söndag 13 maj 2012

Varpsticka i älghorn åt Elin

Nu har jag ju byggt klart mitt gotiska projektarbetesskåp vilket skall opponeras på imorgon och efter att man har pulat med en sak en längre tid brukar man få en himlans lust att få sätta händerna i något helt annat en stund som rekreation, terapi eller förnekelse eller vad man nu vill kalla det.

Textilbekanta är på mig med jämna mellanrum och undrar om jag inte har lust att göra det å det verktyget åt dem. För det mesta finns inte tiden men nu kändes det som ett sjysst tillfälle att gojsa ned sig i något sådant. Elin el´vävos ville ha en varpsticka och jag hörsammade önskan. Tjoflöjt!

För det mesta brukar jag ju såga och sedan grovt raspa fram former i horn men det är ett förbannat slitgöra ärligt talat och har sett flera bilder på gamla samegubar som glatt planar slidhalvor med yxa, så va fanken. En känd slöjdmästare hävdar dessutom något i stil med att ju större verktyg desto bättre, så jag ut med en bila och istället för att ägna tid åt onödig raspning yxade jag bort det mesta materialet. Man får väl välja sin yxa lite dock för hornet slöar ganska bra om man inte hugger jäkligt skonsamt.

Björn slöjdar bänk i episk solnedgång. Det kan vara så att man måste det ibland.


Fick lite granna vibbar till neolitiska flintdolkar i det här stadiet och tror nog att varpstickans form i stort fick starka drag därav. Perfekta befintliga välbeprövade former är bara att lapa i sig. Finns ingen anledning att värja sig mot det uppenbara, gör bara ont.




Alltså kolla in stålet å skiten i spåren, fy faan va snyggt! :) Jag kan verkligen gå igång fullständigt på sånt å särskilt så i kontrast till de mjuka arbetande händerna. Stål-kött liksom. A jag svamlar förstås.. änny ho


Den färdigskurna gravyren infärgad med trälim och röd umbra. Kom på att det går rätt finemangigt att ta bort överskottsfärgen med sicckel. Känns på något sätt lite mer professionellt än att göra som jag brukar och skrapa bort med baksidan på en gammal sax. Förresten skall jag testa ett nytt bindemedel nästa gång. Trälimmet har en tendens att ge en lite död yta åt färgen sedan när man har slipat bort överskottet och det känns ju rätt trist. Olja ger en jäkla lyster men gular å andra sidan ner hornet på tok för mycket, men frågan är hur det skulle bli med vax?? Har kvar ofärgat möbelvax efter skåpet och det skulle nog kunna ge både lyster och ogulat horn. Pockeli-pock...
Hur som helst vaxade jag i alla fall den här som en sista finish. Gav den liksom livet åter som tur var.

Å nu skulle du väl ha fått den Elin innan jag postar det här men har inte sett till dig ikväll så det får väl va hänt.



5 kommentarer:

Anton Wijk sa...

Fan Frej, du är förjäkla duktig! Helt otroligt vad du kan göra med en bit horn, man blir helt mållös.

Andrea sa...

Det där mönstret är ursnyggt, hörru! Eget hittepå eller mycket inspiration någonstansifrån?
Snyggt som fan i alla fall!

Frej sa...

Tack Anton :)

Den är klart inspirerad från en viss typ av samiska knivskaft Andrea. Det var betydligt mer lurigt att lista ut hur mönsterrapporterna skulle tecknas upp än vad jag hade tänkt, men snyggt blir det ju. En av alla deras galna flätvariationer.

Anonym sa...

Hej,
Tillverkar du kammar i ben eller horn? Jag skulle vilja köpa en sådan, vad skulle det kosta?

Vill du heldre göra en byteshandel kan jag väva band av det mer kompliserade slaget.

Med vänlig hälsning,
Louise Ström

Louise ström sa...

Kanske inte så smart med anonym om man vill köpa något. Min mailadress är Louise@spangmurs.se

Hoppas på att du hör av dig!