onsdag 30 januari 2013

Blaggarnsskjortan

 
Så var stunsoskjortan färdigsydd. Karin avslutade fållen under svåra omständigheter vid köksbord, med tekopp i hand och Lark Rise/Candleford-intermezzon visuellt närvarande på skärm. En hel del skrofs finns kvar i det grova tyget så en aning raspig är den förstås att bära, men å andra sidan, hellre det än blajigt slirvtyg.
Planer finns på att ordna en tillhörande nattkappa, alltså en löskrage med framfläpp i ett finare linne eller bomull. Nattkappan hänger man på sig vid snofsigare tillfällen vilket med västs hjälp får det att verka som man är betydligt mer välklädd än man kanske är. Alla kan inte gärna ha råd till en hel skjorta i finaste linnne så man får ju lösa det efter bästa förmåga.
 

Munter butter, butter munter...


Kan meddela att den är sjuhelskotta varm i alla fall skjortisen. Bilderna ser ju närmast ut som trevliga vårbilder tagna en aprileftermiddag i solen, men i själva verket var det neråt tjugo minus och det till trots var det bara händerna som blev lite kalla. Det bildas nog en alldeles lagom liten luftficka mellan tyget och kroppen vilket gör sitt till att värma upp en.



Ibland undrar jag stilla varför det skall vara så svårt att agera seriöst på bilder, men det måste väl bero på någon form av blyghet antar jag. Eller en ängslan för att det hela skall framstå som tort och småtrist framställt. Jag kan helt enkelt inte förmå mig att berätta om någonting kreativt på ett rakt igenom odramatiserat vis. Helst hade jag för de här bilderna velat sitta med bister min i bara skjortan framför jordkällardörrn med yxa och spräckjärn i näven och icensatt Bonndräparn Gustafsson utanför sin kalla jordkula. Men man kan ganska lätt mena att fokus då hade drivits lite för långt från själva plagget ifråga. Det är ju fan det där alltså...

8 kommentarer:

Frost sa...

Snyggt Frej! Jag tror minsann att blaggarn är det nya svarta. =)

Frej sa...

Tack, man kan ju hoppas :)

Mikael sa...

Härligt resultat, skulle gärna själv sy en liknande skjorta men det kräver ju som sagt sitt speciella, lite raspiga tyg!

Frej sa...

Jomen visst det gör ju det, även om man för all del kan ha ett något tunnare tyg å ändå komma undan med att kalla det arbetsskjorta. Jag håller för fullt på att bära in den så får vi se hur lång tid det tar innan den mjukat till sig. Några timmar på förmiddan varje dag borde göra susen :)

Malin sa...

Men åh vad fin du är (och skjortan förstås).

Frej sa...

Snäll-Malin :)

Ville sa...

Fan Frej...vad försiktig så att du inte sätter yxan i javakoppen. Stilig skjorta. Jag är oxå en smula skjorttagen efter att jag gått och ytterligare kärat ner mig i 1700-talet. Det var ett tag sedan. Hoppas allt är bra med dig. Själv lever jag livet =)

/Ville

Frej sa...

Hallojsan! Ja men skjortor är fan grejen, finns så många möjligheter till självuppfyllan om man bara vågar sig utanför das ramen.

Livet knallar och traven med skrivna personliga brev fettar till sig dagligen, får väl se om det ger nåt nån gång. Sljödandet får ligga å slagga ett tag tills jobbiten är löst. Får inte riktigt ro att va kreativ innan det.

Hälsa resten!