söndag 4 oktober 2009

Miljöarkeologi?

Har man kanske hittat sin nisch tro?
Blev inspirerad och slank in på Boye-biblioteket i torsdags och lånade ett gäng arkeologiböcker, vilket egentligen inte skett sen marinkursen. Fick lust att kika lite på den mer teoretiska delen vilket nog kan vara läge nu om man skall kunna låtsas att man faktiskt kan prestera någonting. Minns det var jäkligt lurigt att få nåt grepp om teori och metod första terminen när vi läste det, för man hade ju liksom inget begrepp om vad det rörde och hur allt hängde ihop. Nu däremot känns alla begrepp och termer riktigt hemma så jag tror teoriläsandet kan vara lite mer givande nu.

En av böckerna ser ut såhär & var riktigt bra faktiskt. En kort redovisning om vad UV (Riksantikvarieämbetets undersökningsverksamhet) pysslar med och vilka syften och mål de jobbar mot. Fem kapitel om dito olika arkeologiska inriktningar och gemensamt för texterna är att författarna hela tiden återkommer till frågan om hur "vi" skall kunna agera för att göra arkeologin relevant för andra discipliner men också för en bredare allmänhet. Sista kapitlet behandlade "miljöarkeologi" och jag hittade även en bok om Öresundsförbindelsen vilken helt ägnats åt att ta upp miljöarkeologiska studier.
Ja vad är då miljöarkeologi för något? Skoj förstås! Nä men man kan väl säga att den strävar efter att göra ämnet så mångfasetterat som möjligt, genom nära samarbeten med andra discipliner, då framförallt de naturvetenskapliga. Gäller såklart för all arkeologi men här faller det sig liksom mer naturligt.

Har hela tiden känt att det som lockar mig mest med arkeologin är mångsidiheten. Att dels få samarbeta med andra discipliner som etnologer, antropolger, biologer och konstvetare, men också den publika delen där vårat arbete skall göras tillängligt och användbart för andra. Nästan det mest utmanande egentligen för det verkar vara alltför lätt att halka in i internt snack och glömma bort de som eventuellt vill lyssna.
Vete fan vad jag skriver nu ärligt talat, men ja ja, bra & inspirerande böcker är det i alla fall :)

Apropå boken om Öresundsförbindelsen stod det en del om olika analyser som gjorts på markprover, bla. humusdateringar. Läste lite slarvigt dock och fick det till "husmusdateringar". Dags att göra något annat då.
Ungefär som när jag under c-uppsatsskrivandet tog ett glas mjölk och läste "arkeologisk mjölk" istället för ekologisk :)

Det går framåt här med.

6 kommentarer:

lenin sa...

sara är ju helt inne på den linjen och ska läsa miljöarkeologi på mastern i umeå nästa år. visste du inte det?

så det är umeå som gäller om du inte intresserar dig tvärvetenskapligt rakt av och väljer biologi eller nåt sånt.

jag håller med det låter fantastiskt roligt. kanske mest det laborativa. kul.

Frej sa...

Jojo, hon har visat mig böckerna & allt, så det har jag allt koll på.

Umeå verkar vara grejen, men jag tror inte jag ändrar nåt i utbildningen utan gör klart masterarbetet med Frands och går vidare utifrån det.
Skulle också tippa att om man lyckas få jobb, i mitt fall helst på något länsmuseum/länsstyrelse, så kommer man nog automatiskt pyssla med rätt bred arkeologi. Så är det i alla fall hemma med ett litet antal arkeologer i ett förhållandevis stort län.

lena sa...

jo absolut är det så. man måste vara bred. det är iaf en fördel.

jaja men då är det bara att drömma vidare och kolla i fler böcker. jag blev nyfiken på boken du pratade om. ska kolla upp den

Krikkan sa...

Kaninen är kvar. Sött:)

Frej sa...

Ja men vart fan då jag ser ingen kanin?! :D tror du försöker luras bara.

Lämnade igen den i fredags så den bör finnas inne Leanin. Står i ark-hyllorna rakt fram där bakom tidskriftscirkeln. Dit man inte riktigt vågade gå i a-kursen eftersom det stod konstiga gubbar med skägg & flanellskjorter där.

Frej sa...

Ja ok, jag kanske ser den nu.
Helt klart en gotlandskanin, de kan va lite sådär blågröna i färgen.