torsdag 23 december 2010

Lite olika personer & så

Hej. Jag såg nyss slutet på ett program(fransk/samisk produktion, hur ofta ramlar man på det?) om en same vid namn Jon Tomas Utsi. Det handlade i huvudsak om rennäring och hur hans liv kommer att påverkas om världen han finns i förändras, åt det sämre. Regniga höstar som fryser is på lavarna så int renarna kan få nåt käk vilket i sin tur leder till att de måst utfodras längre o längre perioder varje vinter.
Sånt ni vet.
Men en kort sväng snuddades det vid hans duodji också och även om jag allt är bekant med namnet sedan innan, Utsi alltså, så hade jag inte riktigt grepp om just honom. 36-åring & helt fenomenal och kanske jag inte känner riktigt lika mycket för hans slöjd som för Erik Fankkis, men så är det fasinemej inte långt ifrån alltså. http://www.jonutsi.se/ Där kan man plira in om man vill, även om jag förstås gärna såg att det fanns ett rikare urval av alster, men så är det väl alltid :)

Själv har jag baxat mig från öst till väst och är just i färd med att slira iväg mentalt och konstnärligt för att tillfredsställa lite av slöjdlustan som byggts på här under hösten.


Å i det levernet ingår förstås en hel del natur också så efter lunch idag slängde jag på mig faderns skidor och drog ut på myren en sväng för att värma upp. Grova nålbundna vantar med militärens gamla skinnöverdrag är fasen oslagbar kombo!
Jag blev ju alldeles slöjdvimsig här av det där programet med Utsi och greps återigen av en stark längtan att göra nån resa uppöver och hälsa på lite slöjdfolk som man ser upp till. Tror nästan det närmar sig att det faktiskt blir av här framöver. Vore så skönt att få träffa någon som är så ofantligt mycket skickligare än en själv för att se hur man kan utvecklas genom ett sånt möte. Extremt högtravande filosofiskt det där men det känns jävligt rätt nånstans :)

Under tiden pysslar jag med små trevliga projekt av lite olika slag här hemma. Ommontering av beslag till Högombältet(bilder kommer längre fram i processen) samt en kniv åt en jävligt fin tjej. Karin heter hon och du får nog fan ge dig till känna här nån gång annars kommer det bli löjligt ;) ja, du vet..


Det kommer bli en liten fin 1300-talare, med sticktånge för en gångs skull. Skaft i äpple och ornerad slida. Bladet har en kille som heter Johan gjort åt henni för ett tag sen och så fick jag på nåt sätt överta nu på slutet. Märkligt det där hur det kan bli.. ;)
Det här kan förövrigt vara världens bästa typ av slöjdande. En vän smider blad, en annan skaftar och en tredje får. Inga pengar inblandade och känslan smått oslagbar!
Mm, Go jul på er för helvete!! nu skall jag lägga ner för mitt högra öga håller på å lägga av eller nåt så det är nog dags att ta kvällen, eller torkat renkött & glögg?
Hej hej

10 kommentarer:

Mikael sa...

Haha tro't eller ej men jag satt förut och såg programmet med syrran och fällde kommentaren ang. hans duodji att "det är typ sånt där som han Frej gör" :)

Men ja trevligt att ses på Staffansfesten härom helgen, det där hypocraset (st?) höll visserligen på att ta livet av mig men det var det värt får en väl säga!

Mikael sa...

Ja förresten God Jul för bövelen och vid de tre vise männens fluffiga skägg ett gott nytt hantverksår!

Frej sa...

Hahaha ja men det är ju fan ändå bra va! du anar inte vilken stor komplimang den kommentaren innebär för mig :)
Mm det var smarriga grejer det, hann dock bara smutta lite försiktigt sådär i kanten.

Kakan sa...

du kan va jävligt fin hörrö!
Blir alldeles hoppig och studsig av att se hur det går med kniven hurra, fast jag är inte säker på att jag vill se allt, då blir det ju ingen överraskning! du får varna mig om jag inte ska kika in på ett tag.
å förresten måste jag tyvärr grusa dina hantverksdrömmar lite där...jag betalade faktiskt Johan för bladet. Men det var hutlöst underpris så det kanske gills, det kan ha varit lite slöjdkärlek och hantverksglädje inblandad ändå!
jag drar mig tillbaka, kokar brunkål och syr en klockficka i väntan på bättre tider.

Frej sa...

Jaha du vill ha´et så alltså?! ja men då kan vi ju för enkelhetens skull göra så att jag håller lite på de grejeorna tills de ä klart.
Hihi kul, en del ä skitnyfikna å vill se allt & andra ä måhända lika nyfikna men åt andra hållet :)

Lite småledsen blir man ju förstås av å höra det men det får väl ändå räknas som "kompis-slöjd" tycker jag nog

lena sa...

Jag gillar hur det visas känslor här på bloggen. För och mellan hantverkare och vänner och deras konst och pyssel. För det känns som det alltid sägs på dialekt. Eller med dialektala uttryck. Kan tänka mig att det finns en betoning där på slutet som garderar att det inte ska bli för allvarligt. Förstår ni hur jag menar? Kanske inte alls men jag tror att det är så.
Sök mellan raderna och ni skall finna!

Frej sa...

Jo men det kan du nog ha alldeles rätt i Lena. Är nog i alla fall lite medveten om det själv och anledningen är säkert till stor del att jag vill försöka hålla bloggen inriktad på hantverket i första rummet och inte personliga relationer eller saker som kan anses självutlämnande så.
Men att skriva om sitt hantverk utan att bli personlig är ju såklart en fullständig omöjlighet redan från början. Slöjdandet är jävligt personligt och det går i princip inte att beröra det i text utan att gå in på känslor m.m.
Å lyckas man med det blir det omgående väldigt ointressant läsning i mitt tycke så, ja..

Sen vet jag att jag leker med dialektala formuleringar lite grand för att man ibland blir så satans trött på allt det akademiska & på nåt sätt vill lufta upp språket så det känns bättre ihop med själva ämnet. Folklig slöjd och torrt akademiskt språk går liksom inge bra ihop känns det som :)

lena sa...

Oj missförstod du mig nu?
Jag gillar det som jag just skrev om, att det är på det viset. Jag för väl in dialekter i språket med. Det ska va så tycker jag!

Det roliga är att du knappast är ensam om det på bloggen här utan dina gäster är likadana- Det var därför jag uppmärksammade det.

Så mer kärlek och mer dialekt till folket!

Frej sa...

Njä det tror jag inte jag gjorde.. såpass känner vi nog varann så jag vet hur du tänker om sånthär :)
Gillade bara att du noterat hur det låg till och började fundera lite mer på det själv. För det stämmer ju verkligen!

Det är väl kanske så att man anpassar(säkert lite omedvetet) sitt språk efter bloggen man kommenterar på? känns som man gör det själv åtminstone

lena sa...

on the same page then broder!