Knivmakeri & annat konsthantverk

Furu o ask

2011-12-15T22:11:00.000+01:00

Ja som sagt, hösten leker katt o råtta med vintern och jag sitter för en gångs skull nere i stugan och skriver detta. Orsaken läses dyngförkyld och det är tydligen enda tillfället man kan nedlåta sig till att ägna en kväll framför datorn. Vet ej om jag skrev något om det sist och är på tok för lat för att se efter, men hur som helst ansågs de åtta sängbenen jag huggigat till såsom torkade och monteringsbara. Så nu, redan dryga tre månader in på året, sover vi på en "normal" säng i vår lilla stuga. Madrassarrangemangen har varit otaliga under hösten och stundom ganska finurliga, men det här med resårmadrasser och dessutom ben till dessa är rätt sjysst vet ni vad. Inte för att våra sängbelägenheter på något vis har relevans här så vi går vidare!

Först var de fyrkantiga o knubbiga med endast en liten tapp i ena änden som jag ogenerat kopierat rakt av från de sängben man vanligen köper till typen av madrass. Blive nog väl skojig passform annars. Den högra bilden visar förövrigt en såndär typisk småsurrealistisk vardagshändelse som ibland inträffar och förhöjer stämningen avsevärt. Under tiden jag skar formen på ett av benen ramlar ett av de andra ned från bänken av vibrationen som uppstår. Inget konstigt i det och jag noterar det bara i ögonvrån som allt annat sånt som händer, men tittar sen till och ser att det lilla söta fanstyget ställt sig på rätt köl igen, fast en bit ned bara. Ja, varför inte..

Åtta förväntansfulla/aprädda sänghattifnattar i målarrummet.

Nu är det såklart så att färgerna på datorn inte alls gör dem rättvisa men jag ville i alla fall komma ifrån den där vanliga engelska röda som alltid tenderar bli så fort man skall måla något rött med linolja. Carl Larssonälskare som jag är geggade jag alltså i en hel del cinnober och lite terra ercolano och såg sedan till att få en aningen laserande färg så man får se ådringen i det fina askvirket. Å nu sitter de alltså på sängen och herrn är klart nöjd med sig själv, givetvis på ett väldigt manligt och ansvarsfullt sätt. Vad man med fördel kan utelämna är att endast tre eller snarare ett ben syns riktigt ordentligt, resterande står ju under sängen eller på de sidor som är vända mot väggen så man kan ju fundera på hur nödvändigt det egentligen var att lägga ned all den här tiden på´t.... Oj titta ett snyggt gammalt hyvelstål!!

Vi i smides- och trätvåan skall göra ett gäng skåp som figurerar på en utställning på Liljevalchs i sommar så efter att ha gjort en inspirationsrunda i Hälsingland har vi nu satt igång och plurat med våra märkliga skapelser. Skåpet skall förstås ha lister och det är lite småskoj att få leta igenom skolans profilhyvlar i jakt på de rätta. Måste erkänna jag verkligen går igång på de där gamla handsmidda järnen som verkligen skryter med sin ålder sådär. Inget polerat bjäfs inte.

Skåpet mitt får en liten renässansig dörr vilken är tänkt att inbjuda besökaren till fantasier om uråldriga fantasivärldar och såntdär jox man går och blir inspirerad av om dagarna. Lite av idéen med skåpen är att de skall ta upp ämnen som kunskapstraderande och det materiella arvet vi förhåller oss till i vårt jobb.
Den bågformiga porten i dörren skall sedan få sig en mässingsplåt med punsad ornamentik, så som en del kyrkportar är utförda.

I övrigt löper livet på och vi fördriver dagarna med att överkonsumera kultur, leka runt och ställa till det för varandra på det där sättet som gärna vill bli när man knör ihop sig ett gäng likasinnade i skogen. Dagen innan vi hade öppet hus prånklade Björn o Gustav igång den gamla trampsvarven med de ärkesnygga mässingdetaljerna vi har stående mitt i salen. Det var kul å se, den gnisslade o knarrade men gick gjorde den i alla fall.
Imorrn har vi sen ett par föreläsare här, bland annat hon värmländskan vildhjärta med sina pinnedjur å hon kom upp redan nu ikväll och kikade runt. Verkade trevlig.

Som det ser ut från träsalen en fin dag åt norr.

Delårsrapport

2011-11-15T22:51:00.000+01:00

Ja det här är ju ett märkligt inlägg förstås. I början när vi flyttat upp hit till gläntan lät jag systematiskt bli att ägna någon tid åt gamla fina bloggen, sen taggade jag som fan några veckor in på terminen men hade väl egentligen inte producerat något som kändes meningsfullt att fota och skriva om. När jag väl hade det kraschade passande nog min gamla dator så nu står jag lite granna på bar backe igen här på bildfronten men kanhända var det en bra isbrytare för nu känns det lite mindre dramariskt att skriva :)

Hm.. ja. I förra veckan, förövrigt också veckan efter ett välbehövligt påsklov, hade vi hyveltillverkning på schematet och spottade ur oss några stycken per man. Två blir/blev det för min del fördelat på en putshyvel ibjörk med asksula och en styckna liten rubank som ännu är under produktion. Det är ju det där ständiga problemet med att stanna vid en viss punkt och inte skena iväg när hyveln egentligen är klar och brukbar. Men vår lärare tog sig för med att medtaga ett par av hennes böcker hemifrån som av en händelse innehöll en massa hyvlar från olika hörn av världen. Alltså bär det sig inte bättre än att undertecknad fattade tycke för lite olika former av dekor så nu skall det skäras ut ansikten och tjohejsan i fronten på rubanken m.m.

Egentligen tycker jag kanske inte det är helt ok att smyga med övrigt hantverk i bakgrunden när man fotar ett visst föremål, men nu blev det så i alla fall. Putshyvel föröver!

Känns lite fint att hyvla fasett på sin hyvel med sin hyvel. Det skall alltså bli en arg inkagubbe där på rubanken som är fastspänd i bänken, såklart.

Faktum är att det smugit sig med en undertiden-bild på första hyveln så lite förevisande kan det bli ändå. Jäkligt mysig den där bandkniven förövrigt.

Nästan sådär första veckan bestämde jag mig för att plocka ut sjysst skärarvirke för att öva mig på att använda de bildhuggarjärn vi har här och nu har den äntligen blivit klar min lilla skrivarmunk. Har varit fin kvällssyssla just för att bryta av lite mot de projekt man jobbar med under dagarna. Vissa påstår att det är bra att helt ta paus från slöjdandet men de måste nog ändå ha fattat fel på nåt sätt där...
Rödfuru från Orsatrakten skall det visst va och förlagan är en liten eflenbensfris på ett skrin från 1000-talet. Jag har alltså dragit upp den rejält i storlek. Nu står jag sen inför det förbannat svåra valet om jag skall måla den på något sätt eller låta bli. Det skurna träet är fint men årsringarna stället till det på vissa ställen bl.a. i hans hår där fibrerna korsar de skurna stråna vilket gör att det ser ut som om han
har rastaflätor. Leker med tanken på att måla honom helt svart med tjära och kimrök men kanske är det ändå så att det finaste blir att försöka imitera elfenbenets skeviga vita färg. Ingen bestämt sagt där än.

Veckan innan lovet i sin tur hade vi tvåor pilflätning med en förbannat trevlig dansk gube vid namn Sten Madsen och det är nog första gången på länge som jag känt den där känslan av att ha hittat något helt nytt område som helt slukar ens intresse. Jag skall se till o fota de andra två alstren också men här får det avslutas för idag men ett uppläggningsfat jag gjorde som kopia på ett han hade med sig. Modellen är väldigt romersk i sitt stuk och för den delen också vad gäller flättekniker och man kan nästan se det framför sig på ett matbord, fyllt av hällstekta bröd eller saftiga frukter.

Just den här veckan är vi förresten nere hos smederna och skadar oss i händerna med helt andra verktyg än vi annars brukar använda. Igår smidde vi(är själv helt tolat jävla grön på glödgat järn/stål) krokar med löv o spik och idag gick vi raskt över till att börja med de tänkta skavestålen. Det verkar faktiskt fungera men jag gillar tanken att bara på några få arbetstimmar går från att vara total nybörjare till att smida lite småspeciella eggverktyg. Men kul är det så varför inte! hej hej

Ölorre

2011-08-27T17:48:00.001+02:00

Min första dryckesfågel är färdig och var en dag ute och spatserade på sitt gamla älghorn ute i stenpartiet för att fira det åter var morgon. I början hade jag svårt att bestämma mig för om det var en champagne-gök eller en öl-orre, eller kanske till och med en mjöd-ripa, den ville liksom inte bestämma sig för vilken form den skulle ha. Men jag får nog lov att säga det blev en öl-orre ändå, som jag helst önskade också.

Nu var det ju såhär att jag på ett tidigt stadie övergav tanken på att göra en vrildrickare såsom de allt som oftast hittas i diverse slöjdsäljarställen. Alltså oljad och inget mer, i någonslags fanatisk eftersträvan av att få titta på inoljat trä. Det kan för all del vara en rätt trevlig syssla men nu kände jag hellre för att måla den och tanken var att den skulle ha samma typ av målning som många gamla dryckesfåglar har. Som denna förslagsvis, helt enkelt som en stiliserad fågel. Å jag försökte verkligen, det lovar jag! Men så fort jag fått på första färgdutten insåg jag att det aldrig skulle gå. Så den blev såhär istället.

Använd färg är Beckers konstnärsolja och började med den röda vilken är en transparent järnoxidtjosan. Hade väl en halv tanke om att det vore snyggt att låta träets struktur lysa igenom men det sade liksom KABLÄNNH! o så vart jag tvungen att löpa linan ut och ge full kraft åt färgskiftningarna.

Är i ärlighetens namn väldigt nöjd med hur den till slut blev och jag känner en stark längtan efter att leka mer med smynaturalistiska former såhär och smeta in dem i kraftfulla färger. Förövrigt i livet skall jag snart packa in lite bohag i bilen för imorrn flyttar jag upp till Sätergläntan där jag skall gå år två på deras träutbildning. Jag har nog inte nämnt så mycket kring det på den här sidan och kommer nog inte att göra så värst mycket väsen av det framöver heller. Största skillnaden blir väl att det jag får ur händerna stämplas Dalarna istället för Värmland och att många projekt troligtvis får lite mer av en folklig betoning. Jo, nåt sånt..

Mors!

En lyrbörs åt Ville

2011-08-05T16:37:00.001+02:00

Någon gång i höstas beställde min gode vän Ville en lyrbörs av mig vilket jag glatt lovade fixa honom.

Det här med lyrbörs alltså, herrejävlar. Det är intressant hur det bland folk som pillar med historiskt återskapande här och var dyker upp föremål som får närmast någon slags kultstatus och som känns som ett smått ouppnåeligt mål att förverkliga. Sådanadär sociala fenomen som man kan fundera länge över :) om man är lagd åt det hållet. Hur som haver! En lyrbörs är alltså en väldigt liten väska som det finns några få fynd av från yngra järnålder och när man tittat på de fragmentariska fynden undrar man lite grand hur i helvete de var funtade som kom på att tillverka sådana fanstyg i plåttrighet. De flesta är inte ens över decimetern i höjd och har en smal skena i någon kopparlegering som löper längs den lyrformade kanten och gör en varsin knorr på börsens övre sida i vilken den varit upphängd i bältet. De som fallit offer för detta lilla fjolltyg har funderat mycket på vad man faktiskt har haft dem till och något säkert svar finns nog inte men hur som helst rymmer de knappt mer än ett par små mynt i alla händelser. Å andra sidan, när man ser dem framför sig råder det inget som helst tvivel annat än att det rör sig om en utpräglad statuspryl som i första hand har till syfte att vara fin och kanhända visa på ägarens sociala ställning. För mig känns form och utförande väldigt östinfluerat då det finns många väsktyper där som påminner om de här lyrbörsarna, både under järnålder och under senare århundraden.

Nu finns inga mått utritade här men höjden är cirkus 10 cm och bredden dryga 6 cm. För själva skinnpungen finns olika material att välja på och det har bland annat hittats spår av ekorrpäls på något fynd. Ekorre hade vi ingen men däremot en mårdboa som fick sätta livet till än en gång och agera framsida på denna lilla praktbörs. Baksidan, som ockå viks fram och bildar lock, är av samma ovanläder jag nyss använde till mina kängor. Mörkt mjukt och fint, så det kunde nog passa.

Jag har för all del jobbat en hel del i mässing vid det här laget men som sagt bestämde vi jag skulle ge mig på det här projektet i höstas och sedan har ärligt talat inte så mycket hänt, fram tills för en vecka sen. Visst, jag har avslutat Högomprojektet och sytt skor & pysslat med en hel del annat också men sanningen är ändå att jag ängslat mig ganska rejält över det här. Jag är inte den första som försökt och ärligt talat har det verkat som ett litet helvete att lyckas få till något resultat. Jag har länge varit inne på att försöka skaffa fram en plåt med högre kopparhalt för att få ett mjukare material än mässingen att jobba med, men det är inte det lättaste att hitta. Men så i förra veckan flög djävulen i mig och så bara började jag. Fullkomligt älskar när det händer, tankeverksamhet är i vissa lägen ett förbannat gissel.

Skenan har jag nu alltså helt enkelt smitt till sin lyrform utifrån ett rakt ämne. Trodde inte det skulle gå men det gjorde det. Sånt gillar jag också :)

Räfflingen av skenan var nästa stora nöt att knäcka. Hur fasen skulle den gå att få till och i vilket skede skulle den göras? Innan man smider lyrformen eller efter?? Ja, nu kommer jag inte berätta sådär galet ingående hur jag gått tillväga för nåt kul skall ni väl få också ni som eventuellt vill testa. Men jag övergick i alla fall tanken på att räffla som vanligt med mejsel utan löste det istället med mina specialverktyg däruppe. Och det blev alltså som på andra bilden..

Men, även om jag nu gjort det i den här ordningen tror jag fortfarande att räfflingen på originalen gjorts innan skenan lyrformats, men jag vet inte hur de lyckats bara. Min variant funkar men jag kan aldrig tänka mig att de gått tillväga så. En känsla snarare än nåt som går att leda i bevis.

Å under tiden lekte målnen snuskiga charader

Min högt älskade flickvän kommer ju ibland med ganska förnuftiga reflektioner, som i stil med att det kanske vore idé att sy ihop skinnbitarna eftersom det ju är så få nitar, så inte saker börjar glipa. Fan tänkte jag, men så slog det mig sen att det ju var ett ypperligt tillfälle att få sy lite med sentråd så det visade sig ju vara en alldeles förträfflig idé trots allt. (puss ;)

Sådär kan en kväll se ut när man är i princip klar med en löjligt liten väska och dricker sitt kvällste läsandes Sten Bergamn. Kamchatka alltså, konsten att uppskatta det enkla livet onekligen.

Och här följer en liten bildsvit över resultatet. Håll till godo gott folk! Jag är nöjd och återgår till slutspurten av två andra projekt. Målandet av ölorren och Karins bandgrind.

I en medeltida skog

2011-07-27T22:17:00.003+02:00

Det här med dräkt ja, jag pysslar ju en hel del med vad vi inbitna kallar för Historiskt återskapande eller Reenactment, som det heter på det engliska språket. Ett intresse som tar upp stor del av min hantverkande uppmärksamhet och särskilt den textila biten har varit tacksam att hänge sig åt under Uppsalaåren eftersom den inte kräver så mycket av skrymmande arbetsbänkar och verktyg som mitt hårdslöjdande gör. Jag har under flera år nu ägnat mig åt både Skandinavisk järnålder och 1300-tal och har ganska kompletta dräkter för båda perioderna, med en viss tyngd åt det medeltida. Men, jag sömmar inte i så stor utsträckning att jag äger ett stort antal av varje plagg utan snarare har jag sytt om och utvecklat de plagg jag redan har. Å ena sidan är det en ekonomisk fråga eftersom jag inte prioriterat att lägga så mycket pengar på nya tyger och å andra sidan tycker jag det finns ett värde i att faktiskt se till och använda sina kläder och låta dem få lite sjysst slitage. Vi pratade om det i föreninngen nu på medeltidsdagarna i Varberg det här med att många av oss dyker upp i ny stass varje år vilket lite grand ger ett intryck av att folk på medeltiden alltid hade nya kläder på sig. Det är en lång diskussion det där och visst är det ju skitkul att få visa upp sina nysydda grejer och få respons från kompisarna, men samtidigt får man som publik en lite bättre helhetsbild om vi som medeltidsnissar faktiskt bär och brukar prylar som ser lite nötta och använda ut, det ger onekligen en litet mer trovärdig upplevelse.

Den dräkt jag vanligtvis bär på evenemang nu är cirkus fyra år gammal och har varit med på diverse ställen, både som arbetskläder och "sovsäck" när det varit lite kyligt i tälten om nätterna. I grunden är den sig lik men både jacka och hätta har fodrats under åren och i förra veckan blev den så slutligen komplett då mina första hansydda kängor färdigställdes. Det känns bra på nåt sätt, jag vet vad grejerna går för och jag känner mig liksom inmojad och klädd i dem, de har sen som sagt några år på nacken så man behöver inte heller vara apatiskt rädd om dem. Tror jag visat dem här för längesedan men kände lite grand att det kunde vara kul att lyfta fram grejerna igen. Så, en vacker kväll råkade Karin och jag befinna oss vid en liten sjö i bergslagen där skogen var snäll och inbjudande. Behöver nog inte säga att jag älskar grönska ganska högt, om inte annat får bilderna tala för sig :)

Det blev lite John Bauer-varning på´t men det var nog nästan oundvikligt med kombinationen av kläder och natur... å inte klagar jag heller.

Blåbärsmonster! Sade jag att jag tycker om blåbär också?

Å där är skorna mina, i väldigt fint och smidigt läder och så fort de fått ordentliga snören är de redo på riktigt.

Kniven med den målade slidan äntligen i bältet, tillsammans med den trogne tjänaren hornsöljan.

En fin kväll som sagt..

Kunde ju ha berättat en massa om kläderna nu men det här blev inte ett sånt inlägg, många av er vet precis hur allting gjorts och ni andra njuter nog lika mycket av bilderna oavhängigt den vetskapen.

Lite smyg

2011-07-19T20:23:00.000+02:00

Tjärade precis mina numer färdigsydda kängor. Jag hade väl en halv idé om att låta dem bli så svarta som möjligt under ytbehandlingsmomentet... men de blev lila. Ja nä de är väl inte galet lila så men det skiftar lite åt det hållet och det får nog va som det blir för egentligen är det så sagolikt jävla snygg färg på lädret från början så det är nästan synd o skam att gömma det bakom en svart yta. (Fast jag vill ju ha svart innerst inne).

Å det här är ju en jätteirriterande bild det är jag medveten om men vill inte visa allt förrns snörningen är finito och sen finns fundering på att ta lite nya dräktbilder i helgen. Kom på att jag inte riktigt gjort det sen 2008 eller nåt, å det är ju några år sen.

Å med kängorna snart klara å bara läderhyfs kvar på patinorna taggar jag järnet för att ge mig på det lilla inofficiella vikingaslöjds-mandomsprovet. Korta ord där. Villes lyrbörs och den är jääääääätteliten verkligen. Lite mumligt o mörkt kort men det är ju för att hela grejen är lite hemlig sådär. Måste hålla på sina recept förstås. Eller så kan det va att jag inte riktigt behärskar kameran men det är det ingen som vet och det är ju det som är det fina.

Nu blev det jobbigt här för jag går faktiskt igång lite grand själv på den där bilden. Den gula färgen hade torkat alldeles strålande sen sist så nu har jag rört ihop lite engelsk röd och bränd umbra, för att lätta upp det röda, så banne mig om inte slidan verkar bli precis som jag drömt om. Känns bra, bra som bara den faktiskt.

Mycket om färg nu men det är fint, det är sommar.

Sommarnätter med värme fukt och den slöjd som då blir

2011-07-16T15:21:00.003+02:00

Datorer alltså.. peppen är inte översvallande stor såhär på sommarn, har jag blivit varse mer än en gång. Vet att jag andra år varit klart mycket mer aktiv här vid den här tiden på året och skrivit som en tok ibland flera gånger per dag, men även om viljan ibland funnits har det inte rikitgt blivit av i samma utsträckning som då. Sen har jag varit ute på vift en del i olika landsändar, medeltidat i Varberg bland annat och fadern har även han viftat iväg i norr med kameran så fotomaterial på förfärdigat hantverk äro ringa. Men, hur som haver skorna skaver, nu får ni en liten rapport i alla fall.

Förra året skaftade jag om min första kniv, alltså den första kniven jag fick av pappa som liten knåddis och jag har väl haft en släng av prestationsångest inför slidmakandet till den. Dels är det en väldigt enkel kniv men det är samtidigt en kniv som har förbannat högt affektionsvärde, det är trots allt min första kniv, så hur fan skulle slidan se ut egentligen? Men den rätta tiden mognade fram häromsistens så nu är den färdigsydd och ornerad. Mönstret är sådant att det inbjuder till att testa en lite sak. Kniven ser väldigt ålderdomlig ut så jag har valt att använda den som min vardagskniv i 1300-talandet och nu råkar det var så att det finns flera belägg för att slidor vid den tiden varit färgade på ett eller annat sätt så...

Ornamentiken har lite grand formen av en rad omslutna blommor med småflikiga blad så min plan är att låta blommorna bli gula och ha den smala ramen röd. Mycket pill o krux för det visar sig att det är ett rent härke att hitta rätt kombination av bindemedel och lösningsmedel för att ens färg skall vara beständig på slidan. Testar trälim vilket ger en vacker yta och färg, men limmet är ju inte vattenfast så användning som jag tänkt mig skulle vara förödande. Blanda egen oljefärg är också svårt för hittils har vätskan bara dragit in i lädret och lämnat pigmentet kvar torrt på ytan, vilket alldeles för lätt går att smeta av. MEN..

..hittar en färgburk med pärlgrå som pappa brutit för att måla en av de skrapade dörrarna med och när jag tar en pinne med lite färg från botten och stryker på en bit läder visar det sig bli en alldeles jättefin yta. Glad Frej sturskar till sig och rör om i burken för att blanda slatten jämn igen.

Oljar in slidan för att terpentin & olja i färgen inte direkt skall dra in i lädret och åter lämna pigmentet på ytan.

Målar på färgen...

..och skär under tiden ut ovanlädret till mina första dojs. Återkommer om det.

Kan dock konstatera att gråmålningen gått å helvete, rätt kapitalt dessutom så efter ett par dagar stryker jag av färgen och målar efter änuu några dar om fanskapet direkt i gult. Pappa kom nämligen på att det stod en köpeburk gulockra efter målning av rännets fönster. Testade åter på en liten bit och torkningen verkade gå fint så nu har jag dränkt in den rejält i två lager gul så vore det själva han med högaffel o snodd i häcken om det inte skulle fungera som jag vill. Den hänger och skäms i snickarbon i Ranis så åker upp om ett par dar och tittar till den.

Gör mitt upp i allt patinor åt tjejen och sjunker än en gång ned i någonslags drömlik fascination över de former människans fot inspirerar träet att ta. Grå al men om det är gråal eller kusinen vet jag ej längre.

Kvällarna blir sena nätter i snickarbon när det är varmt ute och vallarna på andra sidan Klaran är fullpackade av dragspelande packade hitresta som inte direkt räds vare sig åskregn eller sen timma. Är ens muskler & vilja då fortfarande vid god vigör finns ingen anledning att hålla upp så i nuläget är min första handsydda sko färdig och den andra under sömnad. Ett par medeltidspjukisar med lagom höga skaft vilka jag tänker smeta in med tjära och andra nattsubstanser hoppas jag kommer bäras med glädje framöver. Blir skönt att äntligen ha någe ordentligt på fötterna även om patinor och sulade hosor förstås skött sig väl.

Å utanför slöjdens värld sker ibland saker man inte alltid haft för avsikt skulle äga rum. Naturen blir mörk i sinnet över vårt ständiga maskinvälde och låter de annars så gemytliga kossorna gå lös på det gröna osande åbäket som står i deras hage. Vält din stora kluns å bli tyst med dig!

Två knivar efter stämman..

2011-06-16T00:29:00.000+02:00

Sådär, nu har jag satt kniven i handen igen så kan lika gärna skriva lite som avbrott. Tror nästan det blivit min nya grej det där, att vara lite tankspridd och lägga handen över knivbladet som pekar mot en när det är fastskruvat i hyvelbänken under vissa raspningsmoment. Har sen ett gäng år tillbaka slutat opp med att tejpa mina blad så det finns förstås en risk man skär sig. Men samtidigt kan jag tycka det knappt gör saken bättre med en tejp över bladet, för är du trött eller på annat sätt mindre alärt kan man nog skära sig precis lika svårt. Kunde förstås sätta en liten bit kork eller dylikt på spetsen, fast om jag känner mig rätt vore den väldigt mycket ivägen rent känslomässigt. Kan ju inte avsluta den snygga strömlinjeformade kniven med en klumpig kork liksom :) Skulle paja estetiken fullstänidgt!

Håller just nu på med två stycken knivar samtidigt, båda av lite mer vardagsbetonad art och det är riktigt kul faktiskt att få formge verktyg vars första syfte är att vara funktionsdugliga. Har varit så mycket pill och smådetaljer senaste åren att det är förbaskat uppiggande att jobba såhär. Det ena är en brukskniv av lite småhistorisk karaktär och den andra en täljkniv, min första förövrigt och jag gillar´n skarpt. Kommer nog bli lite svårt nästan att lämna ifrån sig, men bladet var billigt så kanhända är jag lite full i fan och gör en till mig själv också sen.

Liten studie i skaftets olika faser. Väldigt förtjust i den här formen!

"Enter the atmosphere"

Håller också på att experimentera med en skaftningsmetod där man delvis borrar- och delvis bränner upp hålet för tången, vilket hittils har fungerat fint. Med glödgad tånge är det onekligen lättare att få bort material i hålet där det faktiskt behövs, vilket annars är lite komplicerat eftersom man har svårt att se ned i det lilla hålet och undersöka var det tar i och vart man behöver ta mer med nålraspen. Men bränn inte för mycket utan ta ändå det sista med fil, annars finns risk det kan börja glappa om man bränt på för friskt.

I helgen som gick ägde den årliga fiolstämman i Ransäter rum och för en gång skull stannade jag kvar och inhyste ett tiotal kompisar som ville hit. Var skitmysigt på det hela med mycket prat om den folkliga konsten och meningen med slöjden, musiken och allt det där krafset vi håller av. Brände också av en liten snabbkurs i bältesfix när de andra dragit över till hembygdsgårn och vi stannat hemma med Anders tokfina Samojeder. Sjyssta de där småisprojekten som blir klara på en kväll sådär. Känns kreativt

Högombältet, ett nu färdigt projekt.

2011-05-31T12:16:00.005+02:00

För några veckor sedan när slånbuskarna stod som mest i blom gick vi längs med Hågaån där Karin hjälpte mig att fota Högombältet. Nu har det lyckligt kommit fram till beställaren så härmed är äntligen projektet avslutat. Det har fått sån skärskådande uppmärksamhet från min sida i olika inlägg här under det dryga året det hela pågått så jag känner att ett konstnärligt lite diffust avslut passar bäst. Vill låta projektet susa in i dimman från och med nu och inte reflektera överdrivet mycket såhär direkt efteråt. Jag är väldigt nöjd med hur det blev, men också rejält hungrig på nya helt andra idéer.

Men så alltså, Högombälte i slånblom.

Det som gäller nu är att pincetten, knivbladet, eldstålet samt de gjutna beslagen och spännena är alla tillverkade av andra hantverkare. Dock är knivblad och eldstål utförda efter mina skisser. Mitt arbete i övrigt består i otal timmar av referensletande och tolkningar av det i vissa fall högst fragmentariska materialet från graven i Högom. Därefter skaftning, lädersömnad, kallt/varmt- mässingsmide och slutligen ommontering av alla bältesbeslagen från ett gammalt torrt bältesläder de redan satt på till nyinförskaffat fett fint dito.

Å där sitter en nöjd lite småtrött upphovsman och funderar på sitt verk(å tittar in i kameran på order ;).

Alla bilder fotade av Karin Edlund

"Under the Sun"

2011-05-05T20:07:00.001+02:00

Det porlar rätt bra i bäckarna nu, lite här å var och området kring Håga strax väster om Uppsala är en bra plats att spendera tid på de här dagarna. Går man vägen genom skogen kommer man till gamla kvarnen i.. ja, Kvarnbo, & jag får alltid riktigt saftiga Black Sabbath-vibbar på det stället. Så blir det vid alla äldre kvarnmiljöer förövrigt så det är inget märkligt i det. Något med första skivan deras att göra tror jag...

Vi trodde nog båda att ljuset skulle vara för snålt där nere vid ån men jag tyckte ändå det kunde va värt att testa några foton och se om jackan ville fastna. Sådär blev den alltså, min Helylle-metaljacka med sitt röda ylle och sitt lilla axelbroderi. Nu är det över ett år sedan men idéerna kring den kläcktes såvitt jag minns ur diverse folkliga mansplagg med liknande röda detaljer, kombinerat med en lust att använda yllebroderier på ett sätt som tog avstånd från det gulleputtenuttiga som ofta är gällande. Hårdrock i ylle liksom! Har visserligen flera kompisar som är förbannat duktiga på att få till kraftfulla lite sådär slag-på-käften-effekter i sina broderier, men det behövs fler. Jag kan verkligen inte tåla det här menlösa dravlet som många pysslar med(jag broderade själv korsstygn som liten med motiv av små söta tjejer och hästar..). Ja ja, min åsikt där bara.

Har aldrig broderat på skinn tidigare och funderade ett tag över hur det var bäst att föra över mönstret till underlaget. Aquarell i samma röda nyans som mitt norska broderigarn fick vara rätt väg att gå så jag lade helt enkelt mallen över jackan och målade i bokstäverna. Säkert finns lättare sätt och helt garanterat svårare.

Tänkte först att brodera konturerna med stjälksöm och sedan fylla med klyvsöm men garnet var såpass tjockt och bokstäverna så små så det blev någonslags sammarbete mellan de båda.

Under the sun är förövrigt en av Black Sabbaths absolut tyngsta låtar och ända sedan jag hörde den första gångerna har den liksom hängt sig kvar hos mig. På något sätt fingrar tunggung-lullet helt perfekt med skallen min och inspirationen jobbar finfint tillsammans med musiken. Får nog erkänna att texten ligger mig varmt om hjärtat också, stämmer nog in mer på mig än jag kanske tror ibland.

"Don´t let those empty people try to interfere with your mind, just live your life and leave them all behind"

murr murr murr..

Träkäft

2011-04-24T17:37:00.000+02:00

Blev påmind om att jag kanske skenade lite här sist, vad är en bandgrind liksom? Låter ju heldumt..
Egentligen hade jag allt tänkt ägna de gågna Ransätersdagarna åt två stycken knivprojekt som äro bortlovade, men någonstans ifrån kom ett annat projekt och liksom stötvis knuffade de andra två ur bildrutan. Ni vet sådär som i serieform!
Inslagen av folklig konst är minst sagt ganska påtagliga i den omgivning jag befinner mig i nuförtiden och valmöjligheterna är många när det gäller att finna sig vansinnesslöjdprojekt i trä. Heter Frej och kan inte riktigt hålla fingrarna i styr så det här med överslöjdade bruksföremål verkar ju sjysst tänkte jag. Textilande tjejkompisar nämner ofta ordet bandgrind så, ja... det gick ju som det gick.
Jag har aldrig vävt med bandgrind själv så avstår från att gå in på det tekniska och ser man på de gamla fästmansgåvorna syns tydligt att själva den praktiskt fungerande delen av föremålet har varit lite sådär halvt intressant för slöjdaren och att han istället levt upp på riktigt när han fått gå lös på det dekorativa krönet. Precis som jag alltså :) Men hur som helst så används grinden vid vävandet av band och genom att lyfta respektive sänka grinden i förhållande till den genomträdda varpen byter man skäl. Resten får man klura ut själv!

I vanlig ordning har våra Norska bröder & systrar lite mer fingertoppskänsla när det gäller att formge sina slöjdade föremål. Lite roligare, lite snyggare. Men det verkar trots allt finnas lite lekfullhet på sina ställen även på svenskt håll. Min egen tolkning följer rent stilistiskt väldigt nära de gamla formelementen, stegrande "lejonet", akantus-kurbitshärjet m.m. men utifrån dem har lite smådrag gjorts för att få min egen prägel på´t.

Blev lite full i skratt när jag kom tillbaks från kaffepaus en eftermidda för gemytlighetsfaktorn var nästan lite väl hög när man tittade in i snickarbon. Vårsol är alla tiders att pyssla i faktiskt. Fast det var helt hopplöst att stå å hyvla på bänken till höger när man ju hade årtiondets jävla motljus. Hyveln är förresten inge bra så retirerade till min älskade yxa ändå på slutet av ämnesfixet. Måste fixa den biten i sommar...

Å såhär ser fanskapet ut i nuläget, mer eller mindre färdig för målning men hinnes icke nu så det får bli nästa gång. Eller fanskapet, det har varit sprallkul och jag vart alldeles bortlullad i träsnidandet, känner ett starkt uppdämt behov på den fronten. Färgerna sedan skall förövrigt vara gammelrosa på lejondrakarna, diverse gröna blå och rödisgula toner på kurbits-fontänen samt vit botten med ljusblå klusterfläckar på själva grinden. Tror det kan bli snyggt som fan!

High on Fire och Electric Wizard är det i huvudsak som flödat ur högtalarna under det här projektet och jag kan ärligt inte begripa hur det skulle kännas att tvingas stå utan den musiken när man hantverkar. Bidrar med sån jäkla drivkraft och inspiration. Väldigt spännande också att se hur musiken är med och inverkar på ens formspråk. Är övertygad om att djuren här sett annorlunda ut med exempelvis Sibelius eller George Harrison som influens.

Fury Whip

Silent order of the purple orangemonster

2011-04-19T00:36:00.000+02:00

Så, gladare. Haha fast varför måste det sluta med att man kör kniven i fingret innan man inser det är dags att göra kvällen och lägga sig? :) Ofelbart tamejfan.

Jaja, första björksaven för året är inmundigad hur som helst och gamla mjölkkannan hänger fint på pinnen så istället för juice till frukost blir det sav. Ja, inte för att jag brukar dricka juice, men ändå.

Det här bangrindsprojektet som av nån anledning tvingade sig in i skallen min i förra veckan tar små glädjeskutt framåt under dagarna och hittar på fanstyg helt på egen hand under nätterna. Jag vet så hemskt väl hur jag vill att den skall se ut som färdig men har ingen aning om ifall jag kan bända form och färg tillräckligt efter mitt tycke. Morgondagen ägnas åt att sitta och tälja fram de småperversa kurbitsfigurerna så får vi se sen hur mycket som hinner målas. Ååh jag vill verkligen att färgerna skall komma passa som jag tänkt!

I det här rummet..

2011-03-16T19:43:00.003+01:00

Nu är det som såhär att jag i förra veckan var hem en sväng och hade Karin med mig för att visa upp Värmland från alla dess blöta & soliga sidor. Vår alltså... hm. Ja, inga stordåd har egentligen skett hantvärksmässigt alltså men högombältet är i alla fall med mig tillbaka till stan för att fotas ordentligt innan det skickas "hem".

Vad som däremot skedde var att vi åkte till Sunne och hälsade på Johan som häromveckan påbörjat en kurs i självhushållning som ges på Södra Viken. Vet att rätt många kompisar pratar om att gå där och när nu Johan dessutom börjat blogga om sin vistelse på stället är det ju ett ypperligt tillfälle att få lite inblick i vad som finns att hämta. Å eftersom jag nu inte har något eget att komma med hänvisar jag helt enkelt till Johan och hans projekt. http://johanskogsgangare.blogspot.com/

Fotat av Karin i kretsloppshuset, studenternas undervisningslokal där en del fungerar som ett slags drivhus vars process hålls igång med hjälp av avföringen från lokalens toaletter. Kan inte annat än tycka om hela grejen, fan va bra alltså :)

"Positivia"

Kortis

2011-03-01T16:59:00.002+01:00

Jag har en idé, eller fröet till en och leker med tanken på hur det skulle kännas att genomföra den.
Om det nu blir så att jag väljer att ägna ett år på en viss hantverksutbildning på ett visst berg, kunde det innebära att jag helt plötsligt har tillgång till slöjdutrymmen dagligen, istället för som nu ca 3-4 dagar per månad. Tänkandes på det slog mig så idén att de resterande timmarna på kvällarna efter undervisningens slut rent potentiellt kunde läggas på knivmakeri. Jag håller ju så smått på att få kontakt med några av de riktigt stora mästarna i landet och ju mer jag tänker på det desto starkare känner jag hur jävla underbart det vore att kunna jobba med knivprojekt kontinuerligt varje dag. Vilken förbannad skillnad det skulle bli i effektivitet!
De senaste åren har det liksom inte varit någon idé att satsa på att sälja knivar i någon större utsträcking eftersom jag inte haft tillräckligt med tid att jobba. Om man däremot leker med tanken att jag kunde ägna säg 20 timmar i veckan åt knivmakeriet, innebar ju det att jag plötsligt blev såpass produktiv att försäljningen kunde ge lite grand. Får jag nu hjälp att hitta rätt köpare kan priserna sen höjas varpå jag äntligen kan börja jobba på en lite bättre och rimligare nivå.
20 timmar i veckan är förstås en liten flugskit mot hur jag jobbar de få lediga dagarna nu, men att det då skulle gälla varje vecka innebär en överlägsen förbättring. Minns att min spelfröken sade till mig med jämna mellanrum att man till slut måste välja mellan musiken och resten av livet. Tyckte nog det lät lite hårt men förstår ändå helt hur hon menade. Undrar så smått när det tillfället äger rum i det här fallet. Kommer man välja hantverket framför det andra någon gång? Vad skulle föranleda det i sådana fall?

Som ett litet mörkt ägg

2011-02-21T19:36:00.000+01:00

En gång, om det var kväll eller eftermiddag minns jag inte, blev jag visad ett halssmycke i form av ett ägg. Det lilla ägget var en aningens smalt och bestod av en halva masurbjörk, en halva i något annat träslag och däremellan en plåt vitmetall. Kanske var det silver, jag tittade aldrig.

Många kvällar, säkert förmiddagar och eftermiddagar också för den delen, har en stark lust att börja tillverka smycken infunnit sig. Ett av mina favoritmaterial är som bekant masurbjörk och det var även i masur de här föremålen ville bli. Masur och silver var tanken..

En sen kväll för dryga veckan sedan, efter en lång dags hantverkande satt jag plötsligt med en liten masurkub i näven, sneglade på den en stund och började därefter leta fram ägget i den.

Visst skymtade ägget fram rätt snart men det dröjde ändå innan det var helt framme. Hade väl inte bråttom.

Det jävla silvret ville inte smälta så tog återigen min tillflykt till tennet. En grov gjuten gestalt som skars ned...

...tills den flöt samman med ägget.

John Dowland bar säkert inte fez till frukost

2011-02-11T22:50:00.000+01:00

Åter en hantverksrunda färdigo vilket gett två små fina resultat. Känns lite konstigt men faktiskt är det så att det kära gamla Högom-bältet numer är färdigställt. Ja.. känns lite konstigt som sagt.

Veckans jobb bestod i att förfärdiga de båda bältesväskorna som hörde till fyndet, den ena för hornkammen och den andra som förvaringsplats åt värdeföremål. I fallet Högom två stycken guldtenar, kanhända har väskan innehållit även något mer men de objekten har inte överlevt de cirka 1500 åren i den Medelpadiska myllan.

Fasade för den ena, om jag skall vara helt ärlig, men vad jag trodde skulle bli ett jävla härke visade sig gå nästan helt smärtfritt. Väskan för guldtenarna skulle nämligen nitas fast i bältet och att få till en snyggt sydd väska som samtidigt skulle fästas med inte färre än åtta nitar var inget jag såg fram emot att lösa. Men på röntgenbilderna från undersökningarna av den aktuella gravkammaren framträder fyra nitpar smärtsamt tydligt i anslutning till väsklockets söljor och ändbeslag, så det var inte så mycket att fundera över när allt kom omkring. Förövrigt var själva lädret helt försvunnet så tolkningarna får byggas helt på de metallbeslag som bevarats. Som en liten notis bara, inget ovanligt i det förstås.

Den lilla skyddsväskan för hornkam innebar lite huvudbry även den, men på ett mer barmhärtigt estetiskt plan, om man säger :) Var till och med så kontroversiell(mot mig själv då) att jag slängde ihop en testväska för att se hur mycket läder som skulle gå åt. Björn kanhända du känner igen plastembalaget för silverbeslagen? ;)

Ja som sagt, bältet och alla dess delar jag åtagit mig att göra är då färdiga men för sakens skull vill jag lugna mig tills nästa gång för att noga se över hela projektet så att ingenting missas. Hade rent teoretiskt haft tid till det nu men det är nog i princip det värsta man kan göra att känna pressen det måste bli klart för att man skall få det med sig och så resulterar det i att man slarvar över någon väsentlig detalj. Gör det hellre i lugn och ro om några veckor och kan känna mig helt nöjd istället, samt kanske hinna fota lite också, ha!

Så den här gången blir det bara ett par små iaktagelser, ursäkta

Smygfotar fåglarna vid borden lite grand också genom farsans nya specialkikare, vilket är rätt kul. Lite lynnig är kameran när det gäller att hitta fokus men ibland får man det nästan bra. Lite mer övning bara.
Så fint att kunna se jålisarnas teckning så mycket tydligare än man gör med blotta ögat.

Hm.. å, nu vill jag verkligen få med ett litet projekt till här som blev till sent igårkväll och färdigställdes imorse. Men jaa fan alltså, det känns inte helt rätt mot personen som skall få den att visa för folk här först innan jag kunnat ge den till henne... ja, så det blir inget
Än då! men till veckan går det. Däremot kan jag säga att det är en typ av hantverk som länge legat och pyrt i skallen så det var kul att äntligen komma till skott och testa & helt säkert är det något jag kommer fortsätta med och utveckla vidare, om någon blir sugen menar jag! men, kan ju återkomma till det nästa gång

Jag är jättestolt med bältet förresten, det sade jag inte

"A Fancy"

Dryckesvril

2011-01-09T20:52:00.002+01:00

Skriver lite text här för det blev så snôtt om plats mellan bilden och överskriften

Vill man vara riktigt poetiskt tilltufsad kan man med fryntliga behag hävda att det är ett stort ägg jag vilar handen på och att det ägget symboliserar mitt alldeles egna slöjdande, som jag med ömhet ruvar inför kläckning..... öööö jaa. tumbleweeds i huvet där ett tag

Nä, men däremot kan bilden få symbolisera värdet av att använda ens sinnen till max för att kunna skapa så bra former som möjligt. Jätteviktigt att känna på grejerna både med öppna och med stängda ögon. Samt också att låta hörseln avgöra om, i det här fallet, ytan låter tillräckligt slät. Och det är förstås inte bara händerna man kan använda utan läpparna och kinderna fungerar även de alldeles utmärkt som kännare.

Så, vad är det här nu då? Jo, nä men en öl-orre som sagt. Vilken man håller som på bilden här ovan, för till munnen och gladeligt smuttar på vad det nu är för gottis man blaskat i orren! Orre, orren, fan jag gillar orrar! låter så bra när man säger det. Fan visstja! Körde hem från Karlskoga en kväll häromdan varpå en uggla rätt vad det var kom över bilen. Uppfattade det mest som en vit skepnad men fasen va häftigt alltså. En bit längre fram satt det förresten en vit skogshare på vägen vilken härjade runt framför bilen en bra stund innan den tjofsade iväg upp i skogen. Mycket vitt nu, vitt är fint. Ja..

Inte hann jag klart helt men bättre den får vila till nästa gång och att jag börjar måla den framåt vårvintern. Kan bli premiärdrickning på nån fornminnes-picknick i vår sen. Hah! vem vill ha glas eller keramik när det finns vril :)

Slöjden och det "egna" hantverket

2011-01-08T22:31:00.001+01:00

Dricker ljummet te och mummelfunderar o muttrar o håller på. Å reflekterar ännu en gång över det jag tänker skriva.

Jo men det är såhär, de senaste dagarna har jag börjat fundera över mitt slöjdande och vad jag lägger tid på samt vad jag får ut av de projekt som figurerat de senaste åren. Tror tanken slog rot efter jag såg det där programmet om Jon Utsi som skrev om sist. Är jävligt fundersam över hela grejen, slöjd å så liksom!

Varför man håller på. På hur det samspelar med övriga livet. Hur ens slöjd för stunden speglar vad som sker i ens liv.

Det har varit mycket historiskt återskapande senaste åren. Väldigt mycket ärligt talat och fan vet om jag riktigt sett det alltid. Många projekt och beställningar har varit hemskt givande både hantverksmässigt och sett till den sociala biten man fått i kontakten med beställaren ifråga. Många, men inte alla.

Utsi-programmet påminde mig om hur det var när jag som 14-åring började nosa på det här med samisk Duodji och fullständigt uppslukades av deras formspråk och visste så starkt att jag var tvungen att få ur mig den slöjd, de former och färger som fanns hos mig själv. Väldigt inspirerad av den samiska slöjden men med en klar vilja att skapa något eget.

På senare tid är det sällan de där glimtarna av total inspiration över ens slöjdresultat faktiskt kikat fram och det börjar gå mig på nerverna nå djävulskt. Visst har man blivit toknöjd med en del grejer man färdigställt, som första hornkammen och första 1300-tals kniven, men det är trots allt ändå bara kopior jag pysslat med. Inte min egen slöjd.
Alltså, gu vicken jävvla utläggning det ble, så har jag bestämt mig för att under en period framöver inte tacka ja till fler beställningar av reenactment-prylar. Så! Kommer ju självklart att göra färdigt de projekt som är på g men därefter blir det stopp ett slag på den fronten. Hur länge vet jag inte

Om int minnet sviker blir sista grejen Villes lyrbörs vilken lär kicka igång praktiskt nu i vår(det skall förövrigt bli pisskul att få göra så var bara lugn Ville :) sen kommer såklart en del undantag att göras om det dyker upp något skoj jag inte kan hålla fingrarna borta ifrån, men det är undantag som sagt.

Så, slut på tillkännagivandet!

För några år sen sågade vi ner en vril som satt på en gren uppe i en av lönnarna här i Ransäter. Tänkte först göra en kåsa men väl nere på backen visade den sig vara betydligt större än vi först trott så vanlig kåsa var inte på tal. Struntade väl i det tillsvidare och började karva ur den. Men hur det var så tröttnade jag sådär halvvägs och sen dess har den legat, eller snarare flyttat runt lite som den velat i snickarbon. När jag sen för någon månad sedan följde med goda vänner upp till Sätergläntan införskaffades en styck skölp modell större och med ny inspiration född ur... ja vad det nu är som rör sig upp i skallen på mig nu, så har projektet bonkat igång igen.

Ja för de som inte redan vet vad en Öl-Orre är för någe så blir det här en ny upplevelse, för det är i alla fall vad det är på vägen att bli! Å det ä så kul jag hittade faktiskt ett gammalt inlägg där jag försöker slå i mig själv att den nog kommer bli klar rätt snart :) Mm, så kan det gå.

Där grenen tar vid skall det alltså skäras till ett fågelhuvud och förmodligen kommer jag även att måla den precis som de gamla öl-fåglarna.

Fyrvaktarns dotter

bra låt som dök upp i huvet

Äpple Sticktånge Läder

2010-12-29T21:13:00.001+01:00

Körde på lite här i veckan så nu är Karins kniv klar och efter nyår betas så de andra förestående projekten av. Ja själva arbetet med att skafta kniv och fixa slida har jag ju ärligt talat behandlat ett otal gånger redan så nu tror jag faktiskt det får bli ett gäng redovisande bilder istället och ypperligt magert med text.

Men ställ för all del frågor om det undras över någon bild eller något moment! Vet jag har sagt det förr men misstänker det finns en viss begränsande blyghet hos en del. Skippa den, sån blyghet är mest bara värdelös :)

Ja just det förresten, här bor jag numer. I gamla pannrummet ilag med fågelfrösäcka och torkande ekstolpar.

Har hittils fingerat riktigt fint nu när det jobbats med småpill såhär. Men smiter nog ut igen för yxandet sen.

Liten parentes här bara! Motljus och linjer är ens bästa vänner när det handlar om att forma det skaft man vill ha. Här filar jag fasen i mitten av skaftet och bästa sättet för att se om ryggen har rätt vidd är att hålla den i visst motljus så att ytan framträder mot resten av skaftet. Jo

Fila plana ytor, samt färdigt skaft(högra bilden är mest bara dryg jag vet :).

Blev rätt förtjust i lilla nitbrickan. Blom blomma blomma!

Ibland passar det sig så att beställare och hantverkare har rätt snarlika signaturer.

Tänker som alltid lova fler bilder sen när den hamnat rätt och är i användande, får väl se om det kan lyckas den här gången...

Lite olika personer & så

2010-12-23T22:41:00.001+01:00

Hej. Jag såg nyss slutet på ett program(fransk/samisk produktion, hur ofta ramlar man på det?) om en same vid namn Jon Tomas Utsi. Det handlade i huvudsak om rennäring och hur hans liv kommer att påverkas om världen han finns i förändras, åt det sämre. Regniga höstar som fryser is på lavarna så int renarna kan få nåt käk vilket i sin tur leder till att de måst utfodras längre o längre perioder varje vinter.
Sånt ni vet.
Men en kort sväng snuddades det vid hans duodji också och även om jag allt är bekant med namnet sedan innan, Utsi alltså, så hade jag inte riktigt grepp om just honom. 36-åring & helt fenomenal och kanske jag inte känner riktigt lika mycket för hans slöjd som för Erik Fankkis, men så är det fasinemej inte långt ifrån alltså. http://www.jonutsi.se/ Där kan man plira in om man vill, även om jag förstås gärna såg att det fanns ett rikare urval av alster, men så är det väl alltid :)

Själv har jag baxat mig från öst till väst och är just i färd med att slira iväg mentalt och konstnärligt för att tillfredsställa lite av slöjdlustan som byggts på här under hösten.

Å i det levernet ingår förstås en hel del natur också så efter lunch idag slängde jag på mig faderns skidor och drog ut på myren en sväng för att värma upp. Grova nålbundna vantar med militärens gamla skinnöverdrag är fasen oslagbar kombo!
Jag blev ju alldeles slöjdvimsig här av det där programet med Utsi och greps återigen av en stark längtan att göra nån resa uppöver och hälsa på lite slöjdfolk som man ser upp till. Tror nästan det närmar sig att det faktiskt blir av här framöver. Vore så skönt att få träffa någon som är så ofantligt mycket skickligare än en själv för att se hur man kan utvecklas genom ett sånt möte. Extremt högtravande filosofiskt det där men det känns jävligt rätt nånstans :)

Under tiden pysslar jag med små trevliga projekt av lite olika slag här hemma. Ommontering av beslag till Högombältet(bilder kommer längre fram i processen) samt en kniv åt en jävligt fin tjej. Karin heter hon och du får nog fan ge dig till känna här nån gång annars kommer det bli löjligt ;) ja, du vet..

Det kommer bli en liten fin 1300-talare, med sticktånge för en gångs skull. Skaft i äpple och ornerad slida. Bladet har en kille som heter Johan gjort åt henni för ett tag sen och så fick jag på nåt sätt överta nu på slutet. Märkligt det där hur det kan bli.. ;)
Det här kan förövrigt vara världens bästa typ av slöjdande. En vän smider blad, en annan skaftar och en tredje får. Inga pengar inblandade och känslan smått oslagbar!
Mm, Go jul på er för helvete!! nu skall jag lägga ner för mitt högra öga håller på å lägga av eller nåt så det är nog dags att ta kvällen, eller torkat renkött & glögg?
Hej hej

Matskål i al

2010-11-24T23:28:00.000+01:00

Så, nu har jag lovat tillräckligt många det skall komma nyskrivet här så då är det väl fasen på tiden det gör det också! Tänkte köra ett gäng korta målmedvetna redovisningar av nyss genomförda projekt här med jämna mellanrum framöver, lite sådär avskyvärt sadistiskt som Harry Potter-filmerna visas(nä har inte sett de senaste & kommer kanske inte göra heller)

Först ut, Ättråg! Å det faller ju direkt eftersom jag redan haft ett sådant inlägg men det är å andra sidan ett par år sen så det kan fäl få va dags igen.

Alltså, först kapades ena bit al till från samma stam jag skar mina patinor ur.

Liten notis här: att såga med cirkelsåg är ett göra i tvåsamhetens tecken. I alla fall i det här fallet. Att stå själv och va tvungen att ha sladden virad om ryggen för att inte såga av den, stammen uppallrad mellan instabil huggkubbe och hyvelbänk, med högerbenet uppslängt på stammen för att hålla den still och försöka hålla balansen med det andra benet medan man sågar igenom en på tok för grov stam, är en dum idé!(men det går)

Sådär skoj kan man ha om man vill.

Förövrigt, ja jag har säkert tjatat om det massor men det tål att sägas igen, så är det här med motljus är riktigt fina grejer. Ja det är förstås fint rent estetiskt men det är också till stor hjälp när man håller på att ta fram en form, oavsett vad det rör sig om för material eller vilken formen ifråga är.

Å i det här syftar jag såklart på den högra bilden som hålls i motljuset från lyseröret ovan hyvlisen.

Här har jag kommit såpas långt att jag börjar ana vilken typ av ytterform det färdiga tråget kommer ha.

Som syns till vänster fick jag lite Same-vibbar och lekte med tanken om det inte vore snyggt att låta den ha svängd buk och att midjan därefter svängde ut och spelade med den redan svagt böjda överkanten. Drog sedan av någon anledning en linje helt parallell med övarkanten vilket visade sig vara rätt form för den här skålen. Alla beslut ytterst subjektiva och jag kan egentligen inte förklara varför vissa former är "rätt" utan att djupdyka i resonemang kring linjer, ljus, material och alla andra aspekter som avgör modellerandet.

Midja färdigskuren, kanter avfasade, innerskålen putsad med skedkniv. Färdig att oljas med andra ord, vilket gjordes med vanlig rapsolja.

Och såhär blidde den som färdig och jag har lyckats fota den med fula sidan fram utan att tänka på det.

Det här var ett riktigt spontanprojekt vilket jag är jäkligt glad kom till. Tanken har funnits ett tag att jag borde skära mig en ny lite större ätskål för historiebruk men typen av hantverk är lite för enkelt och rustikt för att jag skulle ha velat ta tid från andra projekt och få det avklarat.

Men nu bara lossnade det och jag bestämde att nä fan, nu skall jag ha en skåljävel! Sen blev den dessutom mycket bättre än jag hade tänkt men det är förstås bara ett plus :)

Skuren helt och hållet(ja förutom tillsågning av ämne då) med skåljärn och träklubba, skedkniv samt min älskade slöjdbila, vilken hela tiden förvånar mig i vad den kan åstadkomma.

Får jag bestämma kommer det bli mycket mer träsniderier framöver för det här var löjligt roligt ärligt talat.

Om ni vill

2010-10-28T11:13:00.000+02:00

Vet ni vad, jag tänkte lite som så att eftersom det nu blir ett tvunget uppehåll här då jag är hemifrån och inte förtillfället pillar med något projekt så i Uppsala, kunde ni ju faktiskt få komma med önskemål om något litet trevligt ämne.
Är rätt inspirerad i dagarna så jag skulle gärna skriva men vet för mitt liv inte om vad eftersom jag saknar "referensmaterial". Kunde berätta om när jag & Micke fuskade på en löpartävling i skolan och blev tvungna att fylla en A4-sida var med den klämkäcka frasen "Vi skall inte fuska"! Nä, men är någon nyfiken på hur jag gör en viss grej eller varför det står en kaffekopp på varenda bild eller nåt i den stilen så kunde jag stoppa in en lite text om dylikt.
mors!

Litet mässingssmide

2010-10-16T12:51:00.001+02:00

Färdigställde de tre föremålen till Högom senaste hemturen och kan ju ge en liten redovisning om hur det till slut gick med doppskon till storkniven. Kanske inte har sagt så mycket om det men planerade först, eftersom jag inte kan gjuta, att skulptera ut doppskon ur ett grövre mässingsstycke. Började så smått men hur det var så dök tanken upp om att kanske försöka smida ut den i plåt istället. En tankae som visade sig slå det andra alternativet med hästlängder.

Ja det var ju en lite halvt ofräsch bild där men delarna är nedblötta bara för att den varma plåten inte skall bränna sönder träet för mycket. Vet ärligt talat inte hur mycket det påverkade, men det är ju kul att testa i alla fall, björk smakar ju så gott som bekant.

Körde först med 1 mm plåt men den slog jag rakt igenom så jag utvärderade läget och kom fram till att det nog var fiffigt att vidga hålet något för att minska påfrestningarna. Det skulle säkerligen fungera att slå plåten direkt i den färdiga formen om man bara hade rätt former och tillräckligt uppvärmd plåt. Men nu kör jag med former i björk och blåslampa som värmekälla så förhållandena är ju lite mer spartanska så.

Bytte vid andra försöket till tunnare plåt vilket gick klart mycket bättre men fortfarande kändes det inte helt bra att försöka slå plåten direkt i den färdiga doppskoformen så jag gjorde en tredje variant vilket innebar att plåten slogs i flera steg. Först kupade jag den som en stupränna, det är alltså den uppe till vänster som det gäller, och först därefter började jag böja den i den andra ledden. Tror det var mer skonsamt för materialet.

Fasen ungdjuren håller på att ansa våra körsbärsskott. Fy på er.

Blev till slut nöjder med formen efter månget bonkande så därefter slipades diverse orenheter bort medelst liten improviserad jigg. Åh jag är verkligen ingen vän av att lägga ner tid på snygga användningsvänliga redskap sådär. Så snabbt och sparsamt som det bara är möjligt vill jag ha det. Får inte ta för mycket tid eller energi från det riktiga skapandet. Plus att det här funkade alldeles utmärkt så det känns mest bara onödigt att göra det mer ordentligt. Hade förstås varit skillnad om man skulle göra 14 doppskor eller nåt sånt!

En variant vore förstås att borra upp hålen direkt på plats över slidan, men.. äsch, det känns bättre såhär. Metallen är trots allt hårdare än lädret och slinter man eller hamnar snett tar lädret betydligt mycket mer skada en metallen. Onödiga risker är onödiga, som vi brukar säga.

Men här är hålen allt borrade rakt igenom och solen såg till att kika fram pytte mellan höstmolnen och bjöd på lite sjysst fond sådär tillsammans med lönnarna.

Fast när jag nitat färdigt hade den hunnit i moln igen, men jag var rätt glad ändå :)

Lite kallsmide i renoveringssyfte

2010-10-08T21:04:00.001+02:00

Här följer en kort strof om hur man kan laga en skjutregel.

Vet inget exakt om ålder men den har oavsett det varit utsatt för ett ganska hårt slitage på sina ställen. Regeln kommer alltså från den rejäla dörr vi skrapat i somras vilken nu idag har hängts åter på plats för att snart bli målad och kunna räknas som ett väl genomfört projekt. Vill egentligen inte skriva "avslutat projekt" eftersom man ju med all sannolikhet och även med förhoppning kommer att ägna dörren mer omsorg i framtiden. På samma sätt som vi idag bara är ett led i mänskligheten, så som även grottmålarna i Lascaux eller det forna Kinas alla kejsare varit, är väl knappast intentionen att den här dörren skall kasseras om tio år. Nä, vi vill förstås att den skall kunna hänga där(eller någon annanstans för den delen(den har inte hängt här ursprungligen)) i minst ett par hundra år till.

Men, just det här projektet, renoveringen för den här gången, är ändå färdigt snart. Å det skall bli inihelvete skönt ärligt talat :)

Det här gillar jag rätt bra, gör mig riktigt glad faktiskt. Det halvmoderna instickslåset vi bestämde att avlägsna till förmån för ett kammarlås som stämmer bättre överens med dörrens första fas, kommer här till oväntad användning eftersom det visade sig att kistans gods var ungefär lika tjockt som plåten till regeln.

När jag hade tagit bort den tjocka färgen från regeln fick jag nämligen syn på att det suttit en bygel även över den främre delen och när jag nu ändå nitade fast de andra delarna så de inte skramlar längre var det förstås lika bra att passa på & fixa en ny bygel.

I vanlig ordning letar man på något runt av lämplig grovlek att böja plåten kring. Donade sedan en liten extra-justering över en mejsel vilket också gav den lite snygg patina, så det inte ser för nytt ut.

Att jag har filat urtagen som syns där begriper ni väl själva även om det nu inte finns någon bild på det?

Till höger sen synes den färdiga lagade regeln och det skall bli riktgit kul sen att få den på plats och i bruk igen.

Besökt häradsgräns och seghet omvänd till sprott

2010-09-26T20:56:00.000+02:00

Ja trot fan eller ej men imorrn sticker jag till Uppsala igen. Känns helskumt faktiskt. Å idag har jag varit på platser så vitt skilda från varann som bara är möjligt i den här delen av världen. Dagstur med farsan upp till Tallåshöjden och Tallåsrös och sen på kvällen ner till Karlstad. Det första stället ett kargt berg med närmast urskogsliknande växtlighet(och det största gränsröse jag sett) och det andra en rätt stabil stad.

Bilder där uppifrån kommer nog senare i veckan men jag kan säga så mycket som så att om det någon gång går åt helvete med världen kommer undertecknad att bosätta sig där, med de som kan tänkas vilja hänga med. Riktigt riktigt härligt ställe!

Dörren hanns inte riktigt klar men pappa gör nog den sista putsningen och målar den framöver här. Skall bli kul & se hur den blir som färdig sen. Är lite arbete med den trots allt.

Senast hade bitarna limmats på plats och profilen skurits på den ena. I fredags kväll var det alltså dags att fixa den andre. Den biten är ju lite special för den lagar egentligen för två panel-bitar, så på ett sätt kan man kanske hävda att den borde ha varit delad. Men å andra sidan så hade jag ingen lust till det. Mitt livs bästa argument :) Nä men det rör sig om en liten fjarsing och de andra panelbrädorna sitter som göken så det fanns ingen vettig anledning att göra sig det extra besväret.

På bilden till höger syns alltså lagning från förra veckan samt en liten myndning. Inklusive lite skuret och lite linjer. Funderade sen på hur det var bäst att skära den djupa skåran och kom fram till att fogsvans nog var tillräckligt drastiskt & bra! Putsade såret med fil sedan.

Ena styckna färdig profil samt en dörr som vält mig, eller tvärtom. Tung fan den där. Vägde den faktiskt i somras och 47 kg visade det sig vara. Gillar bilden skarpt förövrigt. Ena stunden är dörren kraftigt rödpulserande och i den andra kallt blå.

På grund av dagens bergning(och att jag halva lördan var helt dängd och inte fick ur mig alls det jag ville, vet ej vad som hände, för jag vägrar erkänna att det kanske var vanlig trötthet ;) kom inte Högom längre än såhär. Men det var en glad överraskning trots allt för har grämt mig som fasen över hur den lilla plåtdelen av slidan skulle fås bra. Allra mest under lördas eftermiddan men sen på kvällen ilsknade jag väl till lite och skar helt enkelt en skålning i en hård björkbit, letade på ett hovtångskaft som hade samma mått som stålets och drämde ner skiten i trät.

Gick ju jättebra såklart. Men för att få den helt rund & fin värmde jag upp plåten med blåslampan och bonkade några gånger till innan jag klippte/filade ned den till rätt form.

Nu skall den bara få sig en läderbit så är det klurt!

Att vara en snart hel dörr

2010-09-19T21:49:00.001+02:00

Helgen finito och tiden gick än en gång alltför snabbt! Fast det är ju bekant sedan länge så varför bry sig egentligen. Gav mig kvart över ett igår kväll/natt, inte alls trött egentligen utan det var bara gôtt å hålla på till dess, men även när man kör såna helger blir färdiga resultatet inte så värst bedårande :) kvantitesmässigt alltså.

Men dörren känns faktikst riktigt bra nu! Det var ju uttaget för olika lås på båda sidor men vi hann klart med att lägga igen bägge och även börja skära profilerna så de stämmer överens med profilerna på de gamla delarna.
På bilden till vänster har jag skurit rent "såret" och sett till att vinklarna är hyfsat nittio grader, för enkelhetens skull. Mäter(jo faktiskt haha) sedan ut en fin furbit och börjar såga/yxa till den så den går att passa på plats.

Skär över- och nederkant sluttande så de gamla brädorna låser fast den. Det där heter ju något snyggt på fackspråk men kommer inte alls på vad jämt nu. "Dickson Slide" tycker jag det får heta nu bara för det, ett uttryck som härhör från fryntliga nybyggare borta i staterna.

Och sådär ser det ut på andra sidan dörra där jag börjat med profilen. Mörk bild tyvärr men det är så svårt att få in dagsljuset ordentligt in i snickarbon där. Måste se till å fixa det framöver så man kan uttnyttja det vackra ljuset bättre.

Här tycker jag vi har nått en bra nivå. Fota av en kamera!

Tyckte själv mest det var en kul idé men när en kompis nu gått igång som fan på den får jag väl se till att leda det i resultat också :)

Det är alltså min gamla systemkamera som en smal långhårig 17-åring gick & köpte en gång för längesen.

Då hatade han det faktum att den var silverfärgad och inte svart. Eftersom han ju gärna ville ha en svart förtjust i svart som han var. Men den var likförbannat silverfärgad & kort gick det väl att ta med den ändå. Gav mig sen med analogt fotande året jag flyttade till Uppsala eftersom motiven inte längre fanns kvar(fritt att tolka hur man vill vad orasken till det var).

Nu är det dock nya tider och jag har fått för mig att börja ta diabilder igen!

Började lite smått i Söderköping och har inte mindre än 11 foton på rullen. Rullen är på 36 foton så det vill till att dra på tempot lite om det skall bli nåt sebart.

Men även om åldern på killen är högre hatar han fortfarande den där djävla mesiga silverfärgen. Men inga tårar spilles för i senaste numret av Hemslöjden fanns bild på en röd broderad kudde och kort därefter satte han igång att måla sin kamera, som en liten röd kudde.

Fast jag har inte hunnit med några blommor än men det kommer.

Östra Ämterviks kyrka fotad från Värmlands största fornborg genom pappas nya S-kikare. Trodde det bara skulle bli gröt men det gick ju riktigt bra. Grönt grönt i glasverande sen.

Hör i bakgrunden nu nåt om att SD kanske tar sig över gränsen.

Ja, möter jag någon av er & det visar sig att ni röstar så kommer jag helt seriöst att ge er på käften!

Det menar jag på fullt allvar.

Er andra tycker jag istället desto mer om, eftersom ni inte heller tycker om elaka känslolösa människor.

Fion

2010-09-19T00:21:00.000+02:00

Fasen nu satte jag mig för att skriva å så blev det helt tomt istället. Har gått å funderilat hela kvällen å pysslat med hantverk å te å planeranden men nu vart bortfluget.
Planen för dagen var i alla fall att greja med eldstålet och sen doppskon till storslidan. Nu skrev jag "storslidan" där men det tänker jag fan stå för. Skaftet till eldstålet hanns klart men istället för doppsko skar jag det sista på lagningsbiten för dörrn och limmade fast den för ett par timmar sen här. Kör på doppskolek imorrn istället.

Förmiddag

Second breakfast

Kort flashback två veckor tillbaka när jag sydde knivslidan

Å sen började det regna och jag lyssnade på Cornelis tills grannarna ramlade av och var på nåt märkligt sätt skitförbannad och jäkligt glad samtidigt. Inspirerad är nog gängse benämningen tror jag bestämt.

Å pappa tog fram en gryta

Å nu för det första är det sent och jag är nöjd med hur skaftet till eldstålet blev. Tyckte uppriktigt skit illa om det tidigare under dan men skärpte så till mig och tvingade fram formen jag kände. Nu är den slank & fin precis som originalet verkar ha varit.

För det andra fick jag se mina två knivar från hösten 08 vilka väldigt bra representerar vad jag höll på med förr innan allt reenactmenthantverk. Blev filosofisk där och undrar faktiskt lite då och då varför jag gör det ena eller det andra. Alla de här kopiorna på gamla fynd är ju inte riktigt mitt eget hantverk. Visst sätter man sin egen prägel på det och man känner väl igen sitt eget sätt att jobba gentemot om någon annan skulle ha gjort det. Men det är inte ens egen konst på det sätt som de två till vänster är. De knivarna har mitt formspråk & de har min ornamentik. De andra föremålen är det någon annan som formgivit. Jag bara kopierar och försöker nå så nära förlagorna som möjligt.

Men får jag ut något av det? Ger det mig tillräckligt saftiga tillfredsställande kickar för att det skall vara värt att hålla på?

Å för det tredje, vet ni hur jävla svårt det är att hålla fast kameran under hakan och fota med självutlösarn för att kunna ha båda händerna fria?

Ur en kaffekopp

2010-09-15T15:14:00.000+02:00

Snofs!
Har väl antytt det tidigare, både i ord och avsaknad av desamma(lägre tempo på skrivandet här alltså) att intresset för det här stället varit lite avkylt ett tag. Exakt varför vet jag inte men det är väl ganska naturligt egentligen för allt såntdär går ju i cykler. Nu sitter jag på Värmlands museum och skriver & snorar under en fikarast och har lite drygt en vecka kvar innan min praktik här är slut och det är dags att åka tillbaka till Uppsala. Där väntar textilvetenskapen som jag fått för mig att hoppa på(eller Jag fått för mig, ett visst övertalande har nog ändå ägt rum) samt en liten flytt till Eriksberg eftersom vårat hus skall genomgå stambyten m.m. Ser inte helt fram emot det ärligt talat, hade faktiskt varit jävligt skönt att få bo kvar på ett å samma ställe sista månaderna vid universitetet. Börjar man bli bekväm av sig månne :)

Blev sugen på att börja skriva nu eftersom den gånga helgen gett en hel del idéer och grejer att tänka på och många av er vet ju hur man blir då, när inspirationen kickar igång och liksom inte låter skallen vara ifred förrän man startat upp något nytt stort projekt. Tillbringade alltså helgen i Söderköping inhyst hos Albrechts Bössor & Carnis vilket som alltid på sådana här event gav en massa nya infallsvinklar. Haha blev nog förresten lite smått värvad till Carnis mitt i natten på en bro i stan men jag vet inte.. får väl se :) Hur som helst har jag bestämt mig för att ansluta mig till någon förening i alla fall för att få lite mer fokus på 1300-tals återskapandet. Har hållit på i snart fyra år nu och härjat runt mellan olika projekt & provat på nya delar av det hela men känner att jag inte riktigt vet hur jag skall få det att fortsätta vara givande på egen hand. Har gjutit ströningar, har sytt överklassplagg, har lekt med skomakeri, har fixat knivar, har suttit ett otal timmar och snackat skit med folk i tunna linnebrokshäcken nertryckt i leriga blöta gräsbackar eller på skitiga klapperstensgator i Visby, men allt det där är liksom saker som gjorts för sig. Börjar sakna en helhet.
Men eftersom det är folket i Albrechts jag snackat med tidiagre och känner lite smått sådär så blir det nog er jag hänger på (lugn kära ruser, vill självklart fortsätta daska mårddjur med er).

Kom alltså hem i Söndags eftermiddag och greps av riktigt sån intensiv rastlöshet, sådär så man får dumma idéer i stil med att New York kanske ändå vore jävligt sjysst att bo i eller att om det skiter sig rejält med nån tjej så skall man dra till Norge & gå som getherde upp i fjälle! Men, skippade de förslagen och bestämde mig för att bli 1300-tals knecht istället. Med andra ord kommer det en del nya inslag här framöver när undertecknad börjar laja med tyg- och plåtrustningar och allt vad det innebär. Blir nog rätt kul tror jag.

Just det, jag har en orange kamera numer också som en kompis tycker mycket om, lovar att den skall bli omskriven i helgen ;)

En jävla skön känsla

2010-08-29T19:52:00.000+02:00

Var uppe rätt sent igår natt och gjorde färdigt Högomkniven vilket faktiskt känns rent pilemariskt bra! Nu minns jag inte helt exakt men nån gång i mars var det nog som utarbetandet av skissen till den gjordes, efter en bra massa roatande i fyndmaterial för att lista ut hur skaftet kunde ha sett ut. Det var ju ganska rå deformerat så i hög grad utgick jag från det enroma fynmaterialet från Illerup-grävningarna och linjeornamentiken på skaftet(på originalet från Högom syns alltså spår av filade linjer på skaftet) är sedan tagen från ett saxfodral från samma gravkammare. Ornamentiken var mycket bättre bevarad på det fodralet och utifrån spåren på knivskaftet har jag bestämt mig för att de nog varit ornerade på likartat sätt.

Den liknar verkligen ingen annan av mina knivar vilket jag förstås gillar skarpt och formspråket är i hög grad kopplat till södra Europa och konsten i och kring det romerska riket. Tydligast är väl det i den lilla kulan som utgör nitbrickan, en typ av form som knappast känns igen under skandinavisk järnålders senare skeden och den djurornamentik som då råder. Å nu använder jag ett språk som om det vore nån jävla akademisk text, fan det är det väl inte alls nu skriver jag ju om konst å maniskt kvällshantverkande :)
Gav mig rätt sent i snickarbon igår så jag gick väl inte in förrän efter ett nån gång och under hela kvällen hade jag börjat få för mig att skaftet skulle gå i rött. En såndär idé man bara får när spirande kvällskreativitet(varför sätter de kickarna så ofta in när klockan blivit över elva tolv sådär?!) slåss med begynnande övertrötthet. Fast det är å andra sidan en ganska kraftig känsla som liksom kommer djupt ifrån så det finns stor chans att det kan bli jävligt bra i slutändan om man genomför idén.
Sagt å gjort, till slutet på nån dokumentär om Rolling Stones satte jag mig och började kleta in skaftet med en blandning av olja å engelsk röd för att därefter ställa kniven i olja där den fick stå under resten av natten. Tyckte faktiskt den vart lite för ljus imorse så jag tillsatte lite terpentin för att pigmentet lättare skulle tränga in i träet, så nu är jag skitnöjd med den! Spelar jävligt bra med de gula mässingsbeslagen.

Min lilla kul-filar-hållare

Dörrn ä nu färdigskarapad så vi har gett oss i kast med att lägga igen det borthuggna materialet från där de olika låsen har suttit. Hur många det rör sig om vet jag inte säkert men tre fyra stycken skulle inte förvåna mig om det är. Hann nästan passa in den stora furbiten så nästa helg väntar skärning av profiler för att det inte skall bli några dummiga avbrott gentemot resten av ramen.

Svärta

2010-08-19T15:51:00.000+02:00

Sommarens skrapdörr fick komma in igen en sväng för några veckor sedan när huset skulle stå tomt ett par dar, men idag bar vi ut den igen för att kanske se till å få den klar innan frosten.

Alltså ibland blir jag lite fundersam över det här med hantverk i renoveringssyfte och hur jag ser på sån kunskap. Rätt mycket egen kunskap har jag väl med mig från uppväxten med alla olika renoveringsprojekt vi ständigt haft igång, men vid närmare eftertanke är det ganska lite som jag läst mig till utan det handlar egentligen mer om praktiska erfarenheter. Typen av litteratur finns visserligen i mängder, stor del som är farsans men också en hel del jag själv köpt på mig genom åren. Exempelvis som i början på förra årets hösttermin i Uppsala då jag gick lös på ett gäng böcker på Upplandsmuseet som sedan mer eller mindre sträcklästes på stående fot. Men den typen av läsande har för mig egentligen inte till syfte att vara lärande för att sedan ge sig på materialet med förnyad kunskap, utan är snarare en räddning eller förlängning av tillgången på den typen av hantverk då jag är i Uppsala och inte kan pyssla med sånt.

Det blir alltid så när jag kommer dit efter att ha varit i Värmland en längre tid(eller Värmland, det spelar ingen roll egentligen, var som helst där det finns lite vildhet och som inte är en stad), att jag känner en djävla begränsning som tar sig uttryck i en massa långpromenader ut till Håga eller rotande bland hyllorna på Boyebibblan i jakt efter hantverks/utmarks relaterade böcker och bilder. På det sättet kan man en tid lura sig att man fortfarande håller på med något konkret hårdslöjdande och när man väl insett att så inte är fallet har man istället hunnit vänja sig vid omställningen!
Samtidigt nu kan jag börja känna ett nästan starkt behov efter att få åka tillbaka te Uppis å få sköta sig själv mer på riktigt igen så. Är nog väldigt beroende av omväxling..

Bläddrade lite i ett halvgammalt album igår kväll vid en sen temugg.. eller var det kaffe? spelar nog inte så stor roll ;) och fick syn på några foton jag tagit på Klaran i olika typer av kvällsljus. Fick i våras ett gäng ramar för diabilder och jag tror ta mig fan att jag skall börja fota analogt lite igen! För sånadär underbara ljus lyckas jag aldrig fånga digitalt, men fångade dem ganska ofta när jag fotade analogt förr. Kikade på diabilder i vintras eller när fan det var och det blir faktiskt en helt annan känsla än när man ser foton på lilla jävla datorskärmen. Lite som när man lyssnar på LP-skivor istället för cd och man upplever hur musiken blir levande på ett annat sätt. Ingen statisk perfektion utan en massa små orenheter i ljud och bild som gör det mycket lättare att uttrycka lite konstnärliga känslor. Om man nu vill det!
Har ju nyss varit på medeltidsveckan och träffat en massa snyggt folk så jag ser framför mig hur man fotar en massa finfärgat ylle i häftigt ljus mot överväxta ruiner och storvulna trädstammar och sedan kan sitta ett gäng i nedsläckt rum och återse bilderna på sor grynig duk sådär. Fy fan va fint! Haha gu va jag mal på. vet inte, hamnade i nån inspirationsbytta och fick syn på potentiella saker. Men misströsta inte, nåt av det kanske till och med blir av ;)

Fina sommar

2010-08-15T21:20:00.000+02:00

Hej! Jag har vart å grejat lite, å är väl drabbad som så många andra nu de kommande dagarna av den årliga PMS:en. Gängse benämningen på tillståndet efter medeltidsevenemang, i det här fallet medeltidsveckan.
Åkte till Visby fyra gamla arkeologstudentkollegor och tillbringade veckans andra hälft i ylle, bräckvatten, viss mängd alkohol god mat och vätskebrist. Har vart hur jävla bra som helst och är för egen del djupt tacksam för alla fina människor man mött och deras beröm och inspiration. Jag fick en rejäl portion av det även förra året men den här gången var det bara helt tokgalet mycket. Främst har det ju kommit från folk man redan känner, "Hantverkskollegor" kan vi dra till med, vilket känns jättebra eftersom det är personer jag själv har all respekt för och vars hantverk jag beundrar, men självklart är det lika kul när det kommer från de personer som vågar sig fram och är nyfikna på vad de ser!
Ja... fan.
Lyckades nog förövrigt heja på nästan alla de jag velat, fast jag kände mig lite kluven ibland måste jag erkänna. Sådär som när man stöter på någon som man gärna vill gå iväg & sätta sig och prata med en stund, samtidigt som man gjort upp med någon annan om att ses varpå mitt upp i allt både en tredje och fjärde person dyker upp. Kände mig lite småohövlig där men det var väl förhoppningsvis bara egen känsla.

Ett par bilder på saker som figurerade innaför murarna.
Två styck ornerade slidor för ätset åt en återförsäljare. Jag har alltså gjort läderarbetet medan knivarna är från utlandet. Å sen mina patinor som är något skitigare nu än på bilden. Fungerade riktigt bra och jag varvade mellan dem och lädersulade hosor. Inga som helst problem att traska runt i på dagarna, som ju blir rätt långa med mycket traskande. Kändes mest märkligt att sätta på sig vanliga skor sen med stöd under hälen. Barfotasommar hjälper nog

Jag är förövrigt i full gång med mitt tjärbrännande vilket är en stor bidragande orsak till att det är så stilla här. Dessutom har jag hittat klara fördelar med facebook när det gäller att göra snabba hantverksuppdateringar men känner nu det är dags att kombinera de här två forumen och låta dem kompletera varandra istället för tvärtom. Ber lite grand om ursäkt för det fattiga innehållet här senaste tiden.

Men alltså återigen jättestort tack för alla komplimanger å fina ord de senaste dagarna, jag tycker det är skitkul även om jag inte är så yvig av mig känslomässigt :) men jag hoppas ni förstår det ändå!

Allmänpåverkad av tjära

2010-07-19T23:42:00.000+02:00

Sitter å lyssnar på lite Hendrix, Machine gun & Villanova Junction och andas in efter en dag av viss framgång..

Pappa kom precis in å undrade skrattande om jag kommer kunna sova i det här :) Jag har idag vart ned till Olsäterssågen och fått mig en talltopp smäckfylld av törämnen som jag sedan skall ta med ned till Södra råda och bränna tjära av. Högg upp bitarna i eftermiddags men för att de skall hinna torka ur det sista bar jag in fyra rejäla famnar som nu ligger i två staplar här på golvet. Så det doftar ganska mycket kan man säga :) haha jävlar va gott jag kommer sova!

Ja Södra Råda alltså. Det har jag nog inte skrivit något om nej(lyckades hålla tyst för en gångs skull) men jag har alltså fått till ett samarbete med kyrkbygget där och skulle redan i helgen varit dit och börjat med mitt tjärbrännande, men eftersom det var ytterst låg aktivitet där just då sköt vi på det till den 26:e

Där fram på gräsplätten kommer det äga rum. Å till höger syns kyrkan så långt som bygget kommit när jag var dit i Juni å hälsade på.

I förra veckan grävde jag mig en provtratt för att få ett hum om vad det innebär i arbete att utföra själva grävmomentet. Granslanan som står där i mitten är rätt fiffig faktiskt. Man gör på den en markering för gropens blivande djup och slår sedan ned den i marken tills markeringen nås. Sedan mäter man ut radien med ristpinne och snöre och sen är det bara att gräva tills man når slanans spets i backen. Sidorna skall vara helt raka är rätt viktigt. Sen gör man plats för kaggen som tjäran skall sippra ned i. Så är det klart för att packa på med töre. Jag kastade inte upp någon snygg vall som synes men den skulle jag också tro har en viktig del i konstruktionen för att den skall bli bra. Eller Frands tror det men jag håller med honom.

Inget Råda den här helgen alltså, men jag for ändå ned en sväng till Paskbo & fixade med lite röjsågning å annat pyssel så här kommer ett gäng mysbilder från en kvällstur te GranisHyttan m.m.

Rekonstruktion av gamla skorstenen. Börjar få nåra år på nacken denhär med. Jävla fin i det ljuset.

John Bauer-skogen bakom hyttområdet samt grunden till årets mila. Ingen skorstensmila i år tro..?

Å sist världens finaste hus :) Nä men det såg för härligt ut just där i alla fall.

Så, imorrn fortsätter mitt törvedslet men jag försöker hinna med lite hantverk också kära ni som eventuellt undrar. Har på g ett par slidor till ätsticka å kniv för en välbekant återförsäljare också så de lär väl avhandlas här snart. Mycket ornamentik å så på lädret så skall de finnas till försäljning på medeltidsveckan sen.

Los caprifolbunt"

2010-07-04T23:06:00.000+02:00

Tempot är lugnare här nu än det varit på länge, egentligen inte sedan sidan blev till och jag var lite yrvaken de första månaderna. Men kikade efter och bloggen är lite drygt två och ett halvt år så om vissa ålderssymtom ger sig till känna är väl inte det så konstigt.

Hornkammen är på sluttampen och under arbetet med den för några dagar sedan jag blev faktiskt så inspirerad att jag gjorde en kort instruktionsfilm som visar hur det ser ut då kammens tänder sågas fram.

Den ligger å plaskar på facebook också så många av er har väl redan haft möjlighet att kika.

Nu är det faktiskt så att det inte bar sig bättre än att jag lyckades bryta av en tand på den sista tandplattan precis efter jag lagt upp filmen på nätet(eller Internet för de som hellre ser det benämnas så). Är förvånad över mitt lugn den kvällen men ilskan rann mest av mig till förmån för viss trötthet som infann sig istället. Beslutet togs samma kväll att inte försöka finna på någon kompromiss utan att helt enkelt avlägsna nitarna och göra en helt ny tanplatta. Så det pysslar jag med nu alltså.

I övrigt är hornfodralet färdigställt, utan missöden, så efter den här lilla omvägen kommer det nog bli bra ändå. Hela kitet får till sist sen en egen liten läderväska att hänga i bältet i.

I väntan på bättre kan jag j också slänga med en liten bild på cotehardien tillsammans med sin väska och liljekonvaljkvist. Laskningen fick en smått ofrivillig röd infärgning och med oljan sedan blev jag jävla nöjd med lädrets färg, som inte återges särskilt bra här ;) Är i stort också nöjd med själva väskan i sig men den ger inte ett tillräckligt självsäkert intryck för att det skall kännas helt bra. Men.. skitsamma!

Mina patinor är inte rosa, än

2010-06-13T12:20:00.001+02:00

Skoj på er! Det här är ett försök att hålla mig fokuserad på hantverk unt nicht så mycket andra grejer, hur pockande de än må va.

Bara för det slog det mig precis att jag fortfarande inte skaffat ylle till de nya hosorna, hm fan också.. men även om jag så blir tvungen att gå barbent så har jag i alla fall ett par patinor att göra det i. Vill minnas att de omnämndes sist men nu är trädelen helt klar. Håller nu på att bestämma hur läderfjuttiraljen skall se ut. Skall det bara vara stöd över fotryggen eller över hälen också?

Designen på dem är ganska långt tagen från Arnolfinis patinor vilket förstås är betydligt senare än mitten på 1300-talet, närmare bestämt 1434, men det sket jag helt enkelt i den här gången. Har inte lyckats rota reda på eventuellt generrella drag på patinor under de tidigaste perioderna men skulle det visa sig att de absolut inte kan ha sett ut såhär 1340-ish så får jag väl fan ge bort dem eller nåt. Inte värre än så.

Å väskan min börjar även den så smått att ta form. Ser lite grand ut som nån djävla överkörd Musse pigg där på soffan, lycklig slump. På bilden till vänster har den nyss tagits upp ur färgbadet och där är ett såntdär tillfälle när undertecknad står å ler lite fånigt, eftersom det hela lyckades å med riktigt gott resultat dessutom. Min första väska så jag gör lite hejsom svåpsan med ihopsättandet av delarna. Den ofärgade syddes alltså fast efter att de andra sytts ihop, vilket är fan så mycket mer komplicerat än att göra det innan. Lärdom till nästa gång, kanske? Eventuellt kommer ett litet antal tennbeslag att tillmodas för att sedan pryda "öronen" på den.

Har även satt igång med sommarens dörr, skrapning alltså. Den här gången gäller det dörrn in från glasverandan och det var ett tungt djävla as skall jag säga. Stabil spegeldörr med rejäl brädfodring på ena sidan så det var nätt och jämt jag orkade marklyfta den. Eller det orkade jag int först men stod den likförbannat ute i snickarbon på nåt sätt. Även denna har haft nångon slags engelsk röd från början och ovan den en vacker blå.

Så fick ni en yxbild där på schluttet också.

På väg

2010-05-27T19:34:00.000+02:00

Ja alltså den trefärgade cotehardien är klar. Blev färdig med den någon natt i förra helgen men det är sån allmän uppbrottsstämning nu både för mig och många i ens närhet & därför så mycket man vill hinna med sista veckan innan sommarn. Kommer istället att försöka arrangera något fotande av den tillsammans med de nya skorna och de nya hosorna längre fram under sommaren när de blivit klara. Vore jäkligt schysst att lura med någon & ta kort i lite mer romantisk miljö, istället för mot en vägg i en lägenhet i Uppsala. Var som helst med lummig grönska & vatten eller stenmur av luddig ålder. Eller nåt riktigt dekadent motiv å få leka dryg adelsstropp å sitta uppflugen i nån djävla rhododendron med ett överfullt vinglas eller nåt. Eller i ett hav av rosor på ryggen av en enorm svan som de har sytt ihop av en massa levande svanar och som sen flyger iväg över en spegelblank sjö med näckrosor...
Ja, vi får se vart jag känner att gränsen är nådd.

Nu vill jag berätta en massa här om sommarens ståndande tjärbrännarexperiment men jag skall inte göra det. Är inte helt herre över det som händer så även om allting förhoppningsvis klaffar får jag snällt lugna mig till det finns något konkret pålitligt att säga. Blir i en fin värld ett samarbete med ett roligt annat projekt i södra Värmland.

Vill dela med mig av lite skojig kurslitteratur också på det ämnet.

Hämtade idag två böcker på Carolina, två handböcker för kolare utgivna av Jernkontoret, från tidigt 1900-tal. Nu är det visserligen tjära jag pysslar med men de båda industrierna går hand i hand i mångt å mycket.

"TILL TJÄNST FÖR UNDERVISNINGEN VID SKOGS- OCH KOLARESKOLOR SAMT TEKNISKA UNDERVISNINGSANSTALTER OCH FÖR PRAKTISKT BRUK" som det står på första uppslaget. Fan vad jag gillar det! (Fast jag känner mig lite grand som Jean de Florette med sin bok om hur man lever av jorden som han litar så blint på).

Om jord å grönska å såntdär så har jag tydligen tillbringat så mycket tid i botaniska trägårn nu så att trädgårdsmästarna börjar heja på mig, det är lite humor faktiskt :)

Men det är ett jäkla schysst ställe, supernära från där jag bor dessutom mitt smäck på väg till skolan(tittar man ut genom köksfönstret ser man ett av tornen på skolan & sen breder hela botaniska ut sig hitom det) samt en massa fin grönska med klart mycket mindre avgaser än på många andra ställen i stan.

Varför skulle jag sitta å läsa någon annanstans liksom?

Här har exempelvis en djävla massa barn planterat en djävla massa tulpaner som står å kikar på en när man går förbi. Två likadan rabatter bakom mig.

Å där tog det visst slut.

Dagens visa

"Vill inte" eller sagan om "Då hela min begreppsvärld rämnade, började brinna, sjönk och sedermera sprängdes"

2010-05-14T19:25:00.001+02:00

Har en liten bekännelse... tumti dum
Stod emot länge, väldigt länge faktiskt och har med mitt rätt barnsliga trots ignorerat kompisars yrkanden, bedjanden, vädjanden... ja såntdär, om att jag skulle vika mig. Men icke. Näsan i vädret och framåt mars!

Jag registrerade mig vid lunch på face.. äh fan. På face.. b. Äää Skit också!! På facebook

Haha det är så jävla smärtsamt så det är inte sant! :D Jag brukar verkligen kunna stå emot alla sånahär flugor som folk glatt hakat på genom åren, men den här gången lyckades faktiskt några vänner övertyga mig om att det kanske ändå kan finnas ett visst värde i att vara med. Vi är förresten två som stått emot så det har känts rätt bra egentligen hela grejen. Skön känsla den där friheten av att inte ha nån koll alls och se helt växlad ut när folk referar till nåt som hänt/sagts på facebook.

Men. Börjar så smått närma sig läget nu när flera av oss kommer dra iväg längre perioder till alla möjliga olika landsändar och på nåt sätt vill man ju ända ha kvar kontakten.
Eller ja, det beror ju på vem det gäller förstås ;)

Kanske skulle ge nåt försvarstal till varför jag är så förbannat restriktiv till det här och liknande grejer, men beteendet är väl å andra sidan int så jädra förvånande sett till karaktären på det som vanligtvis avhandlas här. Kan jag tycka själv i alla fall

Ja, tack för mig. Det här var en liten studie i konsten av att göra stor sak av en liten petites.
Nu vill jag mest krypa upp å gömma mig på ett berg o begrunna mina ageranden. Lite som Muhammed, eller Siddartha för den delen.

Bockön

2010-05-12T00:38:00.001+02:00

Många många mil bort ligger två styckna halvfärdiga patinor och slummertorkar i en snickarbod. I samma snickarbod står en liten vit burk i ett hörn med diverse rostiga spikar samt sönderklippta delar från en liten plåtbit som tidigare suttit över ett hål i golvet. Tanken är att nästa gång lägga i valda delar av den påbörjade väskan för att låta färga svart. Säkert kommer jag hinna hitta på någon helt annan metod att färga in skinnet tills nästa gång, men tänkte ändå det kunde vara bra att se sig litet förberedd.

Nu sade jag ju sist att virket som fanns att välja på var lönn eller björk och att färsk al saknades helt. Det var innan jag mindes att det för ett par år sedan blåste ned just en al i ravinen ned mot älven, så med yxan i högsta hugg(insert dålig skämtassociation här) kapades en lagomt lång stock vilken sedan bars upp för att klyvas. Hade samtidigt en polishelikopter strax ovanför skallen som nog letade efter guben som gick genom isen i vintras. Märklig känsla.

Hur som helst, på bilden till vänster har stocken klyvts, kapats och yxats till i rätt mått. Hyvlade sedan biten någorlunda jämn innan själva patinaformen började yxas ut. Den ena skymtas halvfärdig upp i hörnet på nästa bild. Det är som att det blir lite spån när man slöjdar i trä.

Å nej, jag är inte beroende av kaffe men det var den tiden på eftermiddan och det är trots allt rätt rogivande att ha med sig en kopp ut. Så fattar man den med ena näven ibland och lutar sig mot någon av stockarna vid dörrn, står o smuttar lite samtidigt som man filosoferar o resonerar kring hur arbetet fortskrider. Livsnjuteri kan vi kalla det. Maskning från arbete kan vi också kalla det men livsnjuteri låter bättre.

Rännet ovanför snickarbon har i alla år saknat fönster och har således blivit fantastiskt nerskitet av svalor. Golv, bord, stolpar, virke, gammal gungstol med mera. Men nu är tvenne plaststycken fasthäftade för gluggarna i väntan på riktiga fönster så kan vi äntligen städa upp där. Det är trots allt ett ganska stort o bra utrymme så det är synd att inte kunna använda fullt ut. Har rätt mycket lövvirke ståendes där och det vore fint att kunna arrangera lagret lite bättre. Får väl se om inte utrymmet går att använda till en hel del annat också.

Tog en kortsväng bort till Ransjön också för att avnjuta lite natur innan det bar av söderöver igen. Hittade en jättefin liten udde med synliga hällar ned mot vattnet och kände rent instinktivt att här måste det fan ha funnits någon aktivitet under stenålder. Kikade sen på FMIS och föraningarna stämde mycket riktigt.

Bockön sedd från fyndplats för trindyxa. Det är faktiskt inte så himla svårt att föreställa sig ett par stenåldersnissar sittandes på nån sten i strandkanten ute på ön med en metrev vilandes i vattnet. Vore det varmare i vattnet skulle jag i alla fall göra det själv.

Mångfald med grejer i mitten.

På väg tillbaka till bilen fick jag syn på vad jag hoppas är rester efter grävling liggandes nerkört i vägbanan. Är det inte grävling är det illa.

Så har jag äntligen skaffat mig garn också så nu är det i princip bara att köra på med bandvävandet. Det är säkert inte det bäst lämpade garnet för ändamålet men det är fina färger och norskt så vad kan gå fel? Boken var mest för att komma upp i rätt ordersumma men eftersom båda författarna är halvt bekanta, den ena mer än den andre, så kändes det som ett rätt relevant köp. Djävligt fina bilder i den också.

Slänger sist med två figurer som ritades sent en kväll förra veckan och som jag verkligen blev helförtjust i.

Typen av teckningar görs lite då och då men nu är det längesedan. Är nog eventuellt på gång att äntligen göra slag i saken och få till det här med F-skattesedel och starta eget också och jag är fan sugen på att ha den ena som förlaga till logga. Flygande bajsande ren liksom, hur mycket bättre kan det bli?

G´natt

Naturbetraktelser och konstnärliga sinnestoppar

2010-05-03T22:45:00.001+02:00

Hej på er, det var allt fan ett tag sen det skrevs nåt nu men det var så skönt att låta bli ordbajsandet som annars tenderar bli när jag egentligen inte fått gjort så mycket nytt.
Men, sitter nu å skriver på mitt rum i Ranis och kunde samtidigt avnjuta en fin solnedgång. Om det inte vore för att den redan varit och för att det ligger en molnskärm rätt smäck över horisonten i väst. Var säkert fint någon annanstans istället.
Jag haver Högom-slöjdat lite här de senaste dagarna vilket resulterat i tvenne glada framgångar och en fundering, men funderingen löser sig säkert snart.

Börjar med kammen

Ni har sett det förut och kommer med all sannolikhet att få se det igen, men min förhoppning är att jag framöver kommer få sällskap i kammakeriet och kanhända kan det här vara till någon hjälp då för den.

Här syns profilen på de tre tandplattorna som för den här kammen försänkts över mitten så att de båda byglarna kan få smita åt bättre. De snälla omtänksamma järnåldersnissarna verkar ha resonerat som så att när vi nu ändå gör så djävla komplicerade grejer kan vi ju passa på att krångla till det lite ytterligare. Alltså inte mitt påhitt utan belagt från fynd.

Nu återstår ornamentiken på kammen och montering av fodral.

Till vänster ämnesskörd för storknivens skaft. Det här är lite myskul faktiskt för ekvirket som ämnet tas ur är en gammal järnvägsstaketssolpe som vi pallade förra året. Staketet är sedan många år ur bruk och stolparna står lite hur som helst efter järnvägen men det som är så jävla fint är att de en gång sattes upp av min farfars far för en sisodär 60-70 år sedan. Ytskiktet är förstås litet väderbitet och angripet men kärnvirket är så fint som det bara kan bli. Snacka om åtebruk!

I övrigt har jag börjat på min första väska vilken gör trevande framsteg och eventuellt kommer de första bitarna sys ihop imorrn. Vet dock ej i vilket skede infärgning kommer ske och det ä väl också därför som trevandet utgör så stor del i det hela.

Trevar gör jag också ifråga om mina patinor, mest angående vilket virke som lämpar sig bäst eftersom jag inte har tillgång till något färskt i nuläget. Väljer mellan skithård lönn och ännu djävligare hård björk.

Fick mig några naturkäftsmällar igår också med fadern till ett naturreservat vid Klarälven söder om Ranis vilket också används av Nordens Ark som utsättningsplats för vitryggig hackis. Väldigt märkligt och väldigt fint litet område med hur frodig växtlighet som helst.

Gillar den sista måste jag säga. Vilka har större rätt att sträcka ut sig å må gott uti grönskan än växterna själva liksom?

Det är ju en massa dräktprojekt igång här nu och en hel del egna också faktiskt både för järnåldern och medeltidandet. Fick nån rejäl dos av slöjdarlusta i förra veckan kombinerat med sug efter att få komma ut på lite fältaktiviteter och umgås med annat historiefolk. Kickade så igång cotehardien igen och de här andra projekten som nu dyker upp här och lät samtidigt diverse youtube-klipp rulla på i bakrgrunden som extra inspirationsflöde. Å det är det jag försöker komma fram till, att jag blivit tvungen att erkänna för mig själv att Trixarna faktiskt har en jävla fin kärna i sina grejer. Partier av förra sommarens mastodont eldförställning når nivåer som är bra på riktigt. Alltså inte bara bra rent underhållningsmässigt utan bra på det där sättet att ens konstnärliga sinne vaknar till och registerar att man precis upplevt något av toppkvalitet.

Som exempelvis partiet en dryg minut in i det här klippet.

Underbart. Älskar eldväsen å vemodiga tvetydiga musiken. Mer suggestivitet åt folket!

Varför berättade jag om det där? Ingen aning... kändes mest bra

Tendenser, tankar och tidsfördriv

2010-04-16T20:05:00.001+02:00

Jag har skaffat mig ett nytt klassrum. Halvt av en slump egentligen för det började med att jag försökte mig på att sitta å läsa med ett par kompisar nere i det såkallade masterrummet på skolan. Det var bara det att på lunchen satte vi oss ute i solen och efteråt pallade jag inte med att krypa ned tillbaka i källarn, utan gick istället å fann mig en fin plats i botaniska trägårn.

Har suttit där å läst varje dag sedan dess. Skithärligt och förhållandevis folktomt än så länge också.

Fast idag började det snöa lite på slutet så vädermässigt är det kanske aningens osäkert ännu.
Men fortfarande fint!

Har hittat en ny fin bok med folkdräktsrelaterade mönster här igen också.

Å än en gång på ryska eller annat öststatsspråk så jag har inte den blekaste om vad den heter eller vad som står i den, men det är roliga bilder.

Bland annat på ett flertal kvinnofigurer, som den befruktade Tomteblosshäxan.

Istället för Pomperipossa kan man kalla henne för Tomteriblossa.

Mm, det var inte så jävla roligt...

Eller som den här tantan som visar hur man fäster foten åter om man varit lite packad när man högg ved sist.

Fina väskan vilken får mig att fundera på hur långt den ligger utseendemässigt från väskorna som bars här under järnålder. Vi har ju de fina magyarväskorna men det är knappast troligt att det var något som gemene man bar, å inte gemena kvinnor heller för den delen.

Det finns en typ av väskbyglar från Vendeltid å bakåt som rent storleksmässigt och i viss mån även ur utformningsaspekt påminner om byglarna på denna väska. Men det verkar inte finnas någon riktigt klar uppfattning om var på väskan de egentligen suttit och vilken funktion de har haft. Ja flera av dem har säkert bara en rent prydande funktion men det finns också ett stort antal som har en liten sölja mitt på och den håller så smått på att driva mig till vansinne.

Här kan ses en tolkning av placering för just ett sådant beslag, som den fina killen till vänster bär på sin väska. Ja, just det belsaget saknar förstås sölja men det finns likadana som har.

Jag vill gräva ut tio gravar med sådana här byglar och sedan kunna sammanställa materialet och säga att "Jo men här har det visat sig att de skall placeras där och fästas på det sättet, så nu är det bara att börja göra rekonstruktioner på det".

Nu vill jag det

Apropå historiskt återskapande å dräkter å tjafs slängde jag igår iväg anmälan till textilvetenskapen för i höst, så får vi se vad det blir av det. Ganska småkorkat egentligen men skall jag nån gång få mig lite mer textilvetenskap på universitetsnivå är det liksom sista chansen nu. Igår planerades också fem veckors praktik in på länsmuseet hemma i Värmland så det blir snygg början på den textilkursen när jag kommer va 30 mil bort å arkeologa de första fyra veckorna :) Kommer nog tillbaka lagom te första tentan så det blir så finnt så.

En oavhandlad sak från förra månaden finns också. Fick ju två fina moccakoppar från modern och från fadern blidde det också dryckesdon, men ämnat för lite annan dryck.

Nämligen en liten tumlare i silver, anno jag kommer inte riktigt ihåg men tidigt 1800-tal i alla fall.

Silver är nog i mitt tycke helt klart överlägset guld i förmågan att trollbinda en.

Å apropå "en lille en" är Sveriges bästa humorprestation näst efter Peter Apelgren materialet från "Tack för kaffet" och "Nöjesmassakern".

Alltså nivån på humron är rakt över väldigt låg men samtidigt så jävla hjärtlig å kärnfull så man kan inte annat än älska den. Ståuppare nuförtiden kan bara skita ner sig för de har inte en aning om vad riktig humor är.

Det här sändes ju visserligen innan jag var liten kotte men efter det har det förstås visats i repris nån gång för jag minns väl att man sett det, om än för rätt längesen.

Mina nya älsklingskockar Preben & Preben!

Gör semla

Bakar wienerbröd

Bränner fast

Å sist Mutti & Mutti

Får jag inte jobb som arkeolog skall jag fan bli bagare, från Danmark då vill säga.

Sen lovar jag bättra mig på hantverksfronten framöver, åker hem 27:e igen å då blir det intensivkörning ett tag å sen var det väl fan om inte cotehardien kunde bli färdig också, vet int vad jag pysslar med egentligen.

I solen

2010-04-11T20:02:00.002+02:00

Märklig tid nu framöver. Vårens kurs tog slut för ett par veckor sedan och eftersom uppsatsjobbet ligger på heltid resten av terminen är jag egentligen helt ledig från skolan fram till vad det nu blir för några kurser till hösten. Fast jag har nog inte riktigt fattat det än för när min handledare för ett par dar sen frågade när det skulle bära av hemöver mumlade jag nåt om att det väl blir fram i sommar nån gång. Men egentligen kan jag ju resa hem för sommarn redan nu!
Sanning med modifikation förstås, skall förhoppningsvis ut med skogsstyrelse/arkeologfolk och kolla tjärisar framöver och all annan kontakt med dito presoner och dito ämnesrelaterade bibliotek sker förstås lättast här och inte hemma.
Apropå min master igen så kan det hända att det ploppar med lite hantverksprojekt här ifrån den också.
Behöver fixa både spade och uppsamlingskärl för tjäran nämligen. Men ibland önskar jag bara att jag kunde hålla käften, för flera gånger har vi diskuterat det här med hur man skall samla upp tjäran i tratten. Frands börjar då fundera över vart man lättast kan köpa laggkärl eller kanske något i näver varpå jag replikerar "Ja eller så kan man göra det själv..."
Det går liksom inte att hejda. Jag känner hur orden är på väg och försöker stoppa dem innan de lämnat munnen men det går fan inte. "Mm eller så kan man tillverka egna"
Stupido!! Ges gång på gång chansen att slippa extrajobb men är fullständigt oförmögen att ta den.

Rejäl träskyffel för grävning av tratt o sedermera fyllnadsmaterialet från densamma, samt en styck krympburk modell större. Krympburk... jo men jag tror det kan bli skoj, skoj som ett litet katekesförhör. Vi pratade iofs om laggkärl och det är väl kanske mer konventionellt, men innebär samtidigt betydligt mer jobb. Säger han som bara gjort ett laggkärl och aldrig någon krympburk.

Igår hämtades mitt skoläder så nu jäklar skall det bli skodon av!(Glömde ännu en gång att kika på patinor hemma)

Fick dessutom ett helt egenbeställt getskinn när jag fyllde så väskor och sånt står även de och knarkar vid dörren.

Å jackan min har blivit med de första röda ullisbitarna.

Det är inte så värst snyggt gjort men rött är det i alla fall. Lite som kommunismen, det var fan inte snyggt men det var rött :P

Utgick i början från Dalbytröjan vad gäller inspiration men har sedan upptäckt att det hela påminner mer om en Delsbotröja, med alla sina röda Tjottaronger(tjottarong är eget samlingsnamn för "påsydda flärpar utan direkt praktisk innebörd").

Nu är jag dock väldigt i valet å kvalet om det skall bli någe rött upp vi halsen eller om det är snyggare med bara svarta skinnet? Det är nog egentligen häftigare med rött även där men jag tiltalas samtidigt av den nakna skinnkragen. Åsikter är väldigt välkomna!

Dålig bild på partiet ifråga. Gäller alltså en eventuell smal strimma rött vid kragens söm. Paspoal har jag fått veta att det heter, men kan som sagt också kallas för tjottarong.

Om broderiet på ryggen blir av ser det ut såhär.

En på vardera rygghalva är tänkt. Kronan på... ja det blev visst ett träd hm, ja den skall hur som helst fyllas ut något med fler grenar och kanske någon liten fågel eller så.

Har mer att avhandla men avslutar istället med lite bilder från eftermiddans promenix i Botaniska.

Det finns växter där också ;)

Edit: (Musik) Gjorde en upptäckt idag. Någon vänlig människa hade igår lagt upp en låt på youtube som jag letat efter sen strax efter den släpptes 2007. Bandet ifråga gav senare ut låten på sin sista skiva vilken jag visserligen har, men där är den del av en annan låt och även om allting är väldigt väldigt bra har jag ändå längtat efter att få höra den i sin ursprungliga form. Det var något som fångade mig vid första genomlyssningarna se.

Faller troligen inte så många i smaken, men vad gör det

Teutonic Witch

Innan påsk

2010-04-01T19:25:00.001+02:00

Hej, nu har jag grejat lite. Å saker blev det då, som blev färdiga åen del som blev nästan, å andra som blev inte, men ändå lite.
Först gjorde jag en fuling och plockade in ett spontanprojekt som dök upp i idéform förra veckan. Tog dock inte så lång tid så jag blir ändå klar med den lite enklare hornkammen som var beställd.
Men alltså, fulingen!

Vissa sameslöjdare gör små ripor i masurbjörk, en del ganska påkostade saker med stora horninlägg över ryggen med mera och jag började själv göra sådana i yngre år just för att jag tyckte de var så jäkla fina. Nu är det längesedan sist men så i förra veckan dök ett finfint tillfälle upp så då kunde jag inte hålla mig.

Den här ser helt annorlunda ut än Duodjiriporna och skiljer sig även från mina första och det känns förbannat bra att det blivit något eget och inte bara en kopia av äldre slöjdares. Bestämde mig ganska snart för att den kändes mer som en orrhöna än en ripa också så då blev det extra eget å värmländskt :)

Sedan har kammen som sagt blivit klar och jag är helnöjd. Klart enklare än min första och kanske framförallt större. En ny detalj är att jag inte använt något sandpapper för slutpolering utan endast en fin fil. Ger helt annan känsla och känns dessutom mer historiskt korrekt.

Liten kamtandssågarbild.

Fodral till den. Har funderat mig blå över hur stängningsanordningen skulle konstrueras men så igår kväll lossade det. Fruktansvärt enkel princip men förhoppningsvis funktionell och helt klart stilren. Ville för allt i världen inte ha en massa extra påsydda detaljer.

Nu bränner jag på med alla projekt direkt här, så kommer det bli världens glapp sen till nästa gång, men ja ja.

Har med framgång smort skinnjackan som jag förresten valde att låta bli å färga. Började skimra i cerise på den lilla provbiten å det var väl inte riktigt min önskan att ha en så utstickande jacka.

Infettningen tog tid men jäkel va kul det var. Satt i soffan med morgonkaffet och såg på en gammal Emil film samtidigt vilket gav helt rätt stämning till arbetet. Faktumega så blev den lite mörkare efteråt så nu är det bara att köra på med folkdräktandet sen när jag ä tillbaka i Uppis(där det krappröda tyget ligger kvar, fan också).

Så är min första kniv åter med skaft så att jag äntligen kan använda den igen. Ärligt talat minns jag knappt när den användes av mig sist, var nog för liten för att kunna minnas det.

Spetsen har inte gått av, det är bara mer luft där! Försöker jag intala mig själv men det går sådär. Kikar man i snickarbon sitter den oroväckande uppenbart fast i hyvelbänken.

Just det förresten! Det är ingen som vill kännas vid att ha gett mig en bok via Naturskyddsföreningen?

Dök nämligen upp en betald bok i förra måndan vilken har gett mig lite bryderier, minst sagt haha ;)

Får väl ringa å fråga dem om inte annat, så inte de själva fått en knäpp och börjat lägga medlemsavgiften på litteratur och skickat iväg till folk lite spontant sådär.

inte än...

2010-03-31T20:34:00.000+02:00

...men imorrn! kommer lite presentationer av projekt från gågna dagarnas slöjdande. Bara som en förvarning efter den långa hantverkstorkan.

Sparrisfilosofi

2010-03-24T20:14:00.006+01:00

Okej det här är egentligen mest för min egen del, men tänkte det kan va kul om ett år eller så att se vad det faktiskt blev av grejerna.
Sitter och käkar nykokt sparris med en klick smör och funderar på de hantverksprojekt som är igång och vilka som sedan följer.

Så:
Göra klart påbörjad hornkam med tillhörande fodral.
Sy klart den trefärgade cotehardien
Sy klart den rutiga rocken
Göra en ny ripa (4-5 år sen sist)
Färga om och folkdräkta skinnjackan
Tillverka ny hornkam som kopia av den från Högom
Eldstålet från Högom
Storkniven från Högom
Eldsagningssten från Högom
Gravera horninlägg på armborst(?)
Måla färdigt den surrealistiska skogsakvarellen
Göra klart dubbelbälgen och börja gjuta brons
Börja väva brickband (för helvete kom igen nån gång!)
Sy 1300-tals skor
Sy 1300tals väska
Sy yngre järnåldersväska
Eventuellt medeltida nålhus
Ny 1300-tals kniv (så fort jag får tid haha :)
Fortsätta planera folkdräkten

Sen är det förstås en del annat mer vardagsbetonat hantverk också som att fixa färdigt bokhyllor, skafta om yxor och allmänt grejande i snickarbon. Men det är sånt där strö mer som ligger parallelt med det andra.
Mitt upp i allt har jag börjat få sug efter att göra någon såndär värstingkniv igen. I stil med den gamla drakkniven från 03-04. Alltså en riktigt naiv urflippad grej för att slippa allt vad historisk korrekthet heter och bara känna & drivas av det rent konstnärliga. Har redan pratat med kompis om´et, hur börjar längta efter den där riktiga kicken av hantverksrelaterad tillfredsställelse.

Ivar Arosenius var förresten en sjuhelsikes konstnär, så ni inte glömmer bara.

Projekt "Kombinera hårdrock med ylle" påbörjat

2010-03-21T19:34:00.004+01:00

Vårjackesöket gick väl sådär halvbra får man säga, men nu har jag i alla fall en jacka jag dels kan tänka mig att bära och som dessutom går att stänga. Önskan var att hitta en lite rejälare svart skinnjacka i nöt snarare än i get just för att få lite mer stadga i plagget, men det var lögn att finna. Har plöjt igenom i princip alla affärer jag känner till i Uppsala som för herrkläder och dagens man verkar vilja ha skinnjackor som är så sladdriga som möjligt och helst att materialet snarare påminner om fet plast än skinn. Dumjävel!
Får fortsätta sökandet efter en bra jacka på lite djupare nivå och leta på någon mindre tillverkare som kanske minns vad kvalitet är.
Det blev alltså återigen ett köp på myrorna, förstås inget fel i det men det var inte vad jag hade planerat.

Hade redan innan tänkt leka lite med nyförvärvet och eftersom det nu blev billigare än beräknat tar jag steget fullt ut.

Färgen är lite dassig och sedan är den aningens sliten vid ärmslut och andra utsatta partier och dyker inget bättre alternativ upp kommer jag faktiskt gå lös med svart narvsvärta och helt sonika "måla" om den. Eftersom jag vill ha den riktigt korpsvart och inte småblek.
Efter det börjar leken och som nån kanske sett står det här till vänster "folkdräktstrasha skinnjacka" och det är just vad som kommer ske. Krappröda besättningar skall sys fast på flärpen över blixtlåset samt eventuellt vid kragen å lite andra ställen.

Igår kväll slog det mig sedan att det vore fint att brodera lite på jackan när man ändå är igång så i de två stora partierna på ryggen skall något specialigt mönster broderas i samma röda färg som besättningarna. Vore det här i slutet av tonåren hade brodyren gjorts tok-psykedelisk men nu blir den istället ganska ren å geometrisk, helt i samma anda som garnityren på denne herres skjorta och bôxer.

Inspirationen till besättningarna kommer förövrigt från Dalbytröjan som storbonden Rasmus-Lasse bär på detta fotografi. (Han heter alltså inte Rasmus-Lasse, det är bara nåt jag hittat på, ifall nån fick för sig att tro det stämde bara.)

Det är ju lite synd om honom att han skulle skita på sig precis när de tog kortet, men måste man så måste man.

Mm jag vill också va i sepia...

Det är något såntdär som min blivande vinterrock kommer att se ut apropå det. Börjar känslomässigt luta mer och mer åt ett brunt ylle snarare än ett mörkt.

Å här görs så stora framsteg att man knappt vågar tro det.

se bara

Det går faktiskt bra, knapphål kvar på en arm bara

Mer mars

2010-03-17T14:15:00.000+01:00

Å inihelvette vad jag fyller år då!
23 års krisade lite med Arash imorse som själv fyllde för ett tag sen och vi var väl båda överens om att det än sålänge är rätt lungt, men det börjar fan närma sig 25 nu och sen är det barn å hela hadderajet. Haha ja just det! Drömde förresten härisistens att jag redan hade barn och det var så jävla typiskt mig på nåt sätt för först kördes ungen runt i den obligatoriska barnvagnen, men efter bara en liten stund in i drömmen hade jag väl tröttnat på att dra med det där stora åbäket så då bar jag istället runt på barnet i en såndär liten röd plastkorg man har maten i på ICA :) Det var ju o så mycket lättare att ta sig fram bland mycket folk då.

Nä kiddisar(som jag å Jimmy kallde dem förr) får nog vänta några år till, vore rätt fint att kunna försörja dem faktiskt och sen att bo mer på ett ställe snarare än på tre-fyra olika platser. Funderade över det där med flyttande och hem och det är nog inte mer än knappt två år hittils som jag faktiskt levt & haft alla grejer på ett och samma ställe, hur i hela fänriken skall det gå sen om man vill stadga sig med en tjej någonstans och liksom landa?
Nu låter det som att jag anklagar mina föräldrar här men så menar jag inte alls, för mig känns det helt naturligt att va på flera ställen samtidigt och sen om ett drygt år när min master skall vara klar väntar troligtvis en hel del runtflackande i landet för att följa grävningar, så då är jag nog bara hjälpt av att inte va allt för "hemkär."

Apropå mastern & mina tjärtrattar ja, hur går det med dem? Jo det går välan så fint som bara den. Hösten var lite lågsäsong på studerandet men nu träffas jag å handledar Frasse med nån veckas mellanrum sådär så det börjar rulla igång riktigt fint. Själva den experimentella delen kommer till min stora glädje äga rum i Värmland, var exakt vet jag inte än men jag har en god kanditat som förhoppningsvis kan passa. Vi pratade om det och kom fram till att det förstås vore jäkligt bra att ha det i samarbete med någon typ av hembygdsförening och få stöd från dem samt att också kunna få in den publika delen i projektet. Älskar att prata inför folk och berätta om grejer så sålänge man har nåt att komma med vore den biten skitskoj.

Närmaste tidens arbete består i att samla ihop aktuella grävrapporter och sedan börja upprätta en typologi över tjärtrattarnas "liv". De tycks alltså vara brukade fler gånger än en så det är intressant att kika på hur den utvecklingen sett ut. Förhållandevis få trattar har grävts och det är då förstås inte heller så många arkeologer som har koll på dem, men fram i vår sker utgrävningar inte så långt från Uppsala på lokaler som lämpar sig alldeles utmärkt för tjärtrattsfynd, så jag skall höra med Upplandsmuseet och SAU om man kan få hänga med och kika lite. Vore smått ovärderlig erfarenhet att få hitta och gräva ut en så jag har lite mer att gå på än bara bilder och profilritningar. Kan jag sitta där och lalla i nåt djävla hål och höra det stilla smattret av tjärrelaterade smeknamn som haglar över skallen min från de andra arkeologerna :-P Det är bara roligt, som Peter Apelgren säkert skulle ha sagt.
Gu va han ä bra förresten. Gillade honom skarpt redan i Rally när jag var liten men nu när man ä lite äldre(23 var det visst) kan man förstås uppskatta hans humor ännu mer. Klart roligast i Sverige hur mycket man än må tycka om Robert Gustafsson. Tilltalas väl av improvisationshumorn.
Istället för tårta får ni således en liten historia om hans uppväxt i Ucklum beläget på västkusten vilken orsakar svåra magsmärtor i efteråt. Helt underbart. Morsan hans ä från Lysekil precis som min farmor så man känner igen en hel del om grejer han snackar om. En sak har han dock väldigt fel om, kvinnan på Led Zeppelin skivan är inte en kvinna, det är en djävligt skäggig gammal man. Annars är allt bra
En liten session med Dr Tobias Sadness också.

Just det jag håller på med hantverk ja.
Skissen på storkniven från Högom är klar i sitt första skede och ser ut såhärer.

Tadadum!

Om någon verkligen är intresserad kan jag ge en lång utläggning över mina tolkningar men annars kan jag mest säga att jag faktiskt är riktigt nöjd utifrån förutsättningarna. Var skeptisk som en liten orangefärgad mandrill öve hela situationen i början men sedan låstnade det och former började kännas rätt.

Skaftet skärs och filas med varierande linjeornamentik och sedan mönstras den läderklädda träslidan med likadan samtida ornamentik. Karakteristiskt för romersk järnålder och folkvandringstid är just den här väldigt enkla och rena mönstringen som inte alls liknar senare tiders härjiga organíska bildvärld.

Gillar den skarpt och det skall bli kul att sätta igång sedan.

Nu är det hög tid att komma ut å få luft och sen ikväll skall min och Irlands födelstionaldag firas på tillbörligt sätt.

Mors!

Mars

2010-03-10T14:21:00.001+01:00

Nu skall jag gå och försöka hitta en vårjacka, önska mig lycka till!
Min nuvarande bruna skinnhistoria har precis som duffeln varit med mig i sex år och förra hösten paja blixtlåset vilket jag iofs lyckades mörka för mina äldre kvinnliga släktingar drygt ett halvår, men sen kom det väl ändå fram så nu är det nog ingen återvändo längre.
Pröjsade 340 pengar för den på myrorna i Karlstad och det står "Malung" i den med fina snirkliga bokstäver så det blir inte helt lätt att överträffa. Inte för att jag någon gång varit i Malung men det är egentligen bara ett stenkast från Hagfors så va fan.

"Man måste veta vad man önskar sig..."
Förbannat bra & fin låt å djävlar vad jag skall ha sånt skägg som killen med koskällan har sen när det är dags. Kanske går det fortare om man tar i som fan när man sjunger med?

Vet inte vad det här har med nåt att göra, har bara drabbats av nån proggig vårkänsla.
studioversionen är lite bättre förresten

Motljus

2010-03-07T22:58:00.002+01:00

Den här gången har jag lite att visa i alla fall.
Knapphålen färdigsydda på kroppen men inte på armarna och jag räknar ned antalet kvarvarande i lite granna samma muntra anda som Homer när han spolar ned stålfjädrarna i toaletten. Ända tills Mia undrade va fan jag satt å sjöng för nåt :) Nädå, jag sjunger så tyst så mina kära boendekamrater inte skall behöva tro det är illa ställt.

Det har faktiskt gått mycket bättre än jag vågade hoppas på, inga nervsammanbrott över att aldrig bli klar utan har bara förnöjt suttit och smånynnat och lite sådär hoppsan hejsan stoppat nålen i fingrarna en å annan gång. Kan jag ju tillägga apropå det att någonting som gör riktigt jädra ont är att sticka nålen i fingret, fast baklänges, med den breda änden först. Ibland har tyget blivit så hårt ihoptryckt när jag sydde knapparna så när man skulle sticka nålen igenom dem en sista gång för att fästa tråden, kunde det hända att det sade tvärstopp så nålen gick baklänges in i fingret istället. Verkligen en helt annan typ av smärta än när den går in med rätt ände. Eller rätt ände...? ja men ni förstår.

Kan va lite skoj att pyssla med sådär.

Nu när jag fått prova att ha den knäppt verkar det faktiskt som att det kommer gå att sitta. Man ser visserligen ut som en skrumpen pilsnerkorv över magen, men oj vilken välregiserad hållning man tvingas till å andra sidan. Det är faktiskt jätteskönt att verkligen fylla lungorna till max och känna hur plagget fylls ut. Åtsittande kläder brukar annars va ganska töjbara och mest följa med, men inte det här inte.

En glad asp

Sedan är det ju som så att eftersom kära gamla Fjällräven nu mer, precis som Metallica, gått och blivit mainstream är det dags för en förändring eller snarare att ta ett steg tillbaka till ursprunget. Fjällräven å Metallica fan ta er alltså.

Därför har jag äntligen, i egenskap av mig själv, bestämt mig för att lansera "Fjällröven"!

Idén har funnits hos mig sedan gymnasiet men tiden har inte riktigt varit mogen förrän nu tycker jag. Men nu djävlar, nu finns ingen återvändo längre... av nån anledn ja jag vet inte varför.

Funderade på att göra den mer som Lapporten med en riktigt rejäl skreva att parkera cykeln i, men näeh, det här känns mer estetiskt tilltalande.

Ja som ni förstår är det självklart ingen som tidigare ägnat sig åt den här ordleken utan det är fullständigt ny litterär mark som bryts i detta nu.

(va oförskämt kul det är att leka med färgpennor ;)

För att vara lite mer seriös igen på slutet börjar jag nu på allvar planera för projekt "vinterrock för nästa säsong". Funderade lite på hur många vintrar min nuvarande svarta duffel varit med och det är nog sjutton sen tvåan i gymnasiet(det är alltså inte 17 år sen jag gick i tvåan utan "sjutton" som synonym till "djävlarimej"). Inget direkt fel på´en men jag börjar längta efter något annat. Detta något annat kommer troligtvis att bli en ganska rejäl (handsydd?) yllehistoria till stor del inspirerad av riktigt gamla folkdräktsrockar. Om yllet skall vara i mörkt mörkt blått eller snarare en snällare gråbrun färg vet jag ische än, men hur som helst så skall ståkragen, jo för det skall den såklart ha, vara i kraftigt rött kläde med längsgående sömmar som ger stadga och karaktär åt skapelsen. I det klädet skall även ärmslut och vissa andra detaljer vara. Drömmen vore förstås att sy rocken i vadmal gjord på värmlandsfårsull, som Vitpannas fina ljusbruna ull, men det kommer nog innebära ett visst merjobb om jag skall ordna fram ett sådant material. Men kul vore det, näver de´läss.

Åh det är så fint ibland!

2010-02-26T18:34:00.003+01:00

Har jag nåt nytt att visa upp? Nä´ä, inte alls! Kommer jag ha det ganska snart så det är därför det här skrivs? Nix, int det heller. Men ibland spritter det liksom till i allt letande man håller på med och svips säger det så har man stött på någonting som är precis just det man vill ha eller se. Det hände igår varpå jag gick å myste & smilade resten av kvällen.
Har ju vart lite fundersam över den där blå kolten från innan jul angående huruvida försvarbar den egentligen är. Tänker då på vidden nedanför midjan och placeringen av banden. Har inte tidigare kunnat hänvisa till någon källa på ett sådant plagg och det känns förstås lite marigt som blivande arkeolog, men så igår lånade jag en tysk bok på biblan om tidigmedeltida svärd och på framsidan var en bild från en Karolingisk bokmålning tillkommen kring 820-830 e.kr. Fick ett kisande öga och ett par nedfallande ögonbryn och började direkt leta efter andra samtida målningar vilket resulterade i den här härliga tjommen.

Känns som han säger ungefär "Öy Frej! va fan! jag har ju vart här hel tia, va hôller du på med? Kanske inte på dialekt men ja, ni förstår.

Jag undrar om det är så att man låser sig vid det faktum att Skandinavien i princip helt saknar naturalistiska djur-och männoskoavbildningar under järnålder och att jag därför inte har tänkt på att leta i bildkonsten efter belägg för mina idéer?

Hur som helst, där är gubbfan och han har min kolt på sig. Kikar ni vid högra axeln syns t.o.m. bandet som går över axeln ned på bröstet. Bandet som går vågrätt över bröstet verkar, utifrån andra bilder, vara ett slags bälte eller band som inte sitter fast i själva plagget. Kanhända en typ av svärdsgehäng men som förlorat sin tidigare funktion och blivit mer av tjoffsig-inte så jäkla nödvändig-dräktdetalj. Skitsamma, den spelar ingen roll, resten är perfekt och jag är glad.

Han har dock inte fyrkantig halsöppning men...

...det har istället han här till vänster. En uppåtbåge i mitten men det kan vara tyget som putar ut och viker sig. Det kan också vara att han har en liten lämmel där som medhjälpare och att den heter sören och knaprar på små frön som han sedan slänger skalen ifrån i ögonen på motståndarna. Eller så är det tyget som viker sig...

Från Goldener Psalter sent 800-tal.

Det här innebär att det känns lite mer "kör på" just nu men det jag fortfarande inte är klar över är vart under järnålder jag vill hoppa ned. Att det lutat mycket åt folkvandringstid å romersk järnålder på sistone beror egentligen på att det är därifrån det finns material för mig.

För att ta´et från början. Bestämde mig i början av arkeologistudierna för att om möjligt försöka återskapa en järnåldersman från vad som nu är Värmland och sydöstra Norge. Är ju väldigt mycket Värmlänning så det här med Mälardalen och kopplingarna österut ligger liksom inte särskilt nära mig. Jag har i alla fall en bild av att man från mitt geografiska område snarare hade sina kontakter västerut och kanske i viss mån även norrut. Att då slänga på sig dräkt karakteristiskt för en Rus känns inte rätt. Det är mycket möjligt att den bilden kommer förändras framöver men fram till dess är det såhär. Hemma i Värmland finns mig veterligt inget känt om den textila delen av dräkten(åh så underbart det vore om jag verkligen hade missat något fynd), det finns självfallet en del gravgåvor och några få lösfynd bl.a. i form av en folkvandringstida svärdsknapp m.m. men jag orkar inte sitta i museets arkiv och rota igenom alla grävrapporter för att eventuellt hitta något som kan visa mig vilka influenser som fanns i dräkten.

Sydde istället ett par Dätgen-byxor i höstas vilket placerade mig i romersk järnålder.

Tills den här kortbyxade 1200-årige irländaren dök upp häromsistens

Så nu är allt en jävla röra minst sagt :)

Kanske blir det 600-800 som jag ville från början trots allt. Vore förbannat kul för det är ornamentiken från den perioden jag vill åt för mina bronsbeslagsgjuterier.

Apropå tyska texter förresten får jag nog se till att börja fräscha upp tyskan man läste i högstadiet. Det är nämligen inte alls särskilt längesedan som det universella språket för arkeologin var tyska snarare än engelska och således är i princip all litteratur som tar upp de fynd jag nu gör kopior av på det tyskiska språket. Hade sedan handledarmöte i måndags för masteruppsatsen och herr danske handledaren undrade då hur det var ställt med mina tyskkunskaper, apropå de tyska arkeologer som redan gjort en serie tjärbränningsexperiment. Svarade att visst har jag ju läst tyska men det var allt sju år sen sist så...

men han bara garvade och tyckte att ja ja det är bra då kan du läsa deras arbete också.

Jepp :)

Vore faktiskt väldigt tillfredsställande att få igång de kunskaperna igen, är dock lite skillnad på skoltyskan och arkeologtyska men det går väl säkert att dechiffrera.

Förpresent från modern. Gillar mockakopparna ännu bättre. Motiven gör sig så fint på de små.

2010-02-24T22:02:00.001+01:00

Ha! Fy fan va bra Sverige ä!!

Halvklar hornkam

2010-02-19T13:28:00.001+01:00

Det är lite märkligt, man åker hem till Värmland exempelvis en tisdag och skall sedan tillbaka på söndagen eftersom man har handledarmöte & föreläsningar på måndagen. Det är alltså sex dagar fri lek vilket man först tycker är ganska gott om tid för att både hinna med Karlstad å Ransäter, men rätt snart inser man att tiden liksom bara rinner iväg och så visar det sig att den effektiva hantverkstiden i snickarbon bara uppgick till två dar. Märkligt.

Men, hornkammens alla delar är i det närmaste färdiga för att nitas men eftersom det momentet kräver en del koncentration var det inte läge att ge sig på det igår kväll(vilket då var sista kvällen för hårdslöjdande i ranis).

Tänkte jag kunde bjuda på lite kammakarbilder ifall nu någon av er får för er att prova på denna skojiga syssla.

I det här läget är bygelns fram-och baksida parallell-raspade och det har blivit dags att raspa fram halvmåneprofilen, som i det här fallet är ganska "flack".

Jag har under årens lopp insett mer och mer hur viktigt det är att hela tiden använda sig av linjer under tiden man tar fram en form, på såväl kammar som knivskaft. Även om nu den här bygeln skall vara helt välvd och inte ha några raka faser eller kanter är det så väldigt mycket lättare att stegvis närma sig den formen istället för att direkt börja runda det platta hornämnet. Gör man på det tillsynes enklare sättet är risken överhängande att man får mängder av fördjupningar och ostadiga linjer på den färdiga bygeln, vilket faktiskt är helt avgörande för hur bra eller dåligt slutresultatet senare uppfattas.

Följer man linjerna ser det sedan ut såhär och där har jag också ritat på var ryggen skall löpa över bygeln. Lite svagt välvd sådär för att samspela bra med den övre kanten.

Två färdiga byglar och fyra snarfärdiga tandplattor. Nu skall de senare filas kilformade för att ge en snyggare mer funktionsduglig form på tänderna och den här gången provar jag även att fila överdelen kilformig där byglarna sedan skall fästas. En del kamtyper har en sådan profil vilket kanske inte har någon jätte konkret funktion men det ser lite snyggare ut att ha en smalare rygg än vad som blir om tanplattorna är jämntjocka ända upp till den övre kanten. Blir så klumpigt tillsammans då med de tre lagren hornplattor.

Ja det kanske ni inte visste men såhär jävla roligt kan det va ibland.

Jag kommer ihåg nån gång på hösten 95 då var det nästan lika kul, men annars... mm, nä det gäller att passa på, som pojken sade.

Vi har lite konstiga hästar i Ransäter

Älskade färger

2010-02-12T18:16:00.001+01:00

Inga revolutionerande framsteg har gjorts sen sist men hängav mig åt lite fotobaserad färgonani här nyss som jag tänkte ni kunde få se resultatet av. Torsofodret är framgångsrikt isytt samt hittils 27 bröstknappar, dessutom på rätt sida den här gången. På den gula sydde jag tanklöst fast dem på vänster sida vilket i och för sig inte gör så mycket eftersom jag ju faktiskt är vänsterhänt, men man är ändå så van att knäppa som en högerhänt så det var lite mysko känsla i början innan man vant om sig.

Det finns nog en oändlig mängd sätt att sy i foder på och något rätt eller fel känns rätt tvivelaktigt att snacka om. Många verkar gilla att klippa ut och sy ihop fodertyget tillsammans med yttertyget, men eftersom jag aldrig har en aning om hur det färdiga snittet kommer bli är den varianten utesluten. Gjorde istället som så att jag på det färdiga plagget helt enkelt nålade på linnet och sedan klippte ut delarna korrekt efter klädets sömmar.

Vek därefter in den ena kanten på linnet och sydde så ihop dem mot den fällda sömsmånen på klädet. På så sätt syns inga sömmar på utsidan samt att det bara behövs en söm istället för att först sy ihop linnet och sedan sy fast det på klädet. Funderade en stund innan men tyckte sedan det verkade som en bra lösning och det var det också. Hur smärtfritt som helst samt att friheten för ändringar på själva plagget finns kvar ända tills man är nöjd och vill sy i fodret.

Förresten, apropå nästan ingenting fast ändå lite från prat i onsdags, ni som är inne här ibland och kikar å som faktiskt håller på att läsa textil-tjosanhejsan på universitetet, ni får förstås hemskt gärna komma med åsikter om det jag gör. Har ju egentligen ingen som helst sömnadskunskap så det vore bara kul att få höra om hur det går att göra på andra kanske mer vedertagna/beprövade sätt. Jo

Just det, färgonani var det.

Den är verkligen så jäkla mycket härligare att ha på sig nu med fodret. Hoppades på att det skulle vara värt det extrajobbet och det blev över all förväntan, å då är det inte ens klart heller :)

Dels är det en helt annan stadga för överkroppen, veck som tidigare blev på grund av det tajta har nu försvunnit och det känns istället bara jävligt bra, sedan är den saftigt jädra tung också. Tänkte inte på det innan men det täta mysiga klädet ihop med det hanvävda linnet ger sina kilon. Ökar förstås på stadighets känslan.

Har dock insett att jag nog inte kommer kunna vare sig sätta mig, äta eller ägna mig åt andra kroppsformsförändrande aktiviteter. Kommer mest kunna gå, stå och svimma, mer beroende på värme än syrebrist. Divan lär bli prio ett i framtiden samt förmågan att söka upp gräsbackar med lämplig sluttning. Djävel i det.

Jag är verkligen löjligt förtjust i färgerna alltså!

De är dessutom väldigt nära verkligheten på de här bilderna, vet inte hur det gick till men struntsamma.

Imorrn skall jag på vintergille med ruserna varpå 1300-talet får stryka på foten till förmån för luddig Vendeltid. De kläderna kan jag i alla fall röra mig i.

Från trefärgat till riktig mat

2010-02-04T23:11:00.001+01:00

Ja det där problemet jag snackade om sist fanns allt mycket riktigt, men efter en sista redigering igår kände jag mig slutligen nöjd. Ett tydligt bevis på ens egentliga okunskap om sömnad för trots att jag tog upp och sydde om partier av ryggen minst fyra gånger uppstod hela tiden nya bubbligheter på ställen där det förut sett bra ut.
Men struntsamma, läroprocess får det väl ses som.

Sådär ser nu alltså halsifjongen ut. Borde kanske bugat så hela ringen synts men det slog mig först nu, hade sett ganska skitmärkligt ut också faktiskt.

Kanske inte har sagt det förresten men foderlinne är nu införskaffat så det är väl nästa steg i det här projektet. Köpte Korps kypertvävda som jeg blivit rådd till och det är verkligen jädrigt fint. Dessutom gick det snabbt som en djävel. Hade räknat med att få det idag men det dök upp redan i fredags så det vart inte mycken väntan där inte.

Nu slår det mig också att det är hög tid att svänga ihop en liten gullig väska samt att leta på en snygg dolkmodell att göra kopia på. Är ju i och för sig inget som säger att man är absolut tvungen att bära de två, finns massor av avbildningar med män utan dessa, men tror ändå för helhetens skull att det vore fint. Kul att tillverka om inte annat ;)

Har idag sedan ritat upp den fodralkam som skall bäras till Högombältet och det blir verkligen en liten trevlig sak.

Efter att ha letat upp måtten på tingesten visade det sig att den är ganska precis lika stor som den första kammen vilket alltså innebär att den är mycket mindre än jag tidigare befarat. Originalet, som är en folkvandringstida kam om det eventuellt inte gått fram, är till viss del fragmentariskt men det är ändå inga problem att känna hur den bör ha sett ut i sin helhet. Fick bara gå till skolan för att dubbelkolla om ytterkanterna av fodralet gått upp till samma höjd som kammens bygel men det hade de med all sannolikhet inte utan det verkar ha sett ut såhär.

Det är verkligen en helt annan estetik än för kammarna från Vendeltid och vikingatid men tror ändå jag gillar den minst lika mycket. Påminner mycket mer om föremål nere från kontinenten och den estetik som var populär för romerska områden, vilket i sin tur ligger väldigt nära ornamentiken och bildvärlden från bronsålder. Och ja det stämmer, jag är ganska förtjust och fascinerad av olika typer av ornamentik från olika delar av världen.

En storkniv hör också till bältet vilken jag skissat upp bladet till idag, så skall smeden få den sedan för att kunna göra sin insats.

Det här kommer bli lite grand av en utmaning sedan för knivens skaft och slida är som synes väldigt fragmentariska och jag måste gå till andra samtida knivar för att kunna lista ut hur det är troligast att den här har varit utformad.

Svär ganska ofta över att de goda arkeologerna sällan lodfotar med mätsticka men här finns i alla fall röntgenfoto vilket visar att eggen inte löpt helt parallellt med skaftet utan dippar något inåt mot doppskon. Misstänkte visserligen det innan men nu kan man vara säker och det känns skönt. Eggen är förresten rak så det är istället ryggen som är bruten här. Slidan är sedan gjord i trä och därefter täckt av läder och det arbetssättet är nytt för mig så det skall bli kul att prova på.

Har sedan, apropå absolut ingenting, länge velat utropa att TV är död vilket jag med några få undantag vill hävda att den är. Förr minns jag det gick att sitta en hel kväll och faktiskt se på tv, som en slags social grej med ens föräldrar eller vilka det nu var som var närmast. Men nuförtiden går det sällan mer än en kvart innan jag tappat tålamodet och är på fötterna för att göra te, spela gitarr, pyssla med en kniv eller vad det nu må vara. Hopplöst, i princip allt är skit, skit skit skit djävvla dynga och fullständig satans förbannad skit och det finns helt ärligt ingenting i min vardag som känns så meningslöst som tv just nu. (Ganska skönt iofs haha :)

Men trots detta mediebaserade avgrundsdyk finns ändå några få ljusglimtar i tablån. En av dem är SVT:s produktion "Solens mat" där en äldre gube i egenskap av pensionerad kock åker runt på den Italienska landsbygden och pratar med bra folk som kan laga mat. Eller laga mat, maten är bara en liten del i det hela och egentligen handlar det om konsten att leva och behandla omgivningen på ett skonsamt sätt, vilket då tar sig uttryck i en matkultur där tamejfan allting tas tillvara på på ett eller annat sätt och där de sträckor som råvarorna färdas är mer eller mindre försumbara.

Det är verkligen ett skithärligt opretentiöst program som jag känner igen sedan många år tillbaka men det är först nu den sitsta tiden här som jag insett hur verkligt bra det är.

Stor djävla Champagneskål för det!!
/Frej

Nackdelen med att ej ha burit klänning

2010-02-02T00:08:00.001+01:00

"harkel" Det djävlas!
Eller så gör det inte det. Det är det som är det värsta, jag vet inte ens om det verkligen djävlas. Fan det kanske löser sig och blir skitsnyggt bara jag får klart de resterande delarna? men just nu känns det som att det djävlas.
För de som inte är så inne på telepati och såntdär(eller för den delen klättra på stegar utanför ens fönster) har jag alltså fixat till halsöppningen på jackan och kan med tillfredsställelse meddela att jag vek in på den ofega vägen/stigen/promenadstråket och gjorde öppningen ganska vid. Dock innebär det att tyget i ryggpartiet närmast nacken blir lite... ehmhem, slappt, eftersom det inte längre finns något tyg över axlarna som håller ryggdelen spänd.
"How can this be, my father did not mention any tunnels..." Det är sånadär egenskaper man som vanlig kille inte känner till. Jag bär väldigt sällan klänning med väl tilltagen urringning, ja vare sig fram eller bak, så jag har ingen erfarenhet av hur tyget i ett sådant plagg beter sig. Det satt som en liten smäck innan när halsen var lika hög som på min gamla jacka, men nu verkar det ha en tendens att liksom flaxa ut från ryggen och bilda små bågformade glapp om jag rör kroppen felaktigt.
Ni skulle väl få en beskrivande bild men det känns inte som stor idé, måste avgöra om problemet verkligen existerar först.

Däremot har rönnbären fått sälskap av ett tjugotal blåbbisar som skall sitta på den högra armen. Blir säkert fler än tjugo men gör inga fler innan jag vet exakt hur många som kommer gå åt.

Ja om ni inte redan räknat ut det själva kommer förstås ni vänner å bekanta som är med mig på grejer få den stora äran att knäppa det här djävulsplagget åt mig. Tre personer är väl ungefär vad som krävs för mest effektivt genomförd knäppning :)

Skall snart införskaffa läder till skor(både för trettonhundrisar och för vendeltid) och har samtidigt börjat fundera över ett par patinor för de förstnämnda.

Kikade igenom lite fyndmaterial och när det sedan var dags för kaffe kom jag på mig själv med att skära ut en ostpatina.

Får den bara torka lite går den säkert finfint att använda, för ett barn då vill säga, helst enbent sådant.

Måste även bestämma vad för virke som lämpar sig bäst, har läst nåt om att al skall ha använts men skulle hellre vilja göra dem i björk. Mest för att det ligger ett gäng skitfina björkhalvor upp på rännet. Säkert legat i 50-70 år så det blir inget färsksnide direkt men det går nog bra ändå. Så slipper man besvärande krympningar om inte annat.

Läser äntligen ren arkeologi nu igen också & jäkel vad skönt det känns. Inspirerande och berörande på ett helt annat sätt än alla de kurser jag läst sedan marinarkeologin 2008. Skönt att inse att det faktiskt är arkeologin man känner mest för. Också lite hemtrevligt att få höra ens gamla föreläsare från grundkurserna igen, som idag när Kalle berättade om sina Herero-brunnar och allt han pysslat med å stött på där nere. Som de småtervliga & pitoreska tyska julkorten från 1904 års festligheter.

Mm, osammanhängande som vanligt

g´natt.

Sydda rönnbär och tänkta dräkter

2010-01-26T20:19:00.001+01:00

Beställde igår linne ämnat för foder så det verkar som att cotehardien kommer få det ändå. Lär nog mycket riktigt att bli trångt men på föregående bild drog jag ju ihop framstyckena så mycket som möjligt för att visa hur passformen är tänkt och eftersom kanterna fram inte är helt definienerade än finns det faktiskt viss marginal för att plocka i foder. Fortfarande finns dock möjligheten att jag bara kommer fodra för knapphålen, men det ger sig väl sen hur det blir.

Knappa 40 knappar är sydda hittils och förhoppningsvis är mer än hälften gjorda i och med det.

Skall bli min nya hobby att sy bleka rönnbär. Kan man ha som julpynt exempelvis, eller droppa i morgonfilen. Å apropå geggiga bär i djup talrik hittade jag en bild från i somras på ypperligt god efterätt man kan stopppa i sig.

Är man sån så man gärna plockar en massa bär och sen inte vet vad man skall göra av alla jävla påsar som ligger i frysen är det här en löjligt smaskig lösning. Personlig favorit på bärfronten är hjortron & blåbär så då tar man helt enkelt rikligt av de sorterna, öser i en tallrik och värmer sedan på ganska bra. Därefter häller man på en massa grädde och slafsar i sig skiten till en svartis. Innehåller inte alls någe mycket kalorier :)

Fast det är skitbra om blodsockret är lågt och man behöver ge det en spark uppåt. Just fan, jag har ju diabetes också. Har jag tänkt nämna länge men det berör förstås inte hantverket mer än indirekt så det är väl därför det inte blive av. Bara att komma med en massa frågor å undringar om man vill, har några års efarenhet så jag sitter väl på en del kunskap ändå.

Jädra vanlig sjukdom egentligen men ibland märker man att en del människor liksom inte vill låtsas om det och nästan förnekar att de har det, vilket jag tycker är fan så respektlöst dels mot dem själva som diabetiker men kanske framförallt för vänner & anhöriga i deras närhet.

Ja, en liten parentes bara. Å vid närmare eftertanke skall kanske de med fungerande insulinproduktion ge fan i den där efterrätten, annars klappar väl kroppen ihop av socker/kalori-överskottet :)

Glöm bilden och käka morötter istället!

Snodde förresten ihop en bild innan jul på hur jag tänkt att de vävda banden skall vara placerade på blåbärskolten. Hade egentligen inte tänkt visa den förrän några band vävts men det kommer ju dröja snuslänge så det orkar jag inte vänta på.

Färgerna är på ett ungefär och mest bara som riktlinjer för vad som bör passa.

Projektet drar nog igång igen så fort cotehardien blivit klar. Försöker jag inbilla mig

Ytterligare ett par sommarbilder från banvallen söder om Ranis. En stycken vitfläckig guldvinge var snäll å lät mig komma supernära med kameran vilket var tacknämlig belöning i sommarhettan.

Har i eftermiddags lånat ett par böcker om folkdräkter så det rör sig faktiskt lite på den fronten också. Så jädrans mycket nyproducerat att sålla bort bara innan man når ner till de mer urspungliga dräkterna. Har man å andra sidan tänkt sig bli arkeolog passar väl förutsättningarna utmärkt.

tjong!

Trefärgade cotehardien

2010-01-22T23:36:00.003+01:00

Har satt mig i en halvt omedveten mellanperiod här när det gäller hantverkandet verkar det. Uppmärksammades på att det inte rört sig så mycket senaste tiden och när jag tänker efter stämmer det nog. Många projekt väntar och kommer inledas under våren men för tillfället är det bara en slöjdfjunka som går framåt.
Ingen bronsgjutning blev av under helgerna vilket berodde på ofärdig bälg. Hade gett fan i att köpa läder så det var ingen överraskning i och för sig, men lite synd ändå. Som avslutning på lovet hade jag tänkt sy färdigt fickorna på den rutiga rocken för att sedan ta med den hit till Uppsala och sy i det färdiga fodret, men sista lovveckan tyckte kroppen det vore skoj att ha lite feber så jag orkade inte med ett piss mer än att handsy klart sammetskantningen. Kollade tempen efter fem dagars seghet varpå den visade sig ligga på knappa 40 grader vilket ju gav rätt bra förklaring till min ineffektivitet.
Den påbörjade hornkammen har ni sett och det lär väl hända en del på den vid nästa hemresa. Fick idag också besked om att stålet till det eldstål jag skall skafta och slida nu är färdigt så det är också en god kanditat för kommande projekt. Rör sig alltså om ett eldstål tillhörande Högom-bältet.

Slöjdfjunkan ifråga som jag nyss nämnde är förstås min trefärgade tok-cotehardie. Eller förstås är det väl kanske inte, men det är den i alla fall.

Torsopartierna är hopsydda så nästa steg blir att börja dona med armarna och knäppningen fram.

De som träffar mig regelbundet kommer märka hur jag långsamt förvandlas till en spillra av mitt forna jag under tiden som alla helvetes knappar skall sys. Många blir det och små skall de va :)

Är också lite fundersam på hur lätt det är att få dem runda och fina i det förhållandevis styva klädet. Yllet på min gula cotehardie är ganska mjukt och följsamt så där var det inga problem, men här vete fan om det går lika lätt. Men det märks väl vad det lider.

Haha, lider...

Är fortfarande inte helt säker i foderfrågan, vill gärna ha foder på ett sätt och någonting säger mig att plagget vinner på det också men ändå har inget fodertyg införskaffats, vadan denna obeslutsamhet?

En annan sak jag måste besluta är hur vid den skall få vara i halsen. Många av förlagora i manuscriptet har nämligen väldigt mycket vidd, nästan så det är öppet ända ut över axlarna, men frågan är om jag pallar med det rent... ööö, maskulint. Skräckscenariot är annars att jag aldrig kommer ta av mig struthättan och rent reflexmässigt slår ned alla som försöker kika under den. Å det vore kanske synd, jag vet inte...

Det här är en bild.

Hejdå!

Edit: Åh just det! Har tokfastnat för en låt igen som jag visserligen återigen hört tidigare men tydligen inte varit på rätt humör/sinnestämning för att kunna ta till mig. Rätt schysst egentligen att bara få bra låtar på hjärnan och inte en massa dynga man avskyr.

"Last days here"

Typexempel på låt där sångaren prickar helt underbart perfekt en viss tagning och inte alls lika bra vid andra inspelningar.

Som Led Zeppelins "Dazed and Confused" vilken är skittråkig på skiva samtidigt som en liveinspelning av låten är det häftigaste jag någonsin hört av dem.

Musik ä bra

Hej folkdräkt!

2010-01-09T20:21:00.000+01:00

Mjo... det ser inte bättre ut än att jag kommer ge mig till att sy en stôckna folkdräkt.
Som alla andra större projekt man börjar med har jag flera gånger tidigare vart å nosat på möjligheterna där och funderat på om det inte vore kul att ge sig på detta tillsynes smått monstruösa projekt. Ja monstruöst blir det väl bara om man verkligen vill rota ner sig ordentligt i källorna först, men det är klart man vill det, halva behållning ju :)
Vet egentligen väldigt lite ännu om hur dträktraditionerna tett sig här i Värmland, men efter lite eminent börjningshjälp tycks det som att norra Klarälvdalen respektive de västligaste delarna som gränsar åt Norge är de områden som äger mest etablerad dräkt. Dräkterna för övriga delar av Värmland verkar till stor del vara efterkonstruerade eller så är de äldre fynden för fragmentariska för att kunna visa någon helhet. Fast jag skall förstås inte såga de områdena fullständigt, finns säkert andra viktiga element att plocka därifrån.

Har en släktforskande fader och även en farbror till mamma som rett ut hur släkten ser ut på båda mina sidor hyfsat skitlångt tillbaka och tack vare dem är det bara för mig att göra en liten snabbkik och direkt få svar på undringar i ämnet. Gjorde dito kik idag och kan glatt konstatera att en någorlunda stor släktklump levt i och kring Ekshärad, vilket alltså är en av de platser som bjuder på fina bevarade plagg. De finns till och med utställda på museet och ser riktigt inbjudande ut. Verkar vara under 1700-talet som flest anfäder bodde i Ekshärad, eller Äkksääär!!, som det ju heter på dialekt. Förövrigt en av de märkligare dialekter man kan tänka sig och fullständigt obegriplig i vissa lägen. En av gubarna var t.o.m. skräddare, Jonas Larsson Milander och det var mer än tillräckligt för att jag skulle kunna bestämma mig för att sy just den dräkten.
Har ju själv växt upp bara strax söder därom så det är allt rätt hemma för mig också.

Vill visa bild men har inte hittat någon jag litar på än. Sämskinnsbyxorna är hur som helst riktigt högt skurna och västen i sin tur väldigt kort så det kommer säkert bli skitintressant att få till & sen ha på sig.
Inget mer än så blir det nu men lovar att uppdatera så fort jag kommit någon bit.

Saker som blir när man gör grejer...

2010-01-05T23:44:00.001+01:00

Concerning Hobbits, eller knivar för den delen.

Hänger mig ibland åt någonslags tema-hantverkande som här de senaste dagarna då jag slipat och brynt de flesta av knivarna, yxorna och hyveljärnen som vi tog med från Höjda. Man får liksom för sig en grej och då är det bäst att passa på att hinna med så mycket som möjligt under den period man finner sysslan givande.

De flesta är rätt gamla knivar upp frå stugan, sen är det ett par fådda fällknivar samt mina två gravyrknivar och inte att förglömma! min allra första (tokflatulerings-fula) egentillverkade kniv nere i fonden. Eller ännu mindre att förglömma!! min allra första kniv överhuvudtaget. Den urgamla längre tingesten i mitten som jag fick av min fader som litten treåring. Ä nästan som att han ville antyda något...

Den fungerade som kittkniv i slutet på 80-talet och sen tror jag den mer eller mindre bara har legat på olika hyllor genom åren. Tog mig en kik pån och bestämde att det är bra synd att ha den liggandes så längre. Kände mig kanske mogen äntligen att ta itu med den?

Skaftet var lagat med trämassa och efter bortpetning av denna visade det sig att skaftet var så jäkla slitet att det utan problem gick att vrida runt tången. Har väl börjat som ett litet obetydligt glappande vilket sedan systematiskt gröpt ur skaftets innanmäte tills det nu bara är ett stort runt hål inuti masurbiten, så det gick inte att laga som jag först tänkt. Letade istället på en ny masurbit och påbörjade omskaftning. Rostade av själva kniven också samt slipade upp eggen igen. Jag kan inte själv avgöra om bladet är hemsmitt(ser förstås ut så men jag är ju ingen smed) men om, så kan det rent teoretiskt vara gjort i Höjda varpå masurbjörken också kan vara därifrån eftersom det stod/står en rejäl kvast med masurstammar alldeles nära resterna av smedjan. Från den kvasten är all min masur också tagen och det är ju en rätt härlig tanke om nya skaftet är från samma björk som det gamla.

Vet inte heller hur gammal kniven är men den har en riktigt ålderdomlig känsla över sig, något som gett mig idén att den skall få bli min vardagskniv för järnåldersdräkten. Gamla skaftet har t.o.m. samma svagt ovala äggform med antydan till kant över buken som många skaft till järnåldersknivar har.

Mm, det va kul det där.

Julhelgens sista skidtur gav lite fler bilder från myra sydost om Ransäter.

Ser så jädra ombonat ut på nåt sätt.

På precis det här stället skidade jag för några år sen på ko & kalv som stod alldeles nära och kikade nyfiket på mig. Det va fint. Hade kamera med mig men tog inget kort. Minns jag tänkte "Äh, jag behöver inte ta kort på allting". Å sen nåt filosofiskt i stil med att "riktigt fina saker är bättre att minnas än att fotas". Jävla tonårsidéer.

Sen har vi eldat lite igen :)

Gammalt hö som blivit kvar efter kaninerna samt lite småskräp från vebon. Skitsamma, eld ä alltid kul att fota.

Det här är förresten ett typexempel på härj eller härjigt mönster för den som undrar ;)

Ian-rocken ä int helt klar än men kom på att det nog inte visats nån bild på den sen September. Har fipplat en hel del med att få till sammetskragen och slagen men nu börjar det fan närma sig slutet på riktigt. Lovade hon jag köpte tyget av att visa bilder sen när den var klar och hon lär väl fullständigt ha tappat hoppet vid det här laget. Eller ännu troligare glömt det.

Varför är det så mycket roligare att vara oseriös än allvarlig?

Gott nytt år!! samt en liten tjänstundran

2009-12-31T21:20:00.000+01:00

Jo, skulle egentligen vara i Örebro nu hos släkt & kusiner & annat sidfläsk och tävla i vem som kan dikta ihop mest vilda historier om sin uppväxt, men värmepumpen i Ransäter (har jordvärme så det är lite känsligt) tycker inte om att vara ensam och säger då ifrån på sitt eget lilla gulliga sätt. Kallaste tiden på året nu och när nu pumpen stänger av sig själv lite då och då är det dummigt att vara bortrest. Sjönk till 13 på en timme igår enligt fadern & var lika mysigt i mitt rum imorse :)
Så istället för släktgrejs tänkte jag man kunde slänga ihop nåt sista inlägg här för året.

Skippar heltäckande årsredovisning, den finns ju liksom redan här i form av äldre inlägg, men har en känsla av att det blivit lite mer textilt än tidigare år. Vilket förstås är helt ok eftersom jag inte har nåt överflöd av historiska kläder men ändå envisas med att leka Vendeltid och 1300-tal samtidigt. Har under senhösten dessutom fått framtiden säkrad när det gäller beställningar på grejer vilket väl är på både gott och ont. Flera av projekten kommer bli svinigt roliga men det innebär också att jag får mindre tid till mina egna projekt, som praktkniv & kam mm. till järnåldersdräkten. Men skitsamma det går väl alltid att prioritera in saker inemellan.
Mm, får räcka så.

Pappa fick sina nya bindningar till hans gamla Tegsnässkidor igår vilka jag sedan bytte. Sen när klockan var 11 på kvällen blev jag ståendes inför två val. Ute var det nästan fullmåne 25- och en massa fluffig snö. På mitt rum stod en bäddad säng med duntäcke och fårfäll över fossingänden samt en mängd braiga böcker inom räckhåll. Vad göra?

Ja det enda rätta förstås :)

Väldigt härlig känsla faktiskt. Har inte haft så mycket fruset snor i/under/på sidan av näsan sen jag tävlade längdskidor som barnsben.

Var svårt att fota trots månskenet så det fick bli en tur idag också.

Jättefin spårsnö är det också men har bara sett efter klövdjur än sålänge.

Lade min nya gravyrkniv i olja i eftermiddags där den skall få stå och dra åt sig ordentligt till imorrns kanske. Ingen jättestor skillnad mot min första mer än att den förhoppningsvis är ännu lite smidigare att arbeta med. Körsbär i skaftet, fint det.

Pysslar man med bågskytte kan en specialring var bra om man vill ha kvar fingrarna lite längre.

Har aldrig själv använt en men hoppas du kommer trivas med den Mikael.

Inte helt klar men nästan.

Och såhär kommer nästa hornkam att se ut. En ganska mycket enklare sak än den första (borde man kanske ha gjort tvärtom?) och framförallt större. Tror den förra var 9cm bred och skall försöka nå 15cm på denna. Läderfodral får den sedan att hänga i.

Sen alla söta gulliga snälla å fina garnhantverkande tjejer därute (vet int om nån garnig kille än så därav formuleringen :) så tänkte jag höra med er om en grej. Mmm... Fan, svårt det här. Öö jo, jag behöver en mössa.

Varje vinter är det alltid ett jäkla härj om att jag inte har nån mössa på mig såvida jag inte ä ute i skogen eller på långa promenader och risken är att nån snart igen tvingar på mig nån mössa jag inte alls vill ha, så innan det händer vill jag fråga er om nån har lust att göra en åt mig.

Har nån lust att göra en åt mig? :)

Mot skälig ersättning förstås och jag är inte ute efter något jättespecial utan bara en schysst mössa som inte alla andra har. Vore ziemlich jättesnällt av den personen i sådana fall. Tänk påét

Glad nyårsfirning på er och hoppas ni fårt fint framöver!

/Frö

Trevli fortsättning på er!

2009-12-27T20:19:00.006+01:00

Ja det blev ett litet uppehåll här, hade tänkt mata på som fan med grejer men insåg sen hur skönt det var att låta bli datorn och istället slänga på sig ett par skidor. Men, det har vart jul och saker har fåtts vilka måste få kika fram är, ett par av dem i alla fall.

Ett gäng egenönskade koppar vilka gett mig bevis på att det går att hitta snyggt porslin som faktiskt är nytillverkat. Gillar dem som bara fan vilket väl inte är så konstigt. Tack Kerstin för det porslinstipset!

Är ju vänsterhänt så jag får dricka från en filifjonkahjort istället för den tänkta ugglan, men sörjer inte det särskilt mycket, den är nästan finare.

Pappa gav mig en silversked av tidigt datum vilken är gjord av en Uppsalasmed vid namn Erik Lemon.

Det ensamma V:et på baksidan är stämpeln för 1779 och hur den hållit sig såhär fin under alla år vete sjutton ärligt talat. Kommer självklart använda den men kanske inte riktigt varje dag. Passar nog utmärkt att käka fisksoppa med t.ex. vilket då alltså tyvärr inte sker dagligen. Åh rödspätta!

Fick äran att dan före julafton sticka bort på ett hygge och ta julgran vilket resulterade i denna. Blev nöjder till slut vilket var bra med tanke på den fruktansvärt strapatsrika julgransexpedition den krävt. Redan klockan fem på morgonen steg jag upp och vässade ispiken samt smorde de högskaftade läderkängorna jag fått av liten liten same, vilka han tillverkat av lädret från tusen råhalsade renar vilka varje år på juldagsnatten vandrar upp på Kebne för den årliga leken. Efter att ha intagit en närande frukost bestående av Whisky och torkad bäverpung, snörde jag på mig kängorna och skidade iväg de femton milen bort till den mörka häxbeströdda skogen där julgranarna växa. Jag anlände, vintermörkret låg som en stor svulst över landskapet och hade det inte varit för min gamle förfaders svirrelykta vore jag hjälplös inför denna obeskrivliga ondska som omslöt mig likt en massa tjockt mörkt tyg. Med min kära slakteyxa Granedräpurur i ena handen och en bit spetsig fisk i den andra började jag så sökandet. Inte mindre än tre gånger tvangs jag gå i bivack på grund alltför hög halt av grejer på backen vilket tröttade mina ben. Försökte även en fjärde gång men hindrades då av legio attackerande bävrar som känt doften från resterna av min medhavda frukost och som nu ville hämnas medelst djävla massa framtänder i mina vader. "Hashiiiiisatjatsiiii!!" skrek de där de kom framstormande i sinom tid, vilket grovt översatt betyder ungefär "Ha´aa du Frej, nu djävlar!!". Men erfarenheten gjorde att jag med blicken genast fann ledaren långt bak i den bortesta pulten och med ett mäktigt schvusch sände jag yxan min genom skallbenet på honom varpå alla de andra bävrarna greps av tvivel och började hacka sina tänder i intillståndande broder. Detta var dock inte slutet på striden ty splitter från Überbäverns sönderslgna skalle kom flygandes genom den blodosande luften och sårade mig svårt i ena ljumsken. Det svartnade så sakteliga för mina ögon och jag kände hur mina fötter hade svårt att behålla fästet på den blodiga marken och det oundvikliga slutet mötte mig alltför raskt.

Har gjort mig en ny gravyrkniv också inför ett rätt skoj projekt här fram i vår men bilder på det kommer nästa gång. Det blir några vinterbilder istället.

Hi hi, det är så snö.

Blev långt det här igen. Sista grejen är en ny gitarrgrunka gjord igår natt, vilket är förklaring till viss synlig seghet.

Det är andra partiet av en låt jag fastnade för i höstas och inte alls nåt fängslande tekniskt att se eller höra utan bara gjord för att jag ville prova. Vet också bara en person som med säkerhet gillar musiken så det går alldeles utmärkt att skippa om mans så vill. "Face of Oblivion" heter den ifall det är av intresse.

Lånade gammal snygg skjorta av fadern för att dra uppmärksamhet från missar i spelandet :)

Ha fortsatt trevli jul, nu är det nåt skoj program om en gård i Dalarna där de har en massa roliga gamla lantraser, tror bekanta fick sina fjällkor därifrån, måste ses.