måndag 24 augusti 2009

Kosamäck, färdiga dörrar och räfspinnar

Knappt två dars jobb och dörrn är skrapad och oljad.
Alltså skillnaden är så jäkla stor att det är lite svårt å förstå. Så fruktansvärt anskrämlig som den var innan och nu är den istället skitsnygg. Ibland kan det ju vara av värde att spara exempelvis det understa färglagret om det är snyggt och lite speciellt, men i det här fallet var det bara att riva av alltihop eftersom det hade krackelerat rakt igenom.
Oljningen är förresten inte slutbehandlingen utan bara till för att virket skall få pigga till sig och för att smuts inte skall fastna i den annars så torra ytan. Självklart skall den som avslutning målas igen men vi vet väl inte riktigt än var och när den kommer sitta så det får nog vänta ett tag. Vore förstås kul att sätta den på plats in till mitt rum igen men då får jag svårt att ta mig in eftersom den skulle blockera den som nu är.
Såhär blev nyckeln och nyckelbrickan efter lite stålborste. Där syns också speciallåsvredet som annars brukar sitta på kammarlåset på andra sidan.
Såg sen över räfsorna vi har från Höjda och täljde ett gäng nya pinnar där det länge fattats.
Skar av ett par rönngrenar som passar fint för pinntillverkning och fjipsade till dem i lämplig form.
Å så blev räfsorna jätteglada & hela...
... för att sedan få hjälpa till att dra ihop höet jag slog av idag. Postgubben såg ut som om han höll på att få hjärtfel när han såg en 22-åring stå och slå med lie :)
I vanlig ordning har det gjorts en tur till ett gammalt ställe bort på skogen, den här gången till Kosamäck som ligger ett par mil öster om Hagfors. Jag skall tydligen ha anfäder därifrån nån gång under 1600 & 1700-talen, vilka levde på de tre gårdar man nu bara ser stenkonstruktioner efter. En rätt stor mängd odlingsrösen (inte så märkligt för det är tamejfan det mest steniga terräng man kan tänka sig), nedrasade murstockar och tre jordkällare.
Alla verkar ha varit av typen som har en överbyggnad i trä, ofta timrad och personligen tycker jag de byggnaderna är förbannat snygga. Blir så skön kontrast mellan den rejäla stengrunden och den röda trädelen.
Väldigt intressant växtlighet där i området för själva Kosamäck (ja det är skogsfinnar som brutit marken) ligger på en liten platå där det är riktigt frodigt och gynnsamt att leva, men alldeles i närheten finns områden som nästan liknar urskog med segvuxna granar och tallar på väldigt mager mark.
Och massor med yvig ljung förstås.
Lite högre upp vid Vålfallshöjden gav ett hygge fina vyer åt nordväst med sjöarna Upplunden och Bjurtjärnen synliga. Lite längre norrut ligger en annan sjö med det fascinerande namnet Ormräjtika.
Tror Kosamäck ligger ganska precis rakt fram till höger om torrakan.

6 kommentarer:

lena sa...

hade också tänkt slå vår lilla äng utanför. men jag hittar ingen lie. men det borde gömma sig någon i ladan. de har inte slagit den där ängen på bra längre så den ser rent utav för jäklig ut!

förresten... när kommer du till uppsala igen?

Frej sa...

Jo liar har en tendens att dyka upp lite överallt och om inte annat så har väl säkert nån granne en å låna.
Det är ju verkligen värt att slå för det ploppar upp en massa roliga växter & svampar bara kort efter man börjar behandla det som äng igen. Allt från karljohan & kantareller till vaxskivlingar och diverse grässorter jag aldrig minns namnen på.

Åker dit på måndag och den här gången lovar jag att stanna längre än en vecka :)

lena sa...

haha säkert. du far nog till värmland igen så fort du får chansen :)

Frej sa...

Va! tror du det? ;)
Kan väl inte hjälpa att mina föräldrar gjort mig kroniskt skogsberoende och stadsskygg.

slingerbult sa...

Shysst jobb med dörren! Det är fantastiskt vad fint det blir.
Förresten måste jag bara säga att jag verkligen gillar dina inlägg om gamla hus och sånt, sluta inte med dem!

Frej sa...

Ja tack du! jag blev själv glatt överraskad över den senaste, gick så snabbt & smidigt samt att skillnaden är rätt stor mot innan.
Nu håller jag på med kammarlåset till en annan som behövde lite avrostning.
Den typen av inlägg kan du va helt lugn över att de lär fortsätta drälla in :)
Har senaste veckorna på allvar börjat fundera över hur ett husköp skulle kunna finansieras eftersom suget efter egna renoveringsprojekt växer sig allt starkare. Som tur är finns Paskbo tills vidare & imorrn sticker jag dit igen ett par dar & drar lite mer ris på de gamla åkrarna. Så kan man gå och låtsas det finns betande får där redan :)