggaste skidan med hel holk jag sett. Kniven är givetvis oxå ett underverk i sig.

Angående betalning så ska du inte skämmas för att både fyra och femdubbla dina priser. Det är kul att göra grejer till kompisar men den bästa betalningen är nog den som sker genom byte.

Vänligen,

/Ville (som själv dragit nytta av Frejs mer än förmånliga kompispriser)

Jonas of Mounthall sa...

Ja, vad säger man? Med risk för att upprepa mig: Jättefint arbete Frej! Jag kan inte låta bli att imponeras av det du gör. Återigen bra avvägning form och material. Utsmyckat men inte överdrivet. Vackert!

Cajsa sa...

Den är superjätte otroligt galet fin!!! Ser fram emot att få se den i verkligenheten!!!

Frej sa...

Superb att den föll er i smaken!
Tror också Ville att det var rätt vanligt med hel holk och använder man riktigt tunn plåt(0,2 exempelvis som Edvin hade mätt) blir det inte lika mentalt destruktivt att böja till delarna.
Skönt att ni är med mig om priserna också & det stämmer att byten nog är idealet mellan kompisar.
Lurigt för det finns egentligen ingen lagom prisnivå för hantverk, antingen skulle det vara helt gratis eller sanslöst dyrt.
Konst är ju per automatik ovärderlig.

Krikkan sa...

Kul att du blev nöjd tillslut! Och det tycker jag du ska vara för den kniven ser så tokigt bra ut, på det här avståndet. Men det vore kul att få titta på din konst på lite närmare håll också.

Jag känner igen mig i det där med att åka runt och titta på gamla gårdar, och tänka "här kan jag bo" vid nästan varendaen. Dom bästa, tycker jag, är dom som ser lite lagom skraltiga och skatiga ut så det är lite jobb, och frihet att forma som man vill.

Frej sa...

Då får du snällt ge dig till tåls tills jag är 80 bast och inviger "The Frej memorial institute" där det i foajen kommer vara en liten utställning med representativt hantverk.

Nä men det kan väl gå att ordna fram i höst här när mastern dragit igång så man är på plats igen. Har vanligtvis inte så mycket hårdslöjd liggandes i Upssala men nån grej går ju att plocka med.

Helt rätt om husen, renoveringsjobbet är större delen av nöjet med hus, inom rimliga gränser förstås.

lenin sa...

jag längtar verkligen efter mitt framtida hus där man ska få liv i den gamla smedjan, rusta upp i gäststugan, fixa glasen i växthuset, laga staketet till fårhägnet... och själva huset sen... bröstpanel, linoljefärg, umbra, ockra... såpa till trägolven.. jag kan redan se alla färger och känna lukterna :)

Frej sa...

Det är allt fan så synd att vi inte har Höjda kvar för där var det exakt precis så. Smedjan var iofs bortmurknad men det går ju alltid att bygga ny. Likaså sommarlaggårn tvättstugan & mosshuse.
Hade varit perfekta projekt för bloggen. Måste fan se till att få ett jobb så jag kan hitta nåt ställe, börjar kännas dax.

Kerstin sa...

Hej Frej!
man ska inte skämmas för att ta betalt. jag förlorar hellre en puckokund som inte värdesätter mitt hantverk(=jag känner mig utnyttjad och gör ett dåligt jobb) än att sälja billigt. ska man jobba vitt med textilhantverk i sverige så ligger priset på ungefär 300 spänn i timmen, minst. det är rätt galet när man tänker på vad importerade saker kostar i relation till inhemska produkter.
nu lägger jag inte mina priser där utan försöker hålla nån sorts vettig nivå där både jag och kunden känner att det kan funka... typ 50 spänn i timmen åt mig, brukar det hamna på.
gnäller kunden så brukar jag försöka förklara så pedagogiskt som möjligt att mina nudlar kostar lika mycket som dennes, inte lika mycket som en indiers.
ståpårej! /Kerstin

Frej sa...

Haj Kerstin!
Tack för medhåll. Ja jag tror de flesta som är tillräckligt intresserade av ens hantverk för att fråga om pris, har förmåga att förstå anledningen till att grejerna inte är jättebilliga. Sen de som inte förstår saknar väl erfarenhet & kunskap eller så är de allmänt tjocka i skallen och då kan de som du säger lika gärna vara utan.
De återförsäljare jag hittils haft att göra med har varit väldigt förstående så det har inte vart nåt strul men den biten och det behöver det förhoppningsvis inte bli med andra köpare heller.

Kerstin sa...

Mycket mycket fint! Knivskaftet och skidan passar så sjukt bra ihop! Håller på med min knivskida när Hervor sover (det blir korta stunder i taget...)Jag funderar allvarligt på att köra holk bakom banden eftersom det är det på orginalet jag försöker efterlikna men jag måste erkänna att det skrämmer mig lite efter dina och Edvins kommentarer att det är så kämpigt. Hur som helst har du verkligen lyckats och det ska bli väldigt kul att se den när du kommer till Uppsala! Vet du var man kan få tag i 0,2 mm (eller ännu hellre 0,3 mm) mässing som du skriver om? Jag har bara hittat ett ställe och då var man tvungen att köpa så stora kvantiteter att det känns orimligt, särskilt som jag kommer försöka hitta brons om jag någonsin skulle ge mig på en ny skida. //Kerstin

Frej sa...

Nej nej för fan Kerstin bry dig inte om vårat djävla gnäll, det är klart du skall göra en helholk!
Visst det är lite bök och jag har blivit skitförbannad på alltihop ibland, men nu har du ju dokumentation på vilka misstag du kan undvika så det kommer säkert gå helbra för dig om du provar.
Som sagt så tror jag verkligen att tunnare plåt gör det hela väldigt mycket lättare och jag har hittat ett ställe som verkar ha intressanta tjocklekar och material. Har tänkt ringa eller mejla men det har inte blivit av än, hittade inget nr har jag för mig. Kanhända är det samma ställe.
Skall kolla upp´et igen. Tänkte för ett tag sen att man eventuellt kan gå ihop några stycken om ett inköp om det inte blir för stora kvantiteter man måste köpa, men jag skall kolla så får vi se.
Hälsa Hervor!:)