torsdag 28 mars 2013

"I kommot eller gryta, litent Klezmer kan lyta"

 Såhär i mellantider. Ett par stolar står och väntar på slutmålning, ett bord är nyss hopnarat igen, en kommod under målning och diverse träprylar slöjdas för fullt.

 
Ett stycke stämningsbild. Karin sandpapprar bort lack i en låda. Väggen är i sin tur spontant episk.
 
 
Den enkla glädjen av kromgrönt i pytsen.
Upptäckte förresten häromdagen att en fin 1700-talskåk på Älvgatan i Karlstad är målat i tamigfan precis samma kulör som den vi har blandat till kommoden. Var ju lite skoj. Den är struken två gånger men kanhända behövs det två till innan vi börjar ådra, får se.. Ja, vår kommod alltså, inte huset, det äger nån annan, tyvärr.

 
Ett stycke mastodontgryta hitsläpad från Nyponia. Rätt mycket gravrost hade den i botten men invändigt var den förhållandevis oskadad bortsett från ett antal års avställningssunk. Ett gäng frejdiga timmar med borsttrissa på borrmaskin rådde bot på det. Det är något väldigt tillfredsställande med att pressa trissan mot järnet och känna hur de feta beläggningarna sakta drivs av.

 
Bottnen angreps med någon form av metallifierad krossbetäckt platta på en liten supermaskin som oscillerar i en jävla fart. Järn är dock hårt så det tog säkert ett par timmar innan jag fått bort gravrosten och planat ytan, som också hade slagit sig, nog för att den skall kunna stå ordentligt på en spis. Vi baxade sen in den i ugnen och brände in rejält med olja i den och idag har jag så kokat en laddning buljong så nu bör den vara glad igen och redo för framtida storkok.
 
Vill med detta slå ett slag för stora jävla grytor, alltså när det kommer till matlagningsnjutning är det inte mycket som slår att få stå lite nonchalant lutad emot spisen och metodiskt röra om i en halvt överfull sjudande gryta där oset av buljongen och köttsaften och salterna nästan drar en ned i djupet.
Kontentan av det ger, om ni har gamla gjutjärnsgrytor i skåpen som glömts sedan länge, lyft fram dem och ge dem lite stålbortsebaserad kärlek så skall ni få se på fan. Oslagbart gott blir det i fina stekgrytor(om det faktiskt går att känna någon skillnad i smak är det säkert helt och hållet en estetiskt- sinnlig effekt, men det blir ju inte sämre för det!)
 
 

Det här gänget spelade i Nyköping när jag fyllde härom veckan, usch vilka fina musiker.

Inga kommentarer: