tisdag 19 mars 2013

I jakten på ett bord


Begreppet köksbord har upptagit mina tankar i hög grad de senaste månaderna, parallellt med en besatthet av jugend-lampor. Vet inte hur behovet uppstått men i djupet av min själ(om vi nu antar att jag skulle råka äga en) ropas det efter en ljuskrona från denna gyllene härskarålder vad gäller sirlig formgivning. Men skitsamma om lamperna, det här ska handla om köksbord.
 
Tanken var först att leta rätt på ett äldre skraltbord men snart insågs att även antikhandlarsocieteten insett att folk kan tänkas vilja äga dessa bord, vilket då innebär att jag inte gärna kan vänta mig hitta ett för den femtilapp jag önskat(femtilapp eller dito symbolisk summa).
Därpå följande reflektion: Har man nu gått ett andra på Sätergläntan vore det väl fan om man inte kunde bygga sitt eget köksbord! Ok, inventering av uthus och ränne ger att virke finns till ben och sarger, bland annat i form av ett gammalt slaktat piano, men vad gäller bordsskiva är det desto sämre ställt.
 
 
Då mindes jag, på vinden ligger ju ett par gamla logdörrar över trossbotten som skydd. Spanade in baksidan och fick något lite misstänksamt i blicken av de mysiga rundade skrubbhyvelspåren som där syntes. Vänder upp den tyngsta dörren o vad visar sig? Ett aphärke med stocklås! Får erkänna jag inte riktigt har hjärta att slå isär den och göra bordsskiva av så det blir nog till att leta på gamla golvplank någonstans ifrån, eller liknande stadigt virke. Inte osannolikt det är 1700-tal och vete sjutton om inte ett par av plankorna är ek, men jag måste upp och skära lite i den först för det var svårt att se säkert i det knappa ljuset.
 


Letandet på rännet gav dock att jag återfann ett gammalt bord från Höjda som vi nu har låtit genomgå en viss renovering. Hade helt glömt det fanns trots att det stått mitt framför ögona på mig i tio år, visserligen täckt av masurämnen men va fasen, nåt minne kunde man ju ha.
En vit slabbig färg täckte det och under den en halvljus ultramarinblå. Båda fick stryka på foten och istället kommer ben och sarg målas mustigt järnoxidiga medan skivan sparas omålad med en rejäl inoljning som skydd. Har fattat tycke för det här med tätvuxna furuskivor som dränkts i olja. Vi snackar ju köksbord trots allt så jag vill gärna ha en möbel som tål lite misshandel utan att få vita fläckar eller flagnande färg.

Benen satt aningens löst så jag bestämde mig för att plocka isär hela rasket och gå igenom delarna ordentligt. Som syns på bilden upp till höger är möbeln hopslagen med spetsiga naror i nån djävulsk furu som är hur hård som helst. Tyvärr har det nog gått lite fort för snickarn här och var så vissa naror har spräckt sargen medan andra knappt gått ned i materialet under, vilket resulterat i att skivan kunnat slå sig en aning.


 

Man får beundra virkesvalet i alla fall. Det är visserligen inget stort bord men skivan består alltså av tre plank varav den ena går i halva bredden. Tätvuxenheten är det inget fel på heller.
 

 
En del småsprickor upptill i benen så vi har kört i lite lim och dragit ihop dem för framtida glädje och sprudel.
 

 
Ja & skivan då som ju var litet skev... tja, nån ytterligare nytta skall man ju ha av en överdimensionerad förstärkare.
Ett redan befintligt bord hittades men tyvärr har benen kapats en dec någon gång så för resliga skandinaver är det ingen höjdare. Planen kvarstår alltså att bygga ett eget och håller på för fullt att leta inspiration på sjysta folkliga modeller. Vi har sprungit en del på magasinet här i Nyköping i andra ärenden så jag har passat på att spana in utbudet där så vi får se vad det landar på för modell. Bockbord är förstås det snyggaste men så var det ju det här med resliga skandinaver igen...

Inga kommentarer: