tisdag 2 februari 2010

Nackdelen med att ej ha burit klänning

"harkel" Det djävlas!
Eller så gör det inte det. Det är det som är det värsta, jag vet inte ens om det verkligen djävlas. Fan det kanske löser sig och blir skitsnyggt bara jag får klart de resterande delarna? men just nu känns det som att det djävlas.
För de som inte är så inne på telepati och såntdär(eller för den delen klättra på stegar utanför ens fönster) har jag alltså fixat till halsöppningen på jackan och kan med tillfredsställelse meddela att jag vek in på den ofega vägen/stigen/promenadstråket och gjorde öppningen ganska vid. Dock innebär det att tyget i ryggpartiet närmast nacken blir lite... ehmhem, slappt, eftersom det inte längre finns något tyg över axlarna som håller ryggdelen spänd.
"How can this be, my father did not mention any tunnels..." Det är sånadär egenskaper man som vanlig kille inte känner till. Jag bär väldigt sällan klänning med väl tilltagen urringning, ja vare sig fram eller bak, så jag har ingen erfarenhet av hur tyget i ett sådant plagg beter sig. Det satt som en liten smäck innan när halsen var lika hög som på min gamla jacka, men nu verkar det ha en tendens att liksom flaxa ut från ryggen och bilda små bågformade glapp om jag rör kroppen felaktigt.
Ni skulle väl få en beskrivande bild men det känns inte som stor idé, måste avgöra om problemet verkligen existerar först.

Däremot har rönnbären fått sälskap av ett tjugotal blåbbisar som skall sitta på den högra armen. Blir säkert fler än tjugo men gör inga fler innan jag vet exakt hur många som kommer gå åt. 
Ja om ni inte redan räknat ut det själva kommer förstås ni vänner å bekanta som är med mig på grejer få den stora äran att knäppa det här djävulsplagget åt mig. Tre personer är väl ungefär vad som krävs för mest effektivt genomförd knäppning :)

Skall snart införskaffa läder till skor(både för trettonhundrisar och för vendeltid) och har samtidigt börjat fundera över ett par patinor för de förstnämnda.
Kikade igenom lite fyndmaterial och när det sedan var dags för kaffe kom jag på mig själv med att skära ut en ostpatina.
Får den bara torka lite går den säkert finfint att använda, för ett barn då vill säga, helst enbent sådant.
Måste även bestämma vad för virke som lämpar sig bäst, har läst nåt om att al skall ha använts men skulle hellre vilja göra dem i björk. Mest för att det ligger ett gäng skitfina björkhalvor upp på rännet. Säkert legat i 50-70 år så det blir inget färsksnide direkt men det går nog bra ändå. Så slipper man besvärande krympningar om inte annat.

Läser äntligen ren arkeologi nu igen också & jäkel vad skönt det känns. Inspirerande och berörande på ett helt annat sätt än alla de kurser jag läst sedan marinarkeologin 2008. Skönt att inse att det faktiskt är arkeologin man känner mest för. Också lite hemtrevligt att få höra ens gamla föreläsare från grundkurserna igen, som idag när Kalle berättade om sina Herero-brunnar och allt han pysslat med å stött på där nere. Som de småtervliga & pitoreska tyska julkorten från 1904 års festligheter.

Mm, osammanhängande som vanligt
g´natt.

4 kommentarer:

lena sa...

1. ja fy fan det där jäkla vykortet.
2. ska du också ha hjälp att klä på dig nu? ska man behöva klä på alla? emma, sara, frej... det tar aldrig slut. ni måste lära er att ha fula, stora kläder som inte behöver någon uppmärksamhet alls. men nej nej här ska det vara persikofärgat med blåbärsknappar i tusental! :)
3. det där med urringningen förstår jag inte riktigt. du får återkomma.

Frej sa...

Ja å om jag inte fattade fel var det ju inte bara ett fotografi som någon skrivit julhälsning på baksidan, utan det var verkligen tryckta kort ämnade för just postgång! Helt djävla ofattbart

Ledsen för det :)
men järnåldersdräkten behöver jag ingen hjälp med i alla fall.

vet knappt om jag gör det själv men tror det löser sig nu. Håller just på att sy in ett par cm högst upp och det tycks ge resultat.

historiskdrakt sa...

Bah! alla vet att det ska vara en vällagrad Västerbotten för att göra rediga ostpatinor!

Annars har även jag märkt av det där halskrånglet med mina bockstens- och herjolfsneskjortlar (manteln också för den delen) med sina väl tilltagna halsöppningar, och till viss del är det väl bara att gilla läget. Men jag inbillar mig att det har blivit bättre med en eller två rader prickstickning längst halsringningen. Gör stickningen (-arna) i form av förstygn och dra åt lite, dock inte så mycket att linningen rynkas.

Frej sa...

Det är en fin 14 månaders dessutom så man kommer lukta ofantligt mycket mer tilltalande om fötterna än innan. inte

Sydde om övre ryggdelen säkert tre gånger igår kväll men tror att jag blev rätt nöjd till slut och provade dra ihop lite som du sade och det blev absolut inte sämre. bra tips.

Fick förresten kypert linnet i fredags(räknade med att få det först imorrn men det kom redan i fredags! duktigt korps) och det är faktiskt riktigt jävla fint. Lär bli snuskigt varmt bara :)