lördag 16 juli 2011

Sommarnätter med värme fukt och den slöjd som då blir

 Datorer alltså.. peppen är inte översvallande stor såhär på sommarn, har jag blivit varse mer än en gång. Vet att jag andra år varit klart mycket mer aktiv här vid den här tiden på året och skrivit som en tok ibland flera gånger per dag, men även om viljan ibland funnits har det inte rikitgt blivit av i samma utsträckning som då. Sen har jag varit ute på vift en del i olika landsändar, medeltidat i Varberg bland annat och fadern har även han viftat iväg i norr med kameran så fotomaterial på förfärdigat hantverk äro ringa. Men, hur som haver skorna skaver, nu får ni en liten rapport i alla fall. 

Förra året skaftade jag om min första kniv, alltså den första kniven jag fick av pappa som liten knåddis och jag har väl haft en släng av prestationsångest inför slidmakandet till den. Dels är det en väldigt enkel kniv men det är samtidigt en kniv som har förbannat högt affektionsvärde, det är trots allt min första kniv, så hur fan skulle slidan se ut egentligen? Men den rätta tiden mognade fram häromsistens så nu är den färdigsydd och ornerad. Mönstret är sådant att det inbjuder till att testa en lite sak. Kniven ser väldigt ålderdomlig ut så jag har valt att använda den som min vardagskniv i 1300-talandet och nu råkar det var så att det finns flera belägg för att slidor vid den tiden varit färgade på ett eller annat sätt så...
Ornamentiken har lite grand formen av en rad omslutna blommor med småflikiga blad så min plan är att låta blommorna bli gula och ha den smala ramen röd. Mycket pill o krux för det visar sig att det är ett rent härke att hitta rätt kombination av bindemedel och lösningsmedel för att ens färg skall vara beständig på slidan. Testar trälim vilket ger en vacker yta och färg, men limmet är ju inte vattenfast så användning som jag tänkt mig skulle vara förödande. Blanda egen oljefärg är också svårt för hittils har vätskan bara dragit in i lädret och lämnat pigmentet kvar torrt på ytan, vilket alldeles för lätt går att smeta av. MEN..
..hittar en färgburk med pärlgrå som pappa brutit för att måla en av de skrapade dörrarna med och när jag tar en pinne med lite färg från botten och stryker på en bit läder visar det sig bli en alldeles jättefin yta. Glad Frej sturskar till sig och rör om i burken för att blanda slatten jämn igen.

Oljar in slidan för att terpentin & olja i färgen inte direkt skall dra in i lädret och åter lämna pigmentet på ytan.

Målar på färgen...
..och skär under tiden ut ovanlädret till mina första dojs. Återkommer om det.

Kan dock konstatera att gråmålningen gått å helvete, rätt kapitalt dessutom så efter ett par dagar stryker jag av färgen och målar efter änuu några dar om fanskapet direkt i gult. Pappa kom nämligen på att det stod en köpeburk gulockra efter målning av rännets fönster. Testade åter på en liten bit och torkningen verkade gå fint så nu har jag dränkt in den rejält i två lager gul så vore det själva han med högaffel o snodd i häcken om det inte skulle fungera som jag vill. Den hänger och skäms i snickarbon i Ranis så åker upp om ett par dar och tittar till den.

Gör mitt upp i allt patinor åt tjejen och sjunker än en gång ned i någonslags drömlik fascination över de former människans fot inspirerar träet att ta. Grå al men om det är gråal eller kusinen vet jag ej längre.

Kvällarna blir sena nätter i snickarbon när det är varmt ute och vallarna på andra sidan Klaran är fullpackade av dragspelande packade hitresta som inte direkt räds vare sig åskregn eller sen timma. Är ens muskler & vilja då fortfarande vid god vigör finns ingen anledning att hålla upp så i nuläget är min första handsydda sko färdig och den andra under sömnad. Ett par medeltidspjukisar med lagom höga skaft vilka jag tänker smeta in med tjära och andra nattsubstanser hoppas jag kommer bäras med glädje framöver. Blir skönt att äntligen ha någe ordentligt på fötterna även om patinor och sulade hosor förstås skött sig väl.

Å utanför slöjdens värld sker ibland saker man inte alltid haft för avsikt skulle äga rum. Naturen blir mörk i sinnet över vårt ständiga maskinvälde och låter de annars så gemytliga kossorna gå lös på det gröna osande åbäket som står i deras hage. Vält din stora kluns å bli tyst med dig!

2 kommentarer:

Kakan sa...

Haha älskling du är verkligen ett litet flumtroll men det är alltid lika härligt att läsa om dina slöjdalster och ännu roligare när man har varit med lite själv och liksom sett hur det gått till live :) håller tummarna för att den gula färgen sitter som berget och är vattenfast och bra och allt.
<3 <3 <3

Frej sa...

Skulle jag va! har svårt å tro ;)

Ja det här ä ju redigt fin linoljefärg så vattenfast lär den absolut va. Nu har den ju hängt en hel vecka också så tycker allt det borde torkat vid det här laget.