fredag 26 februari 2010

Åh det är så fint ibland!

Har jag nåt nytt att visa upp? Nä´ä, inte alls! Kommer jag ha det ganska snart så det är därför det här skrivs? Nix, int det heller. Men ibland spritter det liksom till i allt letande man håller på med och svips säger det så har man stött på någonting som är precis just det man vill ha eller se. Det hände igår varpå jag gick å myste & smilade resten av kvällen.
Har ju vart lite fundersam över den där blå kolten från innan jul angående huruvida försvarbar den egentligen är. Tänker då på vidden nedanför midjan och placeringen av banden. Har inte tidigare kunnat hänvisa till någon källa på ett sådant plagg och det känns förstås lite marigt som blivande arkeolog, men så igår lånade jag en tysk bok på biblan om tidigmedeltida svärd och på framsidan var en bild från en Karolingisk bokmålning tillkommen kring 820-830 e.kr. Fick ett kisande öga och ett par nedfallande ögonbryn och började direkt leta efter andra samtida målningar vilket resulterade i den här härliga tjommen.

Känns som han säger ungefär "Öy Frej! va fan! jag har ju vart här hel tia, va hôller du på med? Kanske inte på dialekt men ja, ni förstår.
Jag undrar om det är så att man låser sig vid det faktum att Skandinavien i princip helt saknar naturalistiska djur-och männoskoavbildningar under järnålder och att jag därför inte har tänkt på att leta i bildkonsten efter belägg för mina idéer?
Hur som helst, där är gubbfan och han har min kolt på sig. Kikar ni vid högra axeln syns t.o.m. bandet som går över axeln ned på bröstet. Bandet som går vågrätt över bröstet verkar, utifrån andra bilder, vara ett slags bälte eller band som inte sitter fast i själva plagget. Kanhända en typ av svärdsgehäng men som förlorat sin tidigare funktion och blivit mer av tjoffsig-inte så jäkla nödvändig-dräktdetalj. Skitsamma, den spelar ingen roll, resten är perfekt och jag är glad.
Han har dock inte fyrkantig halsöppning men...

...det har istället han här till vänster. En uppåtbåge i mitten men det kan vara tyget som putar ut och viker sig. Det kan också vara att han har en liten lämmel där som medhjälpare och att den heter sören och knaprar på små frön som han sedan slänger skalen ifrån i ögonen på motståndarna. Eller så är det tyget som viker sig...
Från Goldener Psalter sent 800-tal.
Det här innebär att det känns lite mer "kör på" just nu men det jag fortfarande inte är klar över är vart under järnålder jag vill hoppa ned. Att det lutat mycket åt folkvandringstid å romersk järnålder på sistone beror egentligen på att det är därifrån det finns material för mig.

För att ta´et från början. Bestämde mig i början av arkeologistudierna för att om möjligt försöka återskapa en järnåldersman från vad som nu är Värmland och sydöstra Norge. Är ju väldigt mycket Värmlänning så det här med Mälardalen och kopplingarna österut ligger liksom inte särskilt nära mig. Jag har i alla fall en bild av att man från mitt geografiska område snarare hade sina kontakter västerut och kanske i viss mån även norrut. Att då slänga på sig dräkt karakteristiskt för en Rus känns inte rätt. Det är mycket möjligt att den bilden kommer förändras framöver men fram till dess är det såhär. Hemma i Värmland finns mig veterligt inget känt om den textila delen av dräkten(åh så underbart det vore om jag verkligen hade missat något fynd), det finns självfallet en del gravgåvor och några få lösfynd bl.a. i form av en folkvandringstida svärdsknapp m.m. men jag orkar inte sitta i museets arkiv och rota igenom alla grävrapporter för att eventuellt hitta något som kan visa mig vilka influenser som fanns i dräkten.
Sydde istället ett par Dätgen-byxor i höstas vilket placerade mig i romersk järnålder.
Tills den här kortbyxade 1200-årige irländaren dök upp häromsistens

Så nu är allt en jävla röra minst sagt :)
Kanske blir det 600-800 som jag ville från början trots allt. Vore förbannat kul för det är ornamentiken från den perioden jag vill åt för mina bronsbeslagsgjuterier.

Apropå tyska texter förresten får jag nog se till att börja fräscha upp tyskan man läste i högstadiet. Det är nämligen inte alls särskilt längesedan som det universella språket för arkeologin var tyska snarare än engelska och således är i princip all litteratur som tar upp de fynd jag nu gör kopior av på det tyskiska språket. Hade sedan handledarmöte i måndags för masteruppsatsen och herr danske handledaren undrade då hur det var ställt med mina tyskkunskaper, apropå de tyska arkeologer som redan gjort en serie tjärbränningsexperiment. Svarade att visst har jag ju läst tyska men det var allt sju år sen sist så...
men han bara garvade och tyckte att ja ja det är bra då kan du läsa deras arbete också.
Jepp :)
Vore faktiskt väldigt tillfredsställande att få igång de kunskaperna igen, är dock lite skillnad på skoltyskan och arkeologtyska men det går väl säkert att dechiffrera.
Förpresent från modern. Gillar mockakopparna ännu bättre. Motiven gör sig så fint på de små.

3 kommentarer:

slingerbult sa...

Woha, vilket najs bildgalleri! Diggar skarpt irländaren som ser ut som en arab.
Kopparna är riktigt fina också, jag har samma fast i rött faktiskt, eller ja, muggen då.

historiskdrakt sa...

Gratulerar! (?)
Men tummen upp för karolingisk renässans, en fascinerande men ändå ganska förbisedd konstepok. Det dröjer väl egentligen till italiensk tidigrenässans runt 1300 innan man ser ngt liknande igen

Frej sa...

Mm samma här, han å killen överst har varit riktigt ömsinta mot mig när det gäller deras klädval.

De är lite svåra att låta bli faktiskt. Brukar inte känna så med nya grejer men det är ju fint att det finns undantag.

Fyller först i mitten av mars så det är ett tag kvar än Mikael, men tack ändå :)
Förbisedd i allra högsta grad och konsten ifråga verkar kunna bjuda på en hel del gott.