onsdag 13 juni 2012

Renovering av hyvelbänk.

Mm.. det är ju det här med hyvelbänk alltså. Det bör man ju ha en. Det har vi för all del också, två dessutom, men den ena är gammal å sliten och den andra liten.. ja, å sliten den också. På gläntan står det ju ett gäng rätt rejäla bänkar så nu är man förstås lite van vid att de klarar av en del, vilket man inte kan anklaga någon av de befintliga för att göra. Jo det gör de förstås men båda är rätt illa därann så vill man utföra lite mer avancerade prylar finns det hinder... Just det! återkommer till bänkarna.

Öö apropå gläntan så kom den här lilla nysilver/nickelpjäsen i min ägo här på våren då vi hade någonslags utestäddag. Konspiratörerna Sara & Elin fann kannan på ett gammalt dass de rensade ur och hyfsade till(vi hade en del meck med strömavbrott under året och då strömmen går pumpas inte heller något vatten upp så toaletterna blir en aning obrukbara med tiden. Dass alltså!) och tyckte att den vore nåt för mig att uppliva. Tack så mycket får jag säga.. hrm. Började så igår att putsa och dona och gick snart från puts till motordriven polertrissa vilket var det enda som tog skiten. Badet med vinsyra var som ett dåligt skämt på en alldeles för sen lunch. Sen när jag diskade ur den lät jag den stå med diskavatten i för att det skulle lossa lite mer inuti också. Men snart kunde man se hur vattennivån stadigt sjönk och det trots att jag inte hällde ut en enda droppe själv. Aaa just det, se så fint det glipade runt pipens fäste, tänk så kul. Kannjävel...


Synd att den är så fin bara. Lite jugendfjunig sådär.

Ja bänkar då. Som sagt så har vi en gammal jäkel stående som kommer från Höjda men där stod den i en kall snickarbod och så även här och det är väl aldrig någon som har skött om den så särskilt mycket, varpå skicket är därefter. Men i alla fall nu när jag kom hem igen kikade jag lite på den och den är egentligen jävligt sjysst. Stor och stabil och det enda som är riktigt i behov av fixning är ytan. 

Så nu är den utdragen på gräsmattan för att få sig lite skoj.


Hi hi gamla benetlimmet.


Ett par av kilarna till underredet var lite väl nötta så gjorde en ny. Kanhända behöver den andra fixas senare. Enligt vad mammas farfar berättat är det hans farbror som hette Filip som snickrat bänken. å han var väl född kring 1860-70 så den har några år på nacken. Känns såklart förbaskat kul att få använda en hyvlis som faktiskt gjorts i släkten.

Å där fick jag tummen ur och gjorde ett litet häng(häng? ja det är ju inte ett ställ så då måste det ju vara ett häng) åt diverse järn.  


Så ser underredet ut efter oljning. Nästa steg blir att ta tag i själva grädden på det hela. En jävla tung grädde faktiskt.

5 kommentarer:

Kakan sa...

Fint älskling! Shit den där bänken, är det den som stått i snickarboden hela tiden? Den ser ju jättefin ut!
Och lilla kannan...den kan väl få bli en fin dassprydnad någon gång i framtiden. Kanske på mitt framtida dass med kristallkrona :D Silverkanna blir ju perfekt till!

Frej sa...

Den bänken är det!

Mm jag tror faktiskt den får gå hädan på ett värdigt sätt. Man kan ju inte ens ha blommor i liksom

Johan Rubank sa...

Kommer det mer om renoveringen ?

Mvh

Johan
www.hyvlar.se

Lars Petersson sa...

Fin och trevlig blogg av en trevlig kille. Följer gärna hyvelbänkens renovering och annat slöjdigt. Och..Kannan är ju jättesnygg. Den borde också kunna gå att laga!
Allt gott från Lars P

Frej sa...

Det gör det absolut Johan, har varit ute på vift senaste tiden men bänken är färdig så skall skriva ihop något snart här!

Kul du hittat hit Lars å hoppas allt är väl! Kannan får nog passera över i Karins vård eftersom hon verkar mer ömsint inställd till den ;)
pipen går förstås att löda fast om man har bra prylar till det men det får någon annan göra tror jag bestämt.