tisdag 29 september 2009

Gamla måleriprojekt


Fotade ett gäng gamla grejer jag har liggandes i Karlstad & Ransäter vilka jag tänkt skriva om framöver här i Uppsala, för att minska hantverksglappet som uppstår mellan hemturerna. Men har inte lyckats varva ner efter helgen så jag bränner den första grejen redan nu.
Måleri blir det gott folk och först ut är en skapelse från första Uppsala året, tror till och med den påbörjades redan hösten 2006 alldeles efter järnålders-tentan.

Riktigt sådär härligt nationalromantiskt är det men redan här hade jag läst på en hel del och gått igenom rätt omfattande bildmaterial, så ornamentiken är faktiskt helt ok till skillnad från en del äldre saker.

Gotländskt vendeltida ryggknappspänne har givit inspirationen och såhär tre år senare är det kul å inse att de människornas ornamnetik väcker lika starka känslor hos mig nu som den gjorde då. Det är ju helt fenomenalt ofattbart hur de har kunnat skapa sådana perfekta å djävla sensuella mönster.
Hade någon idé också om att det skulle vara olika kön på figurerna, men minns inte hur jag motiverade det.

Eller som den här.
Kom faktiskt ihåg vilket fynd jag utgått ifrån och det återfinns här. Partiet där till höger på spännets svank eller rygg eller vad man skall kalla det.
Skall man snacka måleri-tekniska grejer är det målat med vanliga oljefärger på linneduk och som ni säkert ser är den inte särskilt färdig. Den stannade helt enkelt av eftersom jag inte kom på hur motivet skulle vara. Själva ramen är i det närmaste klar men vid motivet tog det tvärstopp. Tanken är i alla fall att den skall hängas på väggen likt en tapet eller någon annan typ av bonad, alltså utan ram och istället med bronslöv hängandes från den nedre änden för att få snyggt fall.

Den här har väl ungefär två år på nacken och har inte rörts sen flytten från Fålhagen förra våren. En kompis som skulle flytta från Luthagen ned till Stockholm insåg att han inte kunde få med sig denna jätte som han nyligen hade grundmålat, så istället fick jag den :) Var inte helt lätt när vi bar den tvärs över Uppsala i snålblåst. 130 cm bred och lika många centrimetrisar är den hög vilket ger utrymme för ohämmat flummåleri. Det stora blå fältet samt det ljusgula var i princip det som fanns och sedan har jag börjat antyda någotslags märkligt drömlandskap.

Att det är en bro mitt i råder kanske inget tvivel om och att bron leder över en blivande fors kan nog också tas för sannolikt. Att två styckna guld-ananas pryder brofästet eller att vägen på andra sidan smälter och rinner ned i ett stort kärl vaktat av ett helt folk underliga varelser(som ännu inte målats dit) för vilka vägsaften är helig, är måhända inte lika självklara detaljer.
Namnet är "Schtarkenbaldth" vilket i sin tur är en väldigt intern figur uppkommen under gymnasiet mellan oss tre killar i klassen. Vi gjorde också en kort film som heter så och det finns faktiskt vissa likheter mellan den och tavlan. Just med bron och att det över bron skall komma springande en krigare, som kanske har till uppgift att rädda nån, eller nåt sådär, säkert. mm...

Här Lena är sängkläderna jag snackade om. Förutom det något större mönstret är det orangea rätt likt jackan din. Det gröna är så jäkla härligt tycker jag, gav stabil högstadie-nostalgi också. Underbart att ligga i. Det är dubbellakan men väldigt slitet så jag skall sy om det nästa gång så det blir helt igen.

2 kommentarer:

lenin sa...

vackert vackert och härliga färger på allt! man blir glad.

och att sova i sådana stiliga lakan gör nog att amn slumrar sött och drömmer om vilse i pannkakan! på ett bra sätt

Frej sa...

Stämmer bra att man gör.
Hihi såg förresten han Staffan vad ha nu heter nåt med W, på tåget då när emma & jag läste marinarkeologin.
Han såg allt precis ut som man kan vänta sig, ledsamt nog.