torsdag 19 augusti 2010

Svärta

Sommarens skrapdörr fick komma in igen en sväng för några veckor sedan när huset skulle stå tomt ett par dar, men idag bar vi ut den igen för att kanske se till å få den klar innan frosten.

Alltså ibland blir jag lite fundersam över det här med hantverk i renoveringssyfte och hur jag ser på sån kunskap. Rätt mycket egen kunskap har jag väl med mig från uppväxten med alla olika renoveringsprojekt vi ständigt haft igång, men vid närmare eftertanke är det ganska lite som jag läst mig till utan det handlar egentligen mer om praktiska erfarenheter. Typen av litteratur finns visserligen i mängder, stor del som är farsans men också en hel del jag själv köpt på mig genom åren. Exempelvis som i början på förra årets hösttermin i Uppsala då jag gick lös på ett gäng böcker på Upplandsmuseet som sedan mer eller mindre sträcklästes på stående fot. Men den typen av läsande har för mig egentligen inte till syfte att vara lärande för att sedan ge sig på materialet med förnyad kunskap, utan är snarare en räddning eller förlängning av tillgången på den typen av hantverk då jag är i Uppsala och inte kan pyssla med sånt.

Det blir alltid så när jag kommer dit efter att ha varit i Värmland en längre tid(eller Värmland, det spelar ingen roll egentligen, var som helst där det finns lite vildhet och som inte är en stad), att jag känner en djävla begränsning som tar sig uttryck i en massa långpromenader ut till Håga eller rotande bland hyllorna på Boyebibblan i jakt efter hantverks/utmarks relaterade böcker och bilder. På det sättet kan man en tid lura sig att man fortfarande håller på med något konkret hårdslöjdande och när man väl insett att så inte är fallet har man istället hunnit vänja sig vid omställningen!
Samtidigt nu kan jag börja känna ett nästan starkt behov efter att få åka tillbaka te Uppis å få sköta sig själv mer på riktigt igen så. Är nog väldigt beroende av omväxling..

Bläddrade lite i ett halvgammalt album igår kväll vid en sen temugg.. eller var det kaffe? spelar nog inte så stor roll ;) och fick syn på några foton jag tagit på Klaran i olika typer av kvällsljus. Fick i våras ett gäng ramar för diabilder och jag tror ta mig fan att jag skall börja fota analogt lite igen! För sånadär underbara ljus lyckas jag aldrig fånga digitalt, men fångade dem ganska ofta när jag fotade analogt förr. Kikade på diabilder i vintras eller när fan det var och det blir faktiskt en helt annan känsla än när man ser foton på lilla jävla datorskärmen. Lite som när man lyssnar på LP-skivor istället för cd och man upplever hur musiken blir levande på ett annat sätt. Ingen statisk perfektion utan en massa små orenheter i ljud och bild som gör det mycket lättare att uttrycka lite konstnärliga känslor. Om man nu vill det!
Har ju nyss varit på medeltidsveckan och träffat en massa snyggt folk så jag ser framför mig hur man fotar en massa finfärgat ylle i häftigt ljus mot överväxta ruiner och storvulna trädstammar och sedan kan sitta ett gäng i nedsläckt rum och återse bilderna på sor grynig duk sådär. Fy fan va fint! Haha gu va jag mal på. vet inte, hamnade i nån inspirationsbytta och fick syn på potentiella saker. Men misströsta inte, nåt av det kanske till och med blir av ;)

2 kommentarer:

slingerbult sa...

haha, jag är lätt på att diabildsfota ylle och titta på grynig duk! som porr, fast bra!

Frej sa...

Skitbra! då är vi två i alla fall, krävs bara nåra till så finns det ingen hejd sen på hur populärt det kommer bli!
får jag ur mitt arsle å tar mig ner till sörpan är det ju ett gyllene tillfälle att börja faktiskt, å slippa behöva vänta te nästa år.