söndag 26 september 2010

Besökt häradsgräns och seghet omvänd till sprott

Ja trot fan eller ej men imorrn sticker jag till Uppsala igen. Känns helskumt faktiskt. Å idag har jag varit på platser så vitt skilda från varann som bara är möjligt i den här delen av världen. Dagstur med farsan upp till Tallåshöjden och Tallåsrös och sen på kvällen ner till Karlstad. Det första stället ett kargt berg med närmast urskogsliknande växtlighet(och det största gränsröse jag sett) och det andra en rätt stabil stad.
Bilder där uppifrån kommer nog senare i veckan men jag kan säga så mycket som så att om det någon gång går åt helvete med världen kommer undertecknad att bosätta sig där, med de som kan tänkas vilja hänga med. Riktigt riktigt härligt ställe!

Dörren hanns inte riktigt klar men pappa gör nog den sista putsningen och målar den framöver här. Skall bli kul & se hur den blir som färdig sen. Är lite arbete med den trots allt.

 
 Senast hade bitarna limmats på plats och profilen skurits på den ena. I fredags kväll var det alltså dags att fixa den andre. Den biten är ju lite special för den lagar egentligen för två panel-bitar, så på ett sätt kan man kanske hävda att den borde ha varit delad. Men å andra sidan så hade jag ingen lust till det. Mitt livs bästa argument :) Nä men det rör sig om en liten fjarsing och de andra panelbrädorna sitter som göken så det fanns ingen vettig anledning att göra sig det extra besväret. 
På bilden till höger syns alltså lagning från förra veckan samt en liten myndning. Inklusive lite skuret och lite linjer. Funderade sen på hur det var bäst att skära den djupa skåran och kom fram till att fogsvans nog var tillräckligt drastiskt & bra! Putsade såret med fil sedan.

 

Ena styckna färdig profil samt en dörr som vält mig, eller tvärtom. Tung fan den där. Vägde den faktiskt i somras och 47 kg visade det sig vara. Gillar bilden skarpt förövrigt. Ena stunden är dörren kraftigt rödpulserande och i den andra kallt blå.


På grund av dagens bergning(och att jag halva lördan var helt dängd och inte fick ur mig alls det jag ville, vet ej vad som hände, för jag vägrar erkänna att det kanske var vanlig trötthet ;) kom inte Högom längre än såhär. Men det var en glad överraskning trots allt för har grämt mig som fasen över hur den lilla plåtdelen av slidan skulle fås bra. Allra mest under lördas eftermiddan men sen på kvällen ilsknade jag väl till lite och skar helt enkelt en skålning i en hård björkbit, letade på ett hovtångskaft som hade samma mått som stålets och drämde ner skiten i trät.
Gick ju jättebra såklart. Men för att få den helt rund & fin värmde jag upp plåten med blåslampan och bonkade några gånger till innan jag klippte/filade ned den till rätt form.


Nu skall den bara få sig en läderbit så är det klurt!

Inga kommentarer: