onsdag 26 december 2012

Skrapos stolos und komodos

Ja även om man inte har ett eget hus än kan man ju alltid se till & tillfriskna sig lite bohag tills vidare.. tänkte jag och slet fram ett par stolar ur gömmorna och började med Karins hjälp att skrapa av den vedervärdiga nariga färgen de drogs med.

Enklast möjliga pinnstol men fan va jag gillar dem ändå. Riktigt bekväma att sitta på och förvånansvärt snygga kan jag tycka. Bruna har de varit från början och bruna skall de åter bli. Tippar att två tunna strykningar kommer räcka alldeles fint. Längtar redan efter att se oljefärgen vara svagt uttunnad och bitvis bortnött på sitsen.


En komod finns det också. Stod hos farmor och farfar i en av deras stugor( gu va stor jag tyckte den var då) och har sedan tjänat som nattduksbord på mitt rum. Jag har lite svårt att följa dess liv men lådan är i alla fall sekundär, fötterna avkortade och slutligen har den fått en skojig lack som kanske inte bör klassas som min absoluta favorit när det gäller ytbehandling. Har legat och kikat på den rätt många gånger och tänkt att det vore sjyst att ha den målad istället och nu när stolarna ändå skrapats färdigt kunde ju den här lika gärna få gå samma öde till mötes.


Lacken släpper fint med nyslipade glada skrapstål( nån jävla nytta skall man väl ha av ärkebrynena tills de kommer till sitt riktiga bruk) så det hela gick betydligt snabbare än man kunde ana. Vilket berättigar att man lägger desto mer tid på målandet, ha ha!
Ja, vad blir det för färg på den då? Iiiingen aning as get, men så mycket kan jag väl säga att häromveckan stod jag i hallen på Ekshäradsgården på Skansen och marmoreingen på väggarna i den hallen är värdiga den högste av kungar. Visserligen då en kung med total avsaknad av geologikunskaper och en faibless för monumentalt potatistryck, men ändå

4 kommentarer:

Kakan sa...

haha älskling <3
jag tror att för att få den där folkliga marmoreringen så får man glömma alla stenar man nånsin sett. och sen måla med förbundna ögon. DÅ blir det perfekt!

Lena sa...

ägnade själv fem timmar åt att sandpappra våra sängbord från våla härom veckan. slipade bort gammal lack och olja och fick dom så ljusa och fina så. tänkte att lite olja och vitmedel så blir det bra.
hade inget vitmedel så jag linolja in skiten - helt torra kan de ju inte stå.
nu är de nästan lika gula igen. men fräschare. men gula.
gör om, gör rätt.
en annan dag

Frej sa...

Gult är ju för all del snyggt också men jag har full förståelse för om du vill åt något mer, så att säga. Har lite granna själv kännt att Umbra är jävligt underskattat, undrar om man inte borde använda sig av de pigmenten lite mer i livet. Ägnade en hel prao-vecka i högstadiet åt att drickamåla grejer med olika umbror. Förvånansvärt givande och "spänstigt"!

Lena sa...

Spänstigt var ordet jag fastnade för. Och umbror. Plural är fint det.