torsdag 15 december 2011

Furu o ask

Ja som sagt, hösten leker katt o råtta med vintern och jag sitter för en gångs skull nere i stugan och skriver detta. Orsaken läses dyngförkyld och det är tydligen enda tillfället man kan nedlåta sig till att ägna en kväll framför datorn. Vet ej om jag skrev något om det sist och är på tok för lat för att se efter, men hur som helst ansågs de åtta sängbenen jag huggigat till såsom torkade och monteringsbara. Så nu, redan dryga tre månader in på året, sover vi på en "normal" säng i vår lilla stuga. Madrassarrangemangen har varit otaliga under hösten och stundom ganska finurliga, men det här med resårmadrasser och dessutom ben till dessa är rätt sjysst vet ni vad. Inte för att våra sängbelägenheter på något vis har relevans här så vi går vidare!











Först var de fyrkantiga o knubbiga med endast en liten tapp i ena änden som jag ogenerat kopierat rakt av från de sängben man vanligen köper till typen av madrass. Blive nog väl skojig passform annars. Den högra bilden visar förövrigt en såndär typisk småsurrealistisk vardagshändelse som ibland inträffar och förhöjer stämningen avsevärt. Under tiden jag skar formen på ett av benen ramlar ett av de andra ned från bänken av vibrationen som uppstår. Inget konstigt i det och jag noterar det bara i ögonvrån som allt annat sånt som händer, men tittar sen till och ser att det lilla söta fanstyget ställt sig på rätt köl igen, fast en bit ned bara. Ja, varför inte..


Åtta förväntansfulla/aprädda sänghattifnattar i målarrummet.


 Nu är det såklart så att färgerna på datorn inte alls gör dem rättvisa men jag ville i alla fall komma ifrån den där vanliga engelska röda som alltid tenderar bli så fort man skall måla något rött med linolja. Carl Larssonälskare som jag är geggade jag alltså i en hel del cinnober och lite terra ercolano och såg sedan till att få en aningen laserande färg så man får se ådringen i det fina askvirket. Å nu sitter de alltså på sängen och herrn är klart nöjd med sig själv, givetvis på ett väldigt manligt och ansvarsfullt sätt. Vad man med fördel kan utelämna är att endast tre eller snarare ett ben syns riktigt ordentligt, resterande står ju under sängen eller på de sidor som är vända mot väggen så man kan ju fundera på hur nödvändigt det egentligen var att lägga ned all den här tiden på´t....                         Oj titta ett snyggt gammalt hyvelstål!!


Vi i smides- och trätvåan skall göra ett gäng skåp som figurerar på en utställning på Liljevalchs i sommar så efter att ha gjort en inspirationsrunda i Hälsingland har vi nu satt igång och plurat med våra märkliga skapelser. Skåpet skall förstås ha lister och det är lite småskoj att få leta igenom skolans profilhyvlar i jakt på de rätta. Måste erkänna jag verkligen går igång på de där gamla handsmidda järnen som verkligen skryter med sin ålder sådär. Inget polerat bjäfs inte.


Skåpet mitt får en liten renässansig dörr vilken är tänkt att inbjuda besökaren till fantasier om uråldriga fantasivärldar och såntdär jox man går och blir inspirerad av om dagarna. Lite av idéen med skåpen är att de skall ta upp ämnen som kunskapstraderande och det materiella arvet vi förhåller oss till i vårt jobb.
Den bågformiga porten i dörren skall sedan få sig en mässingsplåt med punsad ornamentik, så som en del kyrkportar är utförda.


I övrigt löper livet på och vi fördriver dagarna med att överkonsumera kultur, leka runt och ställa till det för varandra på det där sättet som gärna vill bli när man knör ihop sig ett gäng likasinnade i skogen. Dagen innan vi hade öppet hus prånklade Björn o Gustav igång den gamla trampsvarven med de ärkesnygga mässingdetaljerna vi har stående mitt i salen. Det var kul å se, den gnisslade o knarrade men gick gjorde den i alla fall.
Imorrn har vi sen ett par föreläsare här, bland annat hon värmländskan vildhjärta med sina pinnedjur å hon kom upp redan nu ikväll och kikade runt. Verkade trevlig.


Som det ser ut från träsalen en fin dag åt norr.

Inga kommentarer: